Smedmästarens Blogg

Till detta är jag oskyldig

 

 2012-06-09  Telefonen ringer, Rita tar den, det är Camilla, grannen, hon har något hon vill visa mig.
Tar kameran, går över vägen, tar skydd bakom några björkar, och får se dem.
Där sitter två halvvuxna kaniner utanför deras gärdsgård.
Hon hade berättat att det fanns kaninungar, hade sett dem från fönstret, och när hon berättade detta, kom vi överens om att hon skulle ringa om hon såg dem igen.
Tar skydd av deras nätstaket, tar mig närmare när kaninerna verka upptagna av annat.
En bil kommer på vägen, som är strax intill, den ena kaninen, försvinner in i gärdsgården.
Den andra sitter kvar, kommer närmare, är till slut riktigt nära och får flera bilder.
Är förvånad att det fanns kaniner här, har inte sett några spår i trädgården och dess närhet
under vintern.
Gick i vintras och såg efter spår i snön, upp i det vi kallar Enebacken, såg då vid en lada med halm, och där de hade hästar, något spår av kanin, det var allt.
Där de finns nu i denna gärdsgård som verkligen är speciell, den är nämligen mycket bred,
och på vissa ställen omgiven av nässlor.
Detta utgör ett bra skydd för kaninerna, mot speciellt katter som gärna tar kaninerungar.
Där gör de ingen skada, och de satt i hästhagen, men när de kommer in i trädgårdarna,
och förser sig av planterade växter är det inte lika roligt.
Visst har det under åren kommit ut kaniner, oavsiktligt från mina burar, men till detta är jag oskyldig.

altalt


Det var ingen hare!

2012-06-08 Det hade lovats regn, och vi skulle få besök norr ifrån, för leverans av första valpen, som var Pixi.
Måste därför på eftermiddagen i väg och ordna grönt, till mina vildkaniner.
Första kullarna blev inte så lyckosamma, endast en hona lyckades få fram sina ungar.
Detta troligen för att hanarna var i burarna när de födde, och de parar direkt, då
är det oroligt i burarna, och ungarna kommer i kläm.
Denna gång hade jag inga hanar kvar i burarna och då blir lugnt och honorna har kvar
ungarna i sina bon. Men på detta sätt förlorar man en kull eftersom inte honan blir parad.
Men det känns bättre och nu har tre honor ungar.
Kör upp på vår jaktmark.
När jag har tagit det jag behöver i foder väg, och de stora spannarna är fulla.
Tänker jag gå en sväng på de öppna betesmarkerna med Nana och ”Ella”, det börja att duggregna.
Ser tydliga tecken på att sommaren har kommit en bit på väg, stora flockar med starar
drar över fälten, de flesta är ungar som lämnat boet, och samlas då i flockar och driver omkring.
Även hos kajor och skator är ungarna ute.
Blommor som gullvivor och maskrosor har blommat över ute på betsmarkerna, och ersatts med andra arter som bl.a. tjärblomster.
Ser i gräset hur fjärilslarver, sitter samlade, och de är många.
Har hundarna kort, låter en i taget få söka på den glest bevuxna marken, visst det finns
mindre områden med något högre gräs och växter.
De ställen lockar naturligtvis cockrarna att genomsöka, då händer något, en hare går upp
framför Nana, tar bilder, hon stannar, ser då vad det var, det var ingen hare.
Det var ett rådjurskid, inte större än en hare, tar bilder när den springer in i högre gräs mot skogen.
Vad hade hänt om det inte varit en dresserad hund som stannar för vilt, hon var ju
rakt över kiden som tryckte hårt, innan den sprang upp, viken olustig situation som
kunde uppstått.
Sådana händelser leder till betänksamhet, när man är ute i markerna vid denna årstid med hundar.
Rået hade säker bedömt, att det var säkrare att lägga kiden här ute öppet, än i skogen.
Med tanke på räv och vildsvin. Jag förmodar att ett större vildsvin inte skulle föraktat
färskt kött om den kommit åt det.
Tyvärr blev det ingen bra skärpa på bilderna, på kiden, kameran fokuserade på gräset,
och det gick snabbt.

Starungar på stengärdsgård                                                                  Tjärblomster

altalt

Larver i gräset                                                                                 Kiden springer mot skogen

altalt

För vilka var detta bra?

