Men viljan fanns

2020-10-14 Det hände en mindre händelse, som jag tänkt mer på i efterhand, Rita och jag skulle hjälpas åt med att gruppera om hönsen i voljärerna. Har tänkt sätta de två grupper med de nu äldre kycklingarna tillsammans i den mindre voljären innan de blev äldre och svårare att sätta samman för att spara en plats i någon bur.
I voljären fanns en tupp och en höna som släpptes ut fritt, de skulle sedan in där de nu flyttade kycklingarna funnits. Det gick bra att med håv fånga och omplacera kycklingarna men sedan skulle tuppen och hönan drivas in på ny plats. Tuppen gick lätt in medan hönan flaxade iväg ut i trädgården, försökte då fånga henne med håv, det blev ett kacklande och flaxande.
Vem kommer då och vill hjälpa till, jo Robin, det triggade hennes jaktlust att ta hönan, som hon vet att hon inte får röra.
Ingen av de andra lösa hundarna kom utan betraktade det som hände på avstånd.
Hon kom aldrig till att röra hönan, eftersom jag sa nej, men viljan fanns.
Hon har respekterat hönsen, men tidigt varit mera intresserad än någon annan, ofta följt dem med blicken när de går i trädgården, och det intresset utlöstes av den skapade situationen.
Kommer senare med tankar om det inträffade.
(Har inga bilder till detta)