På ett skolat sätt

2019-10-06 Hade blivet tillfrågad om att gå med spaniel på en jakt i mellersta Skåne, med betalande skyttar och apportörer. Alltid något tveksam när man inte vet förutsättningar, nya människor, nya marker, var de lämpliga för mina hundar som jag vill kunna jaga över, men då på ett skolat sätt. Men samtidigt vill jag komma igång med jakter nu när säsongen har kommit igång. Det blev att jag tackade ja, då tillsammans med Mats E som varit där förra året.
Det blev mera folk än jag tänkt mig, vi var tre med spaniel, som gick oftast samtidigt.
Började i för spaniel i bra trädesmark, vi gick i bredd, hade Ila och Nelly med, sedan betfält, kom till tätare skogsdungar, mindre lämpligt att skicka in hundar utan större kontroll. Gick i kanten utanför, fasaner hade funnits och även en rapphönskull, fåglar hade fälts, och även här kom det ut fasaner som påskjuts.
Apportörerna fick situationer för sina hundar med olika svårigheters grad, vilket de säkert hade hoppats på. Åter i typ spanielmark, med flera skottchanser, mestadels kungsfasaner för mig något ovanligt, som gärna vid uppflog satte sig i träd. Den första fasanen som fälldes för Nelly blev strax framför henne, vilket frestade, så hon tog den, inte bra, fick ta den från henne och lägga ut på nytt, detta för apportörerna.
Lunch med fina smörgåstårtor, som vid det laget smakade förträffligt.
Efter lunch jakt på nytt, mycket jakt längs stengärdsgårdar med björnbärssnår, hade Boy med, som först fick ut en katt, men ingen tilltalande mark, gick inte få till något sök längs dessa.
Och Boy var frågande till detta, brukar vid träning inte låta hundarna gå över på andra sidan dessa gärdsgårdar, där man inte har kontroll över hunden, utan vänder dem uppe på gärdsgården. Men när inget fanns att söka på vår sida på länge sträckor, tvingades jag försöka få honom att söka där jag inte visste var han befann sig, och vid stöt på fasaner kom han upp på gärdsgården och ville apportera fasaner han sett skjutas, vilket skulle varit normalt för honom. Detta vid flera tillfällen, vilket tillslut gör att spanieln inte följer fågeln med blicken utan ser mot föraren för besked.
Vi fick röra på oss, vilket är bra för både hundar och mig, detta i ett underbart höstväder.

(Se bild under Aktuellt)

alt 

 

                                                                                                                           alt