2012-06-07 Vill idag återkomma till gårdagens träff, en blandning av spaniel och retriever.
Vi blev uppdelade i två grupper med ledare för varje hundtyp.
Som på förmiddagen hade övningar på olika platser.
Inte mycket att kommentera, möjligen att alla hundar inte var klara för dubbelsläpp som stod på menyn,
men flera fick förhoppningsvis goda råd på vägen.

Den medhavda lunchen åts.
Sedan bar det iväg för ett samarrangemang mellan de båda grupperna, under en ”walk up”
där spaniel skulle arbeta framför retrievers, som var placerade en trettio meter bakom skyttar
och spaniel. Här kommer mina tankar in, för vilka var detta bra? Naturligtvis retrievers blir svaret.
Och då kommer frågan varför? På detta avstånd hade hundar och förare stora möjligheter att se,
de iväg skjuta apportobjekten, även de blindapporter som placerades ut markerades med skott.
Några av dessa hundar visade stora kvalitéer, andra var inte lika framträdande.
Hur gick det för de två spaniels som var de hundar som skulle producera det tilltänkta viltet.
Jag har naturligtvis bäst blick på vad som hände min egen hund, i detta fall Andy, de gånger vi var bland de två där framme. Ändå uppfattade jag att han var den som hade mest jakterfarenhet.
Vid de första skotten stannade han i skott och såg sig efter någonting att markera.
Eftersom man skjuter iväg dummisar, så i knallen är de redan på väg någonstans.
Hur kan en spaniel som arbetar i vegetation med förhoppningsvis låg nos, stanna, hinna se något som han inte doftmässigt markerat, och förväntas stöta, helt oförbred när det kommer, uppfatta vad det handlar om, när det smäller. Naturligtvis när detta upprepas med mycket skjutande ofta nära spanieln, så trubbas efterhand spaniel av i både att stanna och se efter markeringar.
Så många skott och på så kort tid har han aldrig utsatts för, och jag skulle avbrutet långt tidigare än jag gjorde.
Vad händer när du träna detta själv, med skottfasthet, markering och apport.

Du väljer ett lämpligt tillfälle att skjuta, hunden stannar, ser efter en markering då kastar du, och något faller.
Hunden stannar, har sett en markering, fått lära sig att vara uppmärksam för det gäller att markera,
för en smidigare apport. Det efterlikna den jaktliga situationen, stöt, sedan skott, och apport.

Allt detta försvann efter en stund, stannade inte direkt, fick tillgripa signal, ta tillbaka, ser inte efter
markeringar utan ser bara på mig.
Ser ett samband med detta som vid fasanjakter med stötande spaniel till förhålls skyttar.
Hundarna får stöta men inte apportera, snart lär sig hunden att arbetet är över när fåglar är i luften, har stannat eller kommer tillbaka ser inte efter fåglarna utan bara på föraren.
Och inväntar besked på att få söka och stöta igen, och samma upprepas hela tiden.
Ett vad jag kallar klappjaktsbeteende.
Skulle aldrig låta en av de hundar jag tänker starta på prov utsättas för detta, därför vid praktisk jakt använder jag äldre redan meriterade hundar vid dessa jakter.
Därför anser jag, att göra på detta sätt som vi gjorde är helt förkastligt för en spaniel, och även en äldre gubbe gör misstag, kommer därför inte att upprepa detta.
Nu måste jag börja från början med honom, för att komma tillbaka där han var innan denna dag.
Förövrigt ett stort tack till Carin och Isak, samt alla trevliga människor på denna träff.

