Smedmästarens Blogg

Hade vi fått nattligt besök.

2012-07-01 Träningen med valparna fortsätter, jag gör inget varje dag utan ibland går det flera dagar,
utan att jag gjort något, fortfarande litet hämmad av att valparna tyr sig till sin flock.
Har bara tränat stanna i bilen, vill inte stoppa dem ännu vid apport stimulansen inomhus, vill först att de varje gång kommer till mig och inte ser efter möjligheter att gå någon annan stans med det apportobjekt jag stimulerar med.
Men i går testade jag med att sätta två av dem i ett hörn, naturligtvis en i taget, i det rum jag gör dessa övningar.
Naturligt nog blir de pressade precis som första gången i bilen, och det blev någon puff tillbaka med nytt kommando, samt med tillägg av lång signal som kommer att bli deras stoppsignal.
Även på plattfogen i golvet märktes att det kommit en skvätt, men om man börjar finns ingen återvändo, detta är ett kommando och ingen stimulans, så det måste avslutas med att jag fått min vilja igenom.
De fick tillrättavisas olika mycket innan de satt fint i vårt hörn, men båda gjorde det, och jag kunde backa så långt det gick i rummet, och sedan återvända och frigöra dem från kommandot.
Även denna första övning inomhus avlöpte enligt min förväntan.

Kvällen avslutades med grillning och god mat hos min syster och svåger, det blev en biltur ut i naturen, de berättade om en blomma som bara fanns på ett ställe i Sverige, och bara någon mil från där de bor, och vi blev intresserade.
Lasse min svåger skulle visa vägen, och plötsligt stod vi vid ett vildsvinshägn, med två riktigt stora svin.
Han tyckte vi skulle få se dessa, där stod en man, såg litet betänksam ut, kände ju inte igen min jeep.
Men när han såg min svåger kom ett leende, de kände varandra, han började prata, om svinen, sin tama fasantupp som kom fram till honom och det hade den gjort i många år, samt om ett tamt rådjur, och mycket mera.
Det gick inte att stoppa honom för han började med nya historier innan den förra var slut.
Mycket trevligt för stunden, men tiden gick och det började bli skumt innan vi kom därifrån, vi skojade att det var tur att det fanns ficklampa med i bilen så vi skulle få se något av blommorna.
Vi fann platsen i skogen, blommorna stod ute i en mosse så vi kom dem inte nära, men med ficklampa och månljus såg vi trots allt att det var något vi aldrig tidigare sett, mörklila på långa stjälkar och med en enda blomma på varje stjälk.
Det blir till att återkomma på dagtid.

Att ta foto var inte att tänka på, så det blev hemfärd och en sen fika.
Väl hemkomna hade vi fått nattligt besök, en riktigt stor padda kom krypande på vår uteplats, lät sig fotas och lämnades till sitt öde.

Vill ju inte få in den i gräsklipparen och inte heller att hundarna skall röra den.
Förresten mina norrlandsägg håller på att kläckas, det var två kycklingar ute i morse!

Jag kunde backa så långt det gick                                        Busiga valpar, se flera bilder under Valpar.

alt  alt

alt  alt

 


De hade klarat sig

2012-06-30 Gjorde en tur med tre hundar till den vattensamling som jag tidigare har skrivet om.
Hade vid det tillfället två grupper med grågåsungar i olika åldrar på platsen.
Var då betänksam om de skulle klara sig för räven när vattnet började torka upp och ytan med vatten blev mindre för varje dag.
Tog mig och hundarna i skydd av buskar så nära som buskarna skyddade oss, för att se hur det stod till med gässlingarna om de var kvar eller hamnat på rävens bord.
Det låg ett antal gäss på de gräsbeväxta kullarna runt det djupare vattnet.
De hade inte märkt oss, då några kråkor som var mera skärpta blev misstänksamma och slog larm.
Gässen på kullarna försvann mot vattnet, några lyfte och flög runder och skrek, hundarna fick stanna
och jag själv gick närmare för att se det öppna vattnet.
Jag såg inget speciellt förutom en skogssnäppa som flög iväg.
På väg tillbaka till hundarna fick jag på avstånd se något som rörde sig, på betesmarken bakom vattnet, vad jag uppfattade och såg, så var det tre små gässlingar, knappt halvstora som sprang in i buskarna.
Där hade de definitivt inget skydd mot någon räv.
De var betydligt flera tidigare, men det kan även vara så att jag inte såg alla.
När jag såg på de bilder som jag tagit på gässen på kullen visade det sig att det var vuxna fåglar men även ungar från den äldre kullen.
Min uppfattning var då, att de hade klarat sig så här långt.
På hemvägen ute på en betesmark stod ett bestånd av blåeld som jag tog bilder på.


Foto tagit tidigare med grågässen och gässlingar                     Gäss på de gräsbevuxna kullarna
alt  alt

Grupp med blåeld

alt  alt   

Rätt tillbaka.

