Smedmästarens Blogg

Hon ser på den

2019-11-17 Efter en dag med regn och mörker, vilket gjorde att bara det nödvändigaste med djuren gjordes utomhus, blev det idag en fin höstdag.
Tog Robin med i bilen och tänkte gå med henne i lämplig mark, detta fanns i ett större hägn inte så långt bort och i anslutning till en utsättningsplats för fasaner.
Ibland har vi här påträffat fasaner i intilliggande gräsmark, som gett möjlighet till kontakt för hundarna.

Det blev så, kan inte se någon fågel, men går sök med henne mot en träddunge med gran o tall, ser då två större duvhökar som lågt flygande över marken tycks jaga varandra inne bland träden, sätter sig någonstans där. Förstår nu varför inga fasaner syns, skrämda av dessa hökar.
När vi närmar oss de främsta träden, finns ett mindre lågväxt buskage, Robin är framme vänder sig frågande om, och jag säger ”jaa”, hon går in och ut kommer en hare helt nära henne, hon ser på den och jag säger ”sssss” hon stannar. Ser haren springa in bland träden, där är helt öppet, då kommer de två hökarna efter haren, ser dem någon meter från haren, som springer ut mot gräsmarken och de syns inte mer. Vad hände sedan får jag aldrig veta, går mot där de försvann ur synhåll för mig, Robin markerar harens slag, men jag ser inget. Kan nog tänka mig att dessa stora duvhökar, förmodligen honor, slår harar, och när de är två triggar de säkert varandra.
Tänker även på hur många gånger har jag gått med sökande spaniel, där harar går upp, men hunden har nosen i marken och får aldrig se haren, men vid Robins första kontakt ser hon haren, vilket var perfekt.

Går till bilen och jag flyttar mig en bit till ny mark, går på nytt under sök med Robin.
Längs med ett dike, finns högre markvegetation och mera vasslikt, hon jobbar på, drar fram, stannar och ser framåt, förstår att hon känner något. Hon är en tio meter framför och jag säger ”jaa”, och hon fortsätter. Då lyfter två fasantuppar kacklande, dessa får tre större hornbärande dovhjortar att resa sig som legat och tryckt, ser dem springa, försöker ta bilder men bara hornen syns. Finner Robin sittande där fasanerna flög upp, hon respekterade utan att jag är inblandad, hon får beröm, och jag talar om för henne hur duktig hon är. Vi fortsätter, hon söker bra, reser en ny tupp och sitter still bland hög vass, där jag finner henne. Vi går biten färdig utan att det blir något mer.
En kortare stund i marken där vi fick uppleva några händelser, Robin förstår allt mer vad sök innebär, och jag kan läsa hennes beteende när hon har viltvittring i marken. Inget är färdigt men vi är en bit på väg, har inte haft möjlighet att fällt vilt över henne med då efterföljande apportering.
(Se bild under Aktuellt)
Arkivbild på hare.
alt

Måste hon få vara med

2019-11-15 Även idag är jag med hundar på fasanjakt, med blandade uppgifter, går på indrev, stöter fasaner eller apporterar. Här är vi tre med spaniel, Mats, Katarina och jag.
Efter genomgång av dagens jakt, tar vi positioner, först indrev sedan apportering för min del. Det fortsätter likadant i nästa såt, men i tredje först ett längre indrev för att sedan på bredd gå fram i fin spanielbiotop där fasanerna hade samlats för att få dem på vingar med hundarna.
Den för dagen starka vinden ställde till det, flera fasaner lade sig i vinden, tog andra än tänkta vägar, men eftersom det fanns mycket fågel, blev det ändå att flertalet flög mot skyttarna. Turades om med Boy, Nelly och Ila.
Hade även med unga Robin i bilen, fick små raststunder mellan förflyttningarna mellan såterna.
Därefter lunch på slottet, frisk luft ger aptit och det smakade, sedan åter transport till nya marker.
Efter nytt indrev, för mig gällde apportering, nu fick Robin komma med, en avvägning vad man vågar och kan göra med unga oerfarna hundar som henne, men samtidigt vill man att hon ska få mer erfarenhet av bl.a. mycket andra hundar, människor, skott och varmt vilt mm. och då måste hon få vara med.
Det var andra gången för henne på samma plats, och hon tog det med ro, ville bekanta sig med andra hundar, verkade inte påverkad av allt runt henne, ingen negativ reaktion på skotten.
Men förstod hon inte först vad det gick ut på, mina andra tre hundar såg mot skyttar och uppflogs platsen, medan hon såg och följde mig med blicken.
Så blev det en lämplig apport, skickade Nelly och då vaknade Robin till och ville möta henne med fasanen, det var intressant tyckte hon. Boy fick nästa och på kommande följde Robin efter honom, men jag kunde stoppa henne.
Andra hundar apporterade och nu följde Robin dessa hundars arbete, tyckte nu att hon skulle få sin chans, två fällda fasaner låg längre fram i gräsmark, skickade henne som hade markerat nedslagen, allt gick bestämt och målmedvetet, med fart ut och in, löste hon detta, hennes första apport på varmt nyskjutet vilt. En ny liknade situation och hon löste även det, men ville inte släppa med det samma, hade blivet mera bytesmedveten.
Har man en unghund känns den som det viktigaste, och allt hade förlupet bra, bara att vara nöjd. En sista sått, där vi gick med spaniel i en backe med vilt remiss, och stötte fasanerna här var endast Nelly med.
Nu var dagen jakt över, eftersom Mats och jag var på rätt håll för hemfärd avvek vi här.
(Se bild under Aktuellt)