Vid de första skotten stannade han i skott

altalt

Stork och känguru

2012-06-06 Var idag inbjuden på Kennelträff i södra Skåne, med anledning av att ”Andy”
kommer därifrån.
Vill därför först skriva några rader om början och slutet.
Startar i god tid, för vägen till Ystad är rätt dryg att köra, vill som vanligt försöka att hålla avtalade tider.
Tar för oss, som kommer från mina trakter, den mindre vägen genom Trolle-Ljungby
mot Rinkaby, där vägen möter den större vägen mot Åhus, när vi skall mot Ystad.
När jag kommer fram vid Gälltofta, ser jag på av stånd vita fåglar på ett nyslaget fält,
gräset är borta och troligen hamnat i de vita ”dinosaurieägg” som nu överallt
syns i landskapet.
När jag kommer närmare så är två av fåglarna storkar, bromsar in, ned med rutan,
kameran ligger på framsättet, tar några bilder, en bra start på dagen.
Kommer ihåg som barn vilken uppståndelse det väckte när en stork hade satt sig
på ett tak i utkanten av Bromölla, hundratals människor stod där, beskådande storken,
som satt där i flera timmar.
Nu med de storkprojekt, som under många år förekommit på flera ställen i Skåne, har gjort att man kan se dessa fåglar på flera platser.
Men för mig var det flera år sedan jag senast såg någon.
Dagen avslutades med att de som önskade, kunde komma med till ett matställe i Ystad.
Där kunde man välja en rätt, för att sedan själv få grilla, och aväta densamma
med olika sallader och såser.
På menyn fanns flera inte helt vanliga rätter som ”Kotte”, Känguru, Ankbröst, Jätteräkor
Lammkotlett, det fanns även Krokodil för den som kände för det.
Var själv tveksam vad jag skulle välja, efter litet betänkande, varför inte prova något jag
inte ätit förut, det blev att jag frågade, ”känguru vad för sorts kött är det”.
Svaret blev ”Det är filé, allt annat går till hundmat” ingen återvändo det fick bli detta.
Köttet man valt delades ut i plastpåsar med marinad och kryddor.
När väl jag hade vågat ta första steget, tog två andra även samma rätt.
Köttet lades på gallret till två större gasolgrillar.
Då såg vi att vi fått fyra påsar istället för tre, det låg tre bitar i varje påse, tre minuter på varje sida var rådet vi fick.
Kunde inte fastställa vad det smakade, hade ju inte ätet det tidigare, vad förväntade jag mig? Blev bjuden på lammkotlett, och där var det ingen tvekan om smaken, en smak jag inte gillar.
På återvägen tolv timmar senare, gick fortvarande en stork kvar, det blev nya bilder men i annat ljus.

Stork på förmiddagen                                                           Tolv timmar senare

altalt

Skrockor och kycklingar

2012-06-05  Hur har det gått för kycklingarna?
Jo, skockorna hade tio respektive åtta kycklingar var.
En från varje har fallit ifrån, de övriga är nu över två veckor gamla.
De finns nu i femfacksburen.
Övriga delades ut, Mats fick ett tjugotal, grannen fick fem.
Vingarna är utväxta, de utvecklas snabbt, ett led från vilda hönsfåglar om att kunna fly.
Och så snart som möjligt kunna flygga upp på någon gren, och lämna den farliga marken.
De har tillgång till startfoder, vete, rent vatten och får gräsklipp
Den ena skrockan har Tyska dvärghöns, den andra skulle haft enbart Holländska dvärg, men
där kom kycklingar från ägg i kläckaren, och därför kan det vara någon Tysk ibland dessa.
De Tyska dvärghönsen är större än de Holländska och har annan teckning i fjäderdräkten,
så t
iden får utvisa vad det blir.

Femfacksburen                                                                    Skrocka med Tyska dvärghöns kycklingar

altalt

Holländska dvärghöns kycklingar

altalt



Sju veckor

2012-06-04 Tiden går, valparna utvecklas hela tiden, söker kontakt och vill vara med.
De är på sin sjunde vecka, och kommer att chippas nu denna vecka.
Och det betyder att alla har fått sina namn och blir individer i valpgruppen.
Några kommer att levereras till helgen.
Alla hanar har ännu inte fått något hem.
Bilder med namn kommer under Valpar

Nu har vi funnit fontänen, och här finns vatten att plaska i.