2012-06-29  Har den senaste tiden fått flera mycket trevliga mail från tidigare valpköpare.
Det är med stor glädje jag fått ta del i ert engagemang med era hundar, och förstår hur mycket de betyder för er.
Har när jag läser dessa verkligen känt för er och just er hund vid det tillfället och detta har verkligen berört mig.
Att ni lyckats så bra med era målsättningar, beror naturligtvis på att ni har sunda, arbetsvilliga hundar, och som vill vara tillags.
Men det beror även på er själva, och vad ni gör med er hund.
Och som jag brukar säga ” ingen hund blir bättre än vad man gör den till”.
Och jag förstår hur tillfredställande ni känner det när det går er väg, eftersom jag själv haft förmånen att fått uppleva det ett antal gånger.
Det behöver inte vara de stora sakerna, utan ibland enkla pusselbitar som kommer på plats.
Där man ser att vi, hunden och jag drar på samma håll och vi gör något bra tillsammans.
Utan att ta till höga skrik och signaler, kunna föra sin hund helt under kontroll med
mycket små medel ger också en härlig känsla.
Vi läser varandras kroppsspråk, och med små handtecken komplettera jag vad jag önskar av hunden.
Matar man in rätt saker i hunden, kommer det också ut rätt tillbaka från hunden.
På tal om detta så berättade Mats E. en jakt kompis som under åren köpt tre cockrar från oss, att han ville beställa en till under förutsättning att den som hans senaste kunde producera pengar.
Han hade sett att det var något i bajsen från tiken, och mycket riktigt det var en tjugo kronors sedel och den var hel.
Jag kunde naturligtvis inte garantera detta, men föreslog prova med en högre valör nästa gång, så får vi se vad som händer.


Blommande hagtorn                                                               Rå med spänd juver

alt   alt

Fem meter sedan tio.

2012-06-28  Pim var med i bilen upp på marken för tredje gången, det var ungefär en vecka sedan vi var där senast. Satte honom där framme på golvet som tidigare, gav kommandot stanna och satte fram handen som stopptecken.
Gick runt och vi körde, han gjorde inga försök att komma till mig utan satt och såg på mig tills vi kom fram.
Hade tänkt prova det vi gjort inomhus med stimulans vid hämtandet av apportobjekt.
Hade därför pinne med fjädrar och en kaja med mig i ryggsäcken.
Såg att han kände igen sig, sprang villigt framför och ville leka, tvärade ibland framför mina fötter när vi gick.
När vi närmade oss vår sten där vi varit tidigare, sprang han före och upp på den.
Drar slutsatsen att en så ung valp nu något över tio veckor, redan kommit ihåg platser de tidigare varit på.
Efter en stunds gosande plockar jag fram grejer från ryggsäcken, Pim hade redan varit och
visat intresse för dess innehåll.
Kastade när jag såg att han uppfattade kastet, fem meter sedan tio o femton ut på betsmarken.
Alla gångerna snabbt ut och in, han fick behålla sitt byte en stund, sedan tog jag försiktigt det från honom.
Begär inte att han skall stanna, utan här vill jag bara få fram viljan att hämta och att komma till mig.
Har bara tränat stanna i bilen, skall göra det inomhus först, så det var inte att tänka på.
Vi gick en liten runda, tog mig med vilje genom mindre gräs och snår, och han hängde med.
Det var varmt så han flämtade, skulle kanske ta med vatten nästa gång.
Vi tar oss till bilen, lyfter in honom, en lugn hemfärd, inga försök att komma, har bara varit borta en liten stund. 

alt  alt

Alla vill ju jobba!

2012-06-26  Dessa regniga dagar vad passar då att göra, jo litet hundträning.
Tycker själv att det är härligt att vistas ute när det regnar, om man har rätt kläder vill säga.
Även hundarna har inget emot det, och då menar jag mina spaniels, pointern vänder gärna i dörren
när det regnar och vill helst stanna inomhus.
Det blir till att ta så många det går i bilen och upp på marken.
Gräsfälten som är slagna, börjar få nytt liv och grönskar på nytt.
Det gömmer en kastad dummis, så hunden får använda näsan och inte synen.
Eftersom jag nästan alltid träna för mig själv, blir det att jag går och kastar ut dummisar.
I dag hade jag sex hundar med, gick längs en väg och kastade tre markeringar samtidigt för varje hund.
Hunden får sitta och se på när jag gör detta, kastar på båda sidor om vägen, och på olika avstånd.
Alla hundar som var med får samma uppgift.
Förflyttade mig till ett nytt ställe där jag gjorde på samma sätt, men ingen hund fick se på,
så det blev dirigeringar.
På tredje platsen blir det med markering, 40m ut till en hög stengärdsgård, dummisarna är kastade på andra sidan,
när väl hunden kommit över måste den lösa uppgiften själv.
Går igenom samtliga hundar på detta sätt, mycket spring från min sida, de längsta på åttio meter, och det blir flera runder.
Alla löser sina uppgifter, men det finns alltid saker som kan bli bättre.
När man har flera hundar med i bilen, ser man på dem att alla hoppas att det blir just jag som skall hämtas, alla vill ju jobba!