Bou med höna                                                                          Robin med höna

alt alt

I en kuperad terräng

2019-11-14 Den första fasanjakten denna säsong på Stensnäs i Blekinge.
Jakten genomförs i en kuperad terräng, där man genom indrev försöker att få upp fasanerna på höjder med tätare snår som kan hålla dessa, för att sedan stöta dessa med spaniels, i mindre antal åt gången.
Det var flertalet högt flygande fasaner, som kom över de utplacerade skyttarna, några föll andra passerade, så som det ska vara.
Allt i en trevlig gemytlig tillvaro med alla inblandade, vi var fyra med spaniel, gick i olika indrev, turades sedan att få vara den som skulle stöta de indrivna fasanerna, och det fungerade.
Här är det inte bara jakten som värdesätts utan även den vackra naturen runt Stensnäs herrgård, kanalen som rinner genom marken och havet utanför med sin skärgård, skogsbackarna med bok och ek med öppna ytor allt tillsammans är tilltalande.
Även samlingslokalen är på alla vis värt att titta mera noga på, flera troféer från olika länder finns till beskådande på väggarna, när det då även finns mat under jakten som smakar utmärkt, tror jag mig veta att alla är nöjda efter en jaktdag på Stensnäs.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

alt alt

Nya jakter

2019-11-12 Nu kommer några dagar med nya jakter, först ut är det rought shooting på Trolle-Ljungby. En morgon som startar med en regnskur, sedan blir det bättre och uppehåll, större delen av dagen.
Vi var mindre folk än vi brukar men det gick bra ändå, Mats E och jag med spaniel, sedan bara tre labradorer, var av två var apportörer.
Det fällda viltet bestod av änder och fasaner, det hade pratats om harar och det gjordes försök att komma i kontakt med dessa på tidigare välkända områden och biotoper. Endast ett fåtal syntes, ingen blev skjuten och man undrar om det verkligen finns så få, och orsaken till detta i så fall. Det hade odlats viltremsor med lämpliga skyddsväxter, där vi förväntade oss vilt, men något snopet var de tomma. Åter nöjd med vad de tre hundarna som var med presterade, inga oönskade apporter, och gjorde vad jag förväntade mig. Nelly fick söka på områden där jag i princip inte såg eller hade kontakt med henne, där det fanns chans till att något inte önskvärt skulle hända, känner mig vara mera rädd om Boy och Ila. Men vad jag förstod gjorde Nelly det bra, reste fasaner och kom till mig, inget som hade accepterat på prov men här var det bra.
Kan inte komma ifrån att nämna den goda lunch som bjuds på, köttfärslimpa, grönsaker med tillbehör.
Kunde även se att Ilas svans blödde, efter hennes kraftfulla arbete ibland olika taggiga växter, något som naturligtvis smärtar och har det börjat, slåss skadan snart upp igen vid nästa jakt.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

alt

På olika sätt

2019-11-10 Vi har en bur med tre fack som vi kallar vaktelburen, där vi under åren alltid haft vaktlar, olika sorter, men på senare år endast japanska. Fåglar som i det vilda har en kort livscykel, utsatta för många olika predatorer, därför måste de vara producerande av nya individer. Men det påverkar även de tama vaktlarna, som då tidigt blir könsmogna och börjar värpa redan vid ca två månaders ålder, stora ägg och många i förhållande till sin storlek.
Det blir stora påfrestningar på hönorna, och de blir inte så många år och så har det blivet hos oss, det senaste året har vi endast haft tre tuppar kvar, men många gånger pratat om att åter skaffa några hönor. Vi tycker det är trevligt med dessa vackra ägg, som vi naturligtvis använder på olika sätt.
För ett tag sedan träffade jag någon som visste vi hade vaktlar, och pratade om det, han hade beställt från en av oss känd person till sig själv, och det blev intressant. När jag mera av en slump träffade honom, visste han om vårt intresse och hade vaktlar, då blev det att han skulle ta med några hönor till oss när han var på detta håll.
Och härom dagen ringde det, det var han och undrade om vi var hemma, vilket vi var, för han hade en låda med vaktlar med sig.
Sex hönor hade vi pratat om, två till varje tupp var tänkt, bad honom ta ut en i taget, för att se var jag ville ha dem, vaktlar i olika färger, normalfärgade men även mörkbruna.
Jag tar emot, stoppar de i tänkt fack, så sträcker han mig en tupp och jag reagerar, ser på färgen att jag till hundra procent har rätt. Han var nybörjare och hade blivet tillsagd att klämma vakteln vid könet, kom det en skumliknade vit vätska var det en tupp, om inte var det en höna, kan stämma om man vill se ut tuppar, kommer det, är det en tupp.
Men även en tupp kan när den inte är parande sakna detta, vilket denna gjorde när vi provade. Nu har vi fyra tuppar och fem hönor, redan dagen efter fanns det ägg i buren, han hade dem inne och med ljuse, vilket driver dem att värpa.

