Sitter och ser på mig

2019-03-17 Den närmsta tiden har för mig handlat om valpen Robin, fiske och sport på TV.
Har själv alltid varit intresserad av olika sporter, och när nu Rita även gillar att se på längdskidor och skidskytte är det lätt att vi båda blir sittande framför ds.
Var en runda på ett hygge, gick först med Robin, där är markberett och inte helt lätt, för en valp att ta sig fram, när det även finns nya bestånd av bl.a. taggiga björnbär.
Jag tycker hon är duktig, jobbar på, men finner på flera platser godis från rådjur och hjort.
Lockar henne med mig, men tror samtidigt att det inte är helt fel för hennes bakterie flora.
Jag går en runda kommer mot bilen från ny plats, men hon har koll på bilen och drar iväg mot den på långt håll, nu står den inte på någon väg utan en ficka i skogen, så jag stannar.
Snart börjar hon undra var jag är, ger sig ut på hygget för att leta efter mig och jag ställer mig så hon ser mig och hon kommer.
Hade även Nelly med i bilen och vi går på nytt, Nelly får söka, valpen gör så gott hon kan för att följa, men hinner inte med.
Har en dummys i jackan, kastar långt till Nelly när inte Robin ser, skickar Nelly som på väg in möts av Robin som försöker att ta den för henne, innan jag får den.
Säger stanna till hundarna, kastar ut den femton meter i bråten, på jaa sticker Robin, efter att markerat, målmedvetet söker hon tills hon finner och kommer med den.
Hade kråkan med i bilen, sätter in Nelly, går mot hygget med Robin och kråkan i handen, jag tänker stanna henne, men ser att hon stannat och sitter och ser på mig, som är en bit framför. Blåser ändå stanna signal, kastar kråkan en bra bit på hygget, går tillbaka till henne och säger jaa. Som tidigare väl medveten om vad som gäller full fart ut, kommer något fel i vind men vänder om och får vittring, tar direkt, kommer med kråkan i den kuperade marken men passerar mig. Ska till bilen med kråkan, blåser inkallning, hon kommer mot mig, men vänder åter mot bilen, ny signal hon vänder och kommer nu med kråkan under beröm. Men vill nu inte släppa den, tycker det är hennes byte som hon vill ha för sig själv, jag tar den, och jag nöjer mig med detta. Det blir mera träning inne och på tomten med att komma med apporten till mig. Men hennes beteende är jag van vid, med många andra tidigare valpar som gjort liknade när de väl kommit underfund med vilt, ett byte för dem, en medfödd egenskap att behålla för sig själv, i konkurransen i sin flock.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt