Går ut mot havet

2012-06-17 Går ut mot havet längs med Skräbeån, hade när vi lagt i båten i ån och tagit oss ut
på havet, sett en sandbank i anslutning till land, med mycket fågel av olika sorter.
Var därför intresserad att landvägen, undersöka om där fanns något intressant i fågelväg.
En trapp över ett taggtrådsstaket passeras, ser i en öppning mellan träden ut mot havsviken,
vitkindade gäss som står på land i anslutning till vattnet.
De har inte sett mig, tar mig närmare, då blir jag observerad, har ”Bruno” vid min sida.
Det är naturligtvis inte optimalt att skåda fågel, och ha hund med, i detta fall vann jag på det.
Gäss med ungar i olika storlekar glider ut i vattnet, och simmar samlat iväg.
De övriga står kvar, går inte mot dem, utan ut mot den förmodade sandbanken.
Då lyfter flocken och flyger mot mig och ”Bruno”, som att markera att vi har läget under kontroll.
Detta beteende hos gäss, änder och även duvor att om de vid åsynen av en hund eller räv, att gärna komma nära en förmodad fiende, är det man utnyttjar vid tolling.
Har vid flera tillfällen vid jakt vid havet, legat gömd och sedan skickat fram hunden, i mitt fall cockrar.
Röda eller bruna, troligen så har färgen betydelse.
När gäss och änder legat längre ut på vattnet, och på så sätt vid några tillfällen lyckats få dessa inom skotthåll.
Även vid duvjakt hände det med mina röda cockrar, att duvor kom flygande efter hunden när den varit ute och apporterat.

Och därmed fått en ny chans på dessa duvor.
Det blev flera bilder på gässen.
Havet som en längre tid haft lågvatten, visade nu ett mera normalt vatten stånd, och därför fanns inte den sandbank som jag tidigare sett, och därmed inga fåglar.

alt

alt

alt

alt