altalt

Mindre än en halv minut

2012-06-03 Morgonens cykelruna med ”B laget Ella, Nana och Liv” kunde lika gärna varit en morgon
utan speciella händelser.
Andra gången med dessa tre tillsammans, mycket bättre, inga snodda koppel, börjar finna sina platser.
Styrde kosan mot ett vatten sjukt område, två km. från vår bostad.
Hade vid tidigare morgontur sett grågås med ungar, och då undrat hur länge de skulle klara sig för räven.
På våren står det mycket vatten på flera tunnland, men ju längre fram på sommaren vi kommer försvinner vattnet.
 Eftersom det går betesdjur på fälten runt omkring, grävdes det upp en djupare del mitt ute i det sanka,
och då blev det uppgrävda massan kullar,som nu är gräsbeväxta, runt det öppna 
vattnet. 
Detta för att säkra vattentillgången för betesdjuren.
Stannar en bit ifrån, låter hundarna gå lösa vid mig, går i skydd av buskar, närmare vattnet.
Ser andfåglar, häger, fisktärna och grågässen, som är på kullarna men glider ned i vattnet.
Hundarna sitter stilla, de ser på mitt beteende att de skall göra detta.
På andra sidan vattnet är några kor, plötsligt springer de, jag står och ser vad det kan vara,
ser då att det är en räv framför dem.
Räven går fram till vattnet och dricker, vinden kommer från mig mot räven så efter en stund, uppfattar
jag att räven känt mig och går iväg.
Ser den än en gång, längre iväg, åter jagad av korna.
Låter hundarna stanna går försiktigt fram, ser då ytterligare en grågås med mycket mindre ungar.
Vill inte störa så jag drar mig tillbaka.
Cyklar hemåt när följande händer, en råka kommer flygande, ser mig inte, landar bakom
en gärdsgård och buskar, vi stannar, behöver inte säga något till hundarna.
Tar upp kameran för att försöka ta bild på råkan, då kommer en hare skuttande, mot råkan som lyfter,
tar bilder, haren blir på några bilder, ser efter den då plötsligt kommer ett rådjur 
fram, bakom den sten som finns på bilden med haren och råkan, stirrar på mig innan den försvinner in i buskarna igen.
Allt hände på mindre än en halv minut.
De tidiga morgonarna ger minnen om situationer, och när kameran är med förstärks de
upplevelser som ibland händer.

Det är en räv                                                                           Låter hundarna stanna 

altalt

Hare skuttande mot råkan,som lyfter över stenen                Plötsligt kommer ett rådjur fram bakom stenen

altalt

Kunde blivet kostsamt

2012-06-02  Den tidiga cykelrundan, kunde blivet kostsam, tänkte ta bilder på hundarna,
när jag cyklade.
Det var ” A laget” Härja, Bruno och Andy, de hundar som jag cyklat flest gånger
med, och som håller sina platser, det som vi tränat på.
Tänkte idag cykla med alla utan koppel, när jag väl kom bort från stora vägen.
Tog därför ett mindre objektiv till kameran med i fickan, för att byta när jag
skulle ta tänkta bilder. Hör efter några hundra meter en smäll bakom mig,
vänder mig om, och ser hur objektivet rullar på den hårda vägen, ser även en ring,
som ligger på vägen. Det blir någon svordom, och anklagelse mot mig själv, att
endast stoppa det i fickan som inte är så djup.
Vi, hundarna och jag stannar, lämnar cykel och hundar, för att springa tillbaka och plocka upp delarna,
såg innan en bild, hur de spräckta linserna skulle se ut.
Linserna var hela, ringen var den som det står brännvidd och data på om objektivet.
Den var klibbig på baksidan, så jag kunde sätta tillbaka den på rätt plats igen.
En lättnad, skulle prova när vi kom från den större vägen om allt var helt.
Det var svårare än jag tänkt, ta bilder över hundarna när jag cyklar, jag vinglade
och det störde hundarna som annars gjorde det bra.
Det blev inte vad jag tänkt, måste be Rita följa med och ta tänkta bilder.
Med mest koncentration på hundarna, såg jag bara totalt sex harar.
Hade fått rekommendationer av en bekant att det fanns ”driv in” besiktning i Kristianstad.
Man behövde inte beställa tid utan bara köra in, låter ju väldigt bra, så det ville jag prova.
Det var motorcykeln som skulle besiktigas innan juni var slut.
Inbetalnings kort med föreslagen tid fanns, det var bara att betala och inställa sig på den vanliga
bilbesiktningen till kostnad av 260 kronor.
Men det nya lockade, körde dit in, ställde mig i kö, folk satt överallt, alla stolar var upptagna.
Men vända nu, och köra tillbaka utan att gjort mitt ärende, nej det var inte att tänka på.
Fick betala 380 kronor och fick snällt vänta, ”Hur länge” frågade jag, killen kollade i datorn,
efter en stund sa han ”ungefär 1,5 timma det är sjutton bilar framför dig”.
”Då kör jag en runda och återkommer” sa jag. Det blev en runda på Biltema och en på Jula.
Det som lät så bra, hade tagit mig ungefär tre timmar, mot om jag kört till Sölvesborg där jag brukar besiktiga
mina fordon, hade jag varit hemma på styvt halvtimmen.
Mycket kortare sträcka och till lägre pris.

Bild över hundarna när jag cyklar utan koppel                                  En av sex harar

altalt

Fler artiklar...

Sida 279 av 284

<< Första < Föregående 271 272 273 274 275 276 277 278 279 280 Nästa > Sista >>