Smedmästarens Blogg

Visst är detta vårtecken

2020-02-21 Vi har matplats till småfåglarna utanför köksfönstret, ser därför ofta på den rörelse och aktivitet som detta ger med flera olika arter, när vi sitter vid köksbordet och äter.
Häromdagen hade Rita sett en vad hon trodde en stare på grannens ena byggnad, ett tak med tegelpannor som stararna under många år haft som lämplig häcknings plats med då flera olika par. Jag såg då efter den och konstaterade att staren hade kommit, mycket tidigt på året, men allt är inte som tidigare, ingen vinter i sikte, hittills ingen snö, några nätter med frost. I dag var de två, hämtade material för bo bygget och kröp in under pannorna.
Satt även på nocken och sjöng, visst är detta vårtecken om något.
(Se bild under Aktuellt)

alt  alt

 

Något enformigt

2020-02-19 Det blir något enformigt att det jag skriver på Bloggen handlar övervägande om unghunden Robin, men det blir ju därför att jag själv i första hand är ute med henne i marken. Det gäller att ta tillvara de dagar som inte regn och hård blåst gör det mindre trevligt att vara ute i vilket många dagar den senaste tiden har varit.
Efter att haft en bra dag på bowlingen fram till lunch, så kändes det för att ut en stund, i en nära mark som jag varit i några gånger på senare tid.
Och som det blivet mer av den senaste tiden, fick Robin åter komma med.
Denna mark har jag beskrivet tidigare med taggiga snår, slån, nypon och björnbär. Och jag vet att det känns för hunden att söka i dessa, taggar som river. För att klara detta måste det finnas vissa saker som gör att en hund utan påverkan, frivilligt tar sig in i detta och utsätter sig för smärtan. En unghund måste få chans att söka i detta. Finns det vittring av småvilt, fasan eller hare och unghunden har väckt jaktinstinkten, vet vad den söker, då blir det från hunden ett övervägande att ta smärtan och få kontakt med viltet som den intresserar sig för, eller avbryta och tveka.
När jaktlusten överväger ser jag inga gränser för hur en spaniel kan med fart genomsöka de värsta täta snår, ser det på mina äldre hundar hur de utan tvekan går in i dessa.
Och jag tycker mig se att Robin tar för sig mer i snåren, och har blivet mera medveten om vad hon söker. Har man grunderna färdiga, i lydnad, kontakt och vet att hunden inte går efter vilt utan fått det bekräftat att den klarat dessa situationer, då först får den söka i dessa snår där jag inte ser hunden.
Har ännu en gång läst hennes beteende att det finns något som intresserar framför henne. Men buskagen är stora, höga och sammanhängande, och hon står med högt huvud och ser in i snåren och liksom frågar om lov. Säger ”jaa” och hon försvinner in, jag går utanför, då en höna kommer på vingar, förstår hon var i kontakt, snart ser jag henne komma ut, ser mig och stannar.
Samtidigt kacklar en tupp upprörd i snåret. När jag gått till Robin och berömt, säger jag sök och hon går in igen, tuppen tycks flytta sig, jag följer med utanför snåret, ser inte Robin.
Då lyfter tuppen ljudligt på tuppas vis, håller kameran vid höften och tar bilder på chans.
Går mot där tuppen kom, där står Robin på en stig i buskaget, och jag upprepar med beröm.
En ny erfarenhet för oss båda, hon gjorde en jaktlig situation möjlig i svår mark.
Nu var det kameran som fick chans, men vid jakt hade det varit fina skottillfällen.
Åter nöjd med henne, hon utvecklas hela tiden.
(Se bild under Aktuellt)

Robin i våtmark                                                                        Den stötta hönan

alt alt

Jag upprepar

2020-02-18 När man nu fått chans att träna i en mycket fin mark med fasaner gäller det att passa på, därför blev det att ta sig dit och gå någon timme med hundar.
Det hade kommit skurar på morgonen men solen hade även stundom visat sig, vinden var kraftigt västlig och skylig, fingrarna på handen som håller kameran blev styva, och kalla.
Det blev idag Robin och Nelly som fick komma med, kan inte ta med Boy i bilen eftersom Robin löper.
Först ut med Robin, tar en hund i taget kan då koncentrera mig på den, går i medvind för att hämta mark, bland högt torrt gräs i anslutning till busksnår, reser hon en höna precis, helt lugn, går som jag brukar till henne och berömmer. Detta för att hon inte ska vänja sig vid att komma mot mig vid stötar på vilt utan bli på platsen. Det är bara vid tillfällen när jag inte kan komma till henne som jag ger inkallningssignal i detta läge, allt för att befästa stadgan vid stöt. Han får söka igen, två hönor lyfter strax framför henne och hon stannar, ser efter dem sedan på mig och jag upprepar mitt beteende. En stund senare i högt tätt gräs reser hon en tupp, finner henne på platsen, allt utmärkt, inga kommandon eller signaler, det bara fungerar vid samtliga stötar. Vi går en längre stund men ingen mer kontakt med vilt.
Har kommit till bilen, byter hund, nu får Nelly röra på sig, hon håller bra kontakt i hög fart, vill mycket, får vända henne någon gång med pipan. Men efter den första stunden går det i lagom vidd, även hon får en stött på fasan i buskage, ser igenom snåret att hon står stilla, henne kallar jag in med pipan. Vi går en tjugo minuter utan fler kontakter och innan vi åter kommer till bilen. Jag har bestämt tid att vara hemma och det passar bra att nu avbryta för hemfärd. Åter nöjd hur det blivet för Robin, mer erfarenhet på flera plan i sök och viltkontakter. Och för mig är det intressant att se den positiva utvecklingen med Robin som fortsätter.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Att tänka oss för

