2019-11-17 Efter en dag med regn och mörker, vilket gjorde att bara det nödvändigaste med djuren gjordes utomhus, blev det idag en fin höstdag.
Tog Robin med i bilen och tänkte gå med henne i lämplig mark, detta fanns i ett större hägn inte så långt bort och i anslutning till en utsättningsplats för fasaner.
Ibland har vi här påträffat fasaner i intilliggande gräsmark, som gett möjlighet till kontakt för hundarna.

Det blev så, kan inte se någon fågel, men går sök med henne mot en träddunge med gran o tall, ser då två större duvhökar som lågt flygande över marken tycks jaga varandra inne bland träden, sätter sig någonstans där. Förstår nu varför inga fasaner syns, skrämda av dessa hökar.
När vi närmar oss de främsta träden, finns ett mindre lågväxt buskage, Robin är framme vänder sig frågande om, och jag säger ”jaa”, hon går in och ut kommer en hare helt nära henne, hon ser på den och jag säger ”sssss” hon stannar. Ser haren springa in bland träden, där är helt öppet, då kommer de två hökarna efter haren, ser dem någon meter från haren, som springer ut mot gräsmarken och de syns inte mer. Vad hände sedan får jag aldrig veta, går mot där de försvann ur synhåll för mig, Robin markerar harens slag, men jag ser inget. Kan nog tänka mig att dessa stora duvhökar, förmodligen honor, slår harar, och när de är två triggar de säkert varandra.
Tänker även på hur många gånger har jag gått med sökande spaniel, där harar går upp, men hunden har nosen i marken och får aldrig se haren, men vid Robins första kontakt ser hon haren, vilket var perfekt.

Går till bilen och jag flyttar mig en bit till ny mark, går på nytt under sök med Robin.
Längs med ett dike, finns högre markvegetation och mera vasslikt, hon jobbar på, drar fram, stannar och ser framåt, förstår att hon känner något. Hon är en tio meter framför och jag säger ”jaa”, och hon fortsätter. Då lyfter två fasantuppar kacklande, dessa får tre större hornbärande dovhjortar att resa sig som legat och tryckt, ser dem springa, försöker ta bilder men bara hornen syns. Finner Robin sittande där fasanerna flög upp, hon respekterade utan att jag är inblandad, hon får beröm, och jag talar om för henne hur duktig hon är. Vi fortsätter, hon söker bra, reser en ny tupp och sitter still bland hög vass, där jag finner henne. Vi går biten färdig utan att det blir något mer.
En kortare stund i marken där vi fick uppleva några händelser, Robin förstår allt mer vad sök innebär, och jag kan läsa hennes beteende när hon har viltvittring i marken. Inget är färdigt men vi är en bit på väg, har inte haft möjlighet att fällt vilt över henne med då efterföljande apportering.
(Se bild under Aktuellt)
Arkivbild på hare.