Det man hoppats på händer

2019-03-09 Det var åter tillåtet att fiska i ån, och att få en öring var tanken, men det är inte helt enkelt. Har varit där sedan premiärdagen några gånger utan resultat, bara gäddor men som intresserad fiskare åker man dit med förhoppning av ett lyckat resultat. Jag upplever naturen och den alltmer vårliga känslan, när jag går där, hoppas få se kungsfiskare, strömstare eller forsärla men ingen har varit synlig. Gräsänder, knippor och storskrake har passerat men inte mycket mer. Man kastar och försöker passera buskar, trädgrenar, träffa med wobblern på önskad plats, inte helt enkelt medan man förflyttar sig och med den eller de hundar som ofta är med. Men snart fastnar wobblern i något, vinden tog linan som fastnar i grenar i träd över ån. Går det att klara detta, kommer tanken, först är det att ta det lugnt, tänka hur det ska gå till, med lång erfarenhet lyckas man på något sätt lösa den situation man hamnat i, det gick även denna gång. Flertalet gånger ser det hopplöst ut men det löser sig, men inte alltid.
Har kastat ut, vevar in men ute i ån där jag kastat flera gånger tar det tvärt stopp, ingen fisk, släpper ut lina försöker på olika sätt, men det sitter fast. Sista utvägen att dra så hårt att någon krok rättar sig och det släpper, men får vira linan om armen för linan skär in i handen och åter dra, då brister något, linan är slak, denna gång gick det inte.

Men det man hoppas på händer, ett hugg, ger mot ryck, en fisk kämpar, det plaskar och spänner spöet, håller emot en stund innan jag vevar in, en öring konstatera jag. Bedömer den inte så stor, får räkna med att återsätta den, vill då inte använda huggkrok. Det är en bit ned till vattnet, vad gör jag? Får chansa med att lyfta upp den i linan, vilket ofta misslyckas.
Det gick, två krokar sitter fast, lyckas lossa den som sitter i munnen, fast att fisken hela tiden sprattlar, men den andra sitter med två krokar under hakan, försöker men har ingen chans med tången, lätt att själv få någon krok i handen. Har under tiden sett att den var större än vad jag bedömde i vattnet, måste avliva den, och även efter det, är det med besvär jag får bort krokarna. Det var kanske ändå meningen att jag skull få en öring, det visade sig att den vägde 3,2 kg en fin matfisk efter många timmars fiske. Ila har en bit ifrån betraktat husses göranden med intresse. Är nöjd, tar mig tillbaka till bilen för hemfärd, väl där hinner jag kasta några dummys till Ila, som då först fick springa av sig lite.
(Se bild under Aktuellt)

alt