(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Så har det varit en tid

2019-11-08 Det har för mig varit en period med vad jag själv tycker inte mycket att skriva om.
Vardagliga händelser som upprepas, men svårt att förmedla med foto.
Vädret har flera dagar varit mörkt och regnigt, vilket inte inspirerat till längre utomhus vistelser. Har en tid tänkt prova att åter komma igång med bowlingen, och så blev det, kändes nytt utan rätt känsla, märktes att det var länge sedan, hade tappat mina märken, men jag slog fyra rundor, kände något i höften men fortsatte.
Har kanske ställt för stora krav på mig själv att varje dag skriva, och ha med aktuella bilder.
Och ibland känner man sig tom, saknar något som får mig att skriva, så har det varit en tid.
Jag har varit kortare stunder ute med hundarna, och främst tränat med Robin, sök och apporterings övningar, svårare och längre, ofta med två markeringar samtidigt. Hon tar till sig, har vuxit och mognat och visar att detta gillar hon. Hon har fått söka utan större påverkan, och nu får jag tänka på att vända henne med pipan när hon söker ut och det blir för långt, helt annorlunda mot för någon månad sedan, men på ett positivt sätt.

Robin
alt

Snabbt och villigt

2019-11-04 Det har åter varit träning med främst Robin, genom att lägga ut dummys i den mark vi sedan går fram i under kommandot sök, där hon, när hon finner spontanapporterar och lämnar av. Försöker att när hon inte ser kasta nya i marken som hon då kan leta efter, detta kan vi upprepa ett flertal gånger. Skulle hon uppfatta när jag kastar stannar hon och markerar och väntar på besked att få apportera.
Och jag vill påstå att nu är hon mycket intresserad och söker snabbt och villigt, tycker själv det har gått framåt mycket den sista tiden. Nu ser man inget av det hon visade när hon inte ville lämna mig.
Eftersom marken är väldigt lämplig med medelhög vegetation, får hon motstånd, och inte helt lätt att finna dummyn i de mindre snår som finns, och det tycks stimulera henne.
Det blev även några markeringar, två kastade på olika håll, och även här gör hon det bra, ger inte upp utan håller på tills hon finner.
Även Nelly och Boy fick ett par apporter, vilket de med glädje tar sig an.
(Se bild under Aktuellt)

Robin                                                                                        Boy

alt alt

Det började bra

2019-11-03 Det började bra, inget regn vid samling, genomgång och lottning av pass.
Väl kommen i lottat torn började regnet, först mindre droppar, sedan stora från trädet ovanför, som bildade stora mörka fläckar på byxorna främst på låren. Vatten över allt, känner fukten krypa in mot kroppen, växlar mellan att stå och sitta. Hundarna är i kontakt med gris, hör dem och får besked på radion. Har en tätare lövskogsföryngring vid ena sidan, de flesta löven hade fallit, ser en bit in i detta ryggar på minst tre grisar som passerar utan chans till skott. De går in i den såt vi jagar, troligen flera enligt hundföraren.
Hör att grisar bryter ut, bl.a. sugga med en randig kullting, senare stor galt passerar skytt i hög fart, inga blev påskjutna. Andra grisar visar sig för skyttar, skott hörs, gris ligger på platsen.
Hundar hörs under tiden, dessa ger skall endast vid närkontakt med grisar, några måste lämnat såten utan observation. Dovhind och kalv visar sig för skyttar, men är inte lovliga vid denna tid.
När hundföraren tycker att marken är genomgången avslutar jag jakten, blöta diskuterar vi om vi skall grilla korv eller ta en ny sått, det regnar hela tiden, det blev grillning.
Med torr medtagen ved har vi snart en tänd brasa, vi äter, för att åter lotta pass för den nya såten.
Då upptäcks att det står en bil på en väg inne i denna såt, vi är något undrande, men svaret kommer när vi ska på nya pass. Ute på ett större hygge går män med ryggsprutor, sprutar på de tallplantor som nu kommit en bit på hygget, med medel som ska förhindra att tallplantorna betas av de vilda djuren. Detta en söndag, för oss mycket irriterande, har hänt en gång tidigare, de är inte svenskar förstår inte vad någon försöker tala om för dem att jakt pågår. Det ihållande regnandet, folk som går runt i såten, gör det mindre intressant, hundföraren går hastigt genom såten, ingen gris, en större skovelhjort visar sig.
Då avbryter vi, det blev en gris på dagens övning, blöta vill vi alla hem och byta kläder, hinner då se Mjällbys sista match på TV som slutade väl för båda lagen.
(Inget väder för att ta kamera med på passen.)
(Se bild under Aktuellt)

Genomgång av pass under paraply

alt

Fler artiklar...

Sida 1 av 310

<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>