2020-02-15 Vi har en period haft löp på olika tikar, först Nelly, sedan Ila som parades.
Och nu löper Alice, något senare kom även Ella och nu senast unga Robin, detta något oväntat för hon löpte vid åtta månaders ålder och nu kommer hon igen endast fjorton månader gammal.
Det är tider då det blir jobbigt för våra hanar Andy och Boy, och även för oss som måste dela på hundarna, och det gäller att tänka oss för, när vi släpper ut och in hundar, som får vara ute i omgångar i trädgården.
Gårdagen upplevdes som en vårdag, soligt, varmt och måttlig vind, vilket inspirerade att åka ut med hundar och gå i lämplig mark. Som det ofta blir kommer unga Robin i första hand, så även i dag. Det finns ett område jag har möjlighet att få gå och träna i där jag inte varit denna säsong, så det blev där, en remsa med intressant under vegetation, större tallar och busksnår. Går iväg utanför detta för att låta henne söka när vi går tillbaka.
Hon har sedan en tid kommet igång, blivet fri och söker intresserat och då är det roligt att ha henne i marken, det är erfarenhet som hon behöver, nya viltkontakter och befästa det som redan är bra, som kontakt och följsamhet.
Vi går in i marken, närmar oss ett buskage, hon går in, ser inte henne och håller på med kameran, då en hare kommer ut strax framför mig, blir inte färdig att ta bild. När haren är borta kommer Robin ut på löpan, säger ”ssss” (som i stanna) och hon stannar ser på mig, går till henne och ger beröm. Vet ju inte om hon sett haren eller bara känt vittring av den. Hon får besked att söka tar då löpan och jag får vända henne, vilket går bra. Marken är så jag kan vända och gå i sidled, och hon har koll på mig och rättar sig efter hur jag går som försöker täcka marken. Hon är ute flera gånger på lämpligt längsta avstånd men vänder spontant, tycker mig se att hon har något som intresserar framför oss.
När vi närmar oss slutet på denna mark, är det bara öppen svartjord, hon går mot ett tätt snår med grenar mot en stengärdsgård, när hon är där ser jag en fasantupp som springer ut och flyger, även en höna kommer på vingar. Robin står vid det täta och ser efter dem, innan hon vänder sig stående mot mig. Då förstår jag att det är dessa fasaner som sprunget en längre sträcka framför oss utan att jag sett något, och bidraget till hennes bra sök. Åter gått tyst utan signaler och det fungerar.
Nu var det tid att ringa Rita, som vi bestämt, hon skulle sätta på potatisen till lunch, så det var klart när vi kommer hem. Tog ut Nelly och Boy en stund från bilen innan jag körde.
Senare upptäckte Rita att Robin löpte.
(Se bild under Aktuellt)

alt

 

Gav mycket

2020-02-13 En träning som gav mycket, hade Robin och Boy med mig och de fick chans till fasankontakter. Först Robin, som söker i god kontakt, stöter tupp precis, och sitter dold för mig i det täta, finner henne och hon får beröm. Har börjat kunna läsa henne när hon får fågel i näsan, ser att hon stannar till med högt huvud mot vinden, och vill liksom få bekräftelse på för att gå på. Innan hon går vidare, det upprepas, ny tryckande tupp precis och jag upprepar, det går upp flera fasaner nära oss under det att jag går till henne.
Det lyfter flera framför utan direkt kontakt, men vi fortsätter i lägre markvegetation där får hon nu två olika stötar på tryckande hönor, där hon är direkt på dessa, lägger sig vid uppflog. Två nya stötar mera öppet på fasaner som lyfter något framför henne och hon stannar i uppflog. Nöjd efter ¾ timmes sök, går jag och byter hund.
Nu får Boy chansen, nu blir det än mera fart i marken, och ett vidare sök som jag nu försöker dämpa med pipa, han drar till och får en fasan på vingar stannar och vänder, senare en fin stöt nära mig med respekt. Vi fortsätter, ser han stannar till vid tätare torrt gräs, jag går mot honom, då lyfter en tupp, metern framför honom, försöker ta kort men allt går så snabbt.
Boy sätter sig, ser först på mig sedan efter den flygande kacklande tuppen, gör det bra.
Vi gick av tänkt markområde, vänder mot bilen, båda hade gjort det ok, men skulle velat att Boys sök inte varit så stort, får träna mer på det, men fasanerna skötte de bra.
(Se bilder under Aktuellt)