alt  alt  alt

alt  alt

Blev svaret just dessa

2012-06-25  Gårdagens regnande som här upp mättes till 36 mm, har givet den torra
marken välbehövlig väta.
Vad vore inte lämpligare än att ta barnbarnen på som vi kallade det snigelsafari ute i markerna,
duggregnet var till det bättre för en sådan aktivitet.
Hade under tidiga fuktiga morgnar på cykelturerna sett mängder av just sniglar på cykelvägen.
Tog oss dit och vandrade sakta med ögon riktade mot marken.
Flera olika snigelsorter såg vi, både med och utan hus samt även skalbaggar.
De stora vinbergssnäckorna fanns på flera ställen likaså den stora svarta skogsnigeln.
Dessa stora sniglar utan hus finns i flera färgvarianter, som brunt, tegelfärgad och vit.
Den spanska mördarsnigeln som är brun, är lätt att förväxla med andra beskedliga arter.
Vi fick se en svart och en vit som parade sig med varandra, hur avkomman blir, är en berättigad fråga?
Barnen fann även en groda och en mindre padda.
Och de tyckte när jag frågade vilket som var det bästa vi såg, blev svaret just dessa

Ögonen riktade mot marken                         Vinbergssnäcka                                                  Parade sig med varandra

alt  alt  alt

Padda                                                                  Groda                                                                 Vissa klev över andra under

alt  alt  alt

Ett par tog vingen

2012-06-24  Nu har valparna fått komma in i det rum där jag brukar träna med hundarna.
Det finns i uthuset i anslutning till de andra hundrummen och har en köksinredning med 
flera skåp, en arbetsbänk, kompressor mm.
En ny plats för valparna, nya dofter, nytt att undersöka, någon var tveksam till en början med att gå in,
men nu springer alla ut och in.
Brukar sätta mig i ett hörn, och med olika apportobjekt försöka att få valparna att hämta och komma till mig med sitt byte.
Har naturligtvis endast en valp i taget. 
Säger aldrig kommandot apport, det kommer först när valpen kan apportera.
Man ser att det finns en tveksamhet att direkt komma till mig, utan mer en instinkt att vilja behålla det för sig själv,
och vill då ut mot den stängda dörren, där de kommit ifrån.
Vissa går att påverka genom att jag lockar på dem, och kommer då med bytet, andra lägger vid dörren.
Det är bara korta stunder, med varje valp, och för att alla skall komma till mig med sitt byte,
sätter jag mig vid dörren, när jag gör det då får jag bytet från alla. 
Någon brydde inte sig om den torkade kråkvingen, utan lämnade den, men när det kom till en färsk skata
kom intresset fram.
Jag ser olikheter i valparnas beteende när man har flera valpar, de har olika favoritsaker som de vill bära,
och det blir med det som de själva visat att de vill bära, som jag stimulera med.
Ett par tog vingen, en gillade min handske och en föredrog skatan.
Tar inte deras byte ifrån dem, utan låter valpen lämna mig efter att den fått beröm, för att
förhoppningsvis återkomma till mig, vill inte bli en konkurent om deras byte.
Detta är stimulering på valpens villkor, inget tvång, vill inte valpen med en sak, provar jag något annat,
går det inte med detta, tar jag det jag vet valpen vill hämta så övningen blir positiv, och avbryter.
Vill inte valpen ta vissa saker bryr jag mig inte, då försöker jag vid ett annat tillfälle.

Piraten med torkad kråkvinge                                                Här har han pinne med vinge

alt  alt

Pim med skata                                                                       Här med frysen kaja

alt  alt


Fyra små puffar

 

2012-06-23 Nu när även Phu har fått en ägare, han kommer att hämtas efter midsommar,
har vi två valpar kvar, troligen kommer någon av dem att bli kvar här.
Därför tar jag Piraten med mig idag, gör samma övningar som jag gjort tidigare med Pim.
Fyra små puffar och ”stanna” sedan sitter han kvar, allt lugnt, vi går till samma sten som tidigare.
Jag är tyst han gnyr ibland, liksom Pim  tycker han det är varmt, lägger sig i skuggan bak min rygg.
Hade nog legat en tio minuter, reser mig och går, han kommer med, då kommer det ut ett
rådjur av snåret som var bakom stenen där vi legat och ser på oss och försvinner i buskarna.
Jag antar det legat där hela tiden, och måste då hört Piratens lågmälda gny.
Vi fortsätter med att gå, ibland stanna jag och tar kontakt.
När jag känner att han blir trött tar vi oss till bilen, en lugn resa, ger stanna tecken med handen och det räcker tills vi är hemma.

Sedan sitter han kvar

alt  alt

Ser på oss                                                                          Vilda krusbär

alt  alt

Fler artiklar...

Sida 269 av 276

<< Första < Föregående 261 262 263 264 265 266 267 268 269 270 Nästa > Sista >>