Det var farligt

2020-01-09 Mats E och jag hade bestämt att utnyttja erbjudandet vi fått för att vi hjälp till på Stensnäs. Tanken var att få fälla någon fasan för våra unga hundar om det fanns möjlighet i en rätt situation. Vädret är som det är men det var lovat några timmar på förmiddagen utan regn. Väl där diskuterade var vi skulle gå, och valde gräsmark med ung plantering, trevligt att gå fram i och bra kontroll på söket, turades om med en hund i taget, vi var rätt nöjda med hur hundarna sökte, såg rådjur framför oss. Robin stannade ibland i högre gräs, och intresserade sig för sork, något som unghundar ofta gör när ingen annan vittring finns, för att senare avta. Gick över backar med snår och högre vegetation men ingen kontakt med fasaner. Vi hade sett flera när vi körde ut till platsen där vi började men inte här, tror de sprang före oss i snåren.
En händelse med Robin, var när hon i sök kom upp på taket till en äldre byggnad inbyggd i en slänt, med taknock och gavel med dörr, fritt ut i marken. Ser henne där uppe, och blir förvånad när hon direkt utan tvekan kastar sig ut i ett hopp från ca tre meters höjd, landar som om inget hade hänt inte långt från mig. Det kunde gått illa, med skada som följd vid
nedslaget.
Att hon inte hade någon känsla i sig, som skulle bromsat henne, att det var farligt, men samtidigt visade hon något positivt att utan rädsla göra hoppet, nu gick det bra och hon sökte bara vidare.
Frågade Mats om han såg det, han hade uppfattat något genom glesare vegetation som kom i luften men inte vad det var.
Vi kom fram till större täta snår, där fanns fasaner, fem hönor sprang ut och lyfte, flög lågt över en gräsmark, detta en bit framför Robin, ingen riktig situation, hon var inte i kontakt som jag velat. Här var tufft, täta snår, med täta buskar och björnbärs revor, här hade krävts mera rutinerade hundar som med kraft skulle sökt i detta. Vänder tillbaka, tuppar lättar långt framför i marken, vill inte trycka. Vi tar en mindre väg, med lägre snår i kanten, Mats låter sin unghund ”Tindra” söka, Robin går vid mig, jag ser tiken, något rörde sig någon meter framför, var det en björnbärsreva som hon var på, tänkte jag. Men så ser jag rörelse en bit fram, något svart, en liten kanin, ett par decimeter, säger det Mats, den är ute och visar sig från snåret ett par gånger på min sida, men var kommer den ifrån, någon måste ha dumpat den intill vägen, för här på marken har inte funnits kaniner på flera år. Vi vill inte störa mer utan lämnar den.
Väl vid bilen, flyttar vi oss, tar en fika, överväger om vi ska gå mer, det hade kommit stänk på bilrutan, men vi provar, går på olika områden, ser inte samma vilja i Robin, verkar trött, blir mera frågande, och tar inte för sig nu i låga taggiga marktäckande snår.
Detta sista gav inget och regnet som lovats kommer, vi avbryter, när vi är vid bilarna ökar regnet, som blir kraftigt på väg hem. Inga skott hade lossats, inga korrekta stötar på fasan, vi var ju inte ute för att bara skjuta fasaner, då hade vi kanske gjort annorlunda, men ändå nöjda med dessa timmar.
Vi diskuterade att kanske gör ett nytt försök längre fram med bra väder.
Robin i gräsmark

alt