Boy har fasan nära sig i gräset, som lyfter och han ser efter den.

alt

 

 

                                             alt 

 

Ett trevligt besök

2020-02-12 Ett trevligt besök, Robins bror Ricke var och hälsade på med husse Henrik o matte Annica. Även deras nu 12 åriga Smedmästarens Chicko fanns med, en bror till vår Ciwi kallas ”Ella”, båda dessa har förlorat hörsel men är pigga för sin ålder.
Det var i dagarna ett år sedan Ricke hämtades, och jag tyckte det skulle vara intressesant att få se hur han uppträdde ute i marken. Därför körde vi ut och gick en runda på ett hygge, lade märke till att han drog i kopplet och ville fram när han skulle till bilen, och tänkte det blir nog svårt att hålla honom nära sig. Men det var just det han gjorde, hade hela tiden vilja att hålla kontakt med Henrik, höll nära avstånd i söket i hög fart, det var trevligt att se, och det bådar gott.
Visste kanske inte vad han sökte men det jag såg glädjer mig. Testade med att kasta ut dummys på hygget, då visade han stor vilja att apportera, markerade och fann snabbt och kom villigt in med apporten. Men lade ned framför föraren, vilket Henrik har problem med, detta är ett träningsmoment som ligger på föraren att få hunden att förstå hur det ska gå till. Detta liksom att inte tolerera att han inte direkt svarade på kommandon och signalen stanna, utan vandrade, även detta något att träna på. Något som inte borde vara svårt att få till.
Henrik var nöjd med sin alerta hund, och säkert även Ricke med sin förare som han sökte utmärkt kontakt med.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Ila röntgad

2020-02-11 Nu har vi röntgat Ila, och som vi sett på henne, hade hon valpar i sig.
På bilderna ser vi med säkerhet sex foster, kan vara fler som döljs bakom dessa.
Och det glädjer oss för vi har många som är intresserade, och då får flera chanser till valp. Sedan beror det på vilka kön valparna har, och det utfallet har stor betydelse för flera av de intresserade som bestämt sig för kön, det kan bli blandat men även flertalet av samma kön.
Och vi ser fram med spänning att allt ska gå bra, för Ila och de väntade valparna.
OBS! Födelse väntas vecka 8 och lev. vecka 16.

Tar för sig

2020-02-10 Jag konstaterar att det händer mycket till det positiva med Robin, har åter varit i bra spaniel biotop och gått med henne, på en mark med växlande växtlighet, taggiga busksnår, öppen betesmark med torrt högt gräs i lagom blandning. En sådan mark är även utmärkt för de vilda djuren, ger dem skydd och mat. Spår efter rådjur, dovhjort och vildsvin på stigar med lera och därför inte konstigt att vi även denna gång fick kontakt med småvilt som hare och fasaner.
Tänker nu när jag går med henne, hur annorlunda det ser mot när jag i höstas på stubben inte fick henne att lämna mig för att söka. Ska erkänna att jag var betänksam och inte nöjd vid dessa tillfällen med hur hon betedde sig.
Ser hur hon nu tar för sig i sök och busksnåren, söker ut i lagom vidd, håller kontakt, men ändå självständigt, tar handtecken, har inte behövt använda pipan utan går tyst, jobbar på i god fart och söker intresserat. Kan inte annat än vara nöjd över vad jag nu ser. Och en förklaring är naturligtvis att det finns vittring i marken av olika slag. Ser även att hon visar respekt för springande fasaner.
Kan inte låta bli idag att få tankarna tillbaka i tiden till Smedmästarens Gnista som jag kunde föra utan signaler på jakt och prov med stor framgång, även hon var i färg likt Robin fast mera gul. Och Robin är efter henne i flera led av framgångsrika hundar, Gnistas dotter Smedmästarens Fanny, hennes dotter Smedmästarens Gry och senast Robins mor Smedmästaren Tanja (Nelly). En linje som betytt mycket för vår avel av jakthundar till dags datum. Gnista är efter våra importer, mor Lemon Blossom Belle (Bell) och fader var Skenchall Mark (Mac), hundar som levererat över det vanliga med flera stora meriter på jaktprov. Och vi är stolta över att få fram hundar som än idag presterar i denna tiklinje.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

alt

Fler artiklar...

Sida 1 av 316

<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>