Smedmästarens Blogg

På trolig fågel

 2012-09-21 Det blev jakt på två olika gods samma dag, hade sen tidigare lovat komma som apportör på eftermiddagen vid en andjakt, men en sen förfrågan om hjälp på en rapphönsjakt från morgon till middag, blev att jag även lovade att komma men att få lov att lämna, för att vara på plats vid avtalad tid för eftermidagens andjakt.
Tog nya hundar med Kee, Gabby, och Liv, Andy fick komma med även idag, Nana skulle varit med men nu har hon börjat och löpa, och får snällt vara hemma.
Här var bredare ogräsremsor med tistlar, nässlor och högt gräs, väldigt arbetsamt för hundarna, som tog på krafterna, tog två hundar med för att byta mellan dessa.
Här såg man hundarna nästan hela tiden eller såg man i vegetationen var de rörde sig.
Det är onekligen så att när det är vittring av vilt framför hunden vill den dit, helt naturligt,
ser du eller vet var hunden är och den lyder kan en signal vända den och allt är ok.
Fick här fina besked på stadgan, ingen förgrep sig trotts skadad flaxande rapphöna låg nära en av hundarna som utan signal satt och såg på den.
Lätt inte den hunden få apportera utan överlämnade den till en retriever som följde med i gruppen.
Kändes bra att de två hundarna klarade detta som de gjorde, båda fick flera bra apporter på både skadade och döda höns, och det var efter att de själva stött den fågel som de apporterade.
Andjakten på eftermiddagen bjöd på både svår apporterat område samt mera överskådligt och därmed också lättare att efterhand plocka in änderna.
Har tidigare i höst varit på ställen där strömmen var påkopplad på trådarna i staketen där hundarna skulle söka, så var det även här och det är inte bra när de får stötar när de kommer med apporter eller enbart söker i marken.
Har själv vid flera tillfällen kommit för nära och kan intyga att det känns.
Många apporter på något ställe mindre på andra, men det jämnar ut sig.
Skickar gärna hundarna på änder de markerar, även på längre håll, däremot går jag med dem om vi söker av mark på vinst eller förlust, på trolig fågel.

alt  alt 

alt  alt

Kunde varit bättre

2012-09-20 Jakterna avlöser varandra, gårdagen innefattade rapphönsjakt på ett gods i södra Skåne, medverkade som hundförare, tillsammans med en jaktkamrat.
Det var inte riktigt den mark som jag hade förhoppningar på när jag körde dit.
Den bestod av större gärdsgårdar med buskage och mindre gräskanter, inte något som man vill få om man tänker tillföra något i träningsväg för hundarna.
Det blir mycket spring rakt ut och man måste med signal bromsa hundarna, för de vill naturligtvis ta de löpor som de springande rapphönsen lämnar efter sig.
Här kan inte hundarna visa ett mönster och marktäckning som man vill se och träna på.
Detta skedde på förmiddagen, det blev betydligt bättre på eftermiddagen, på ny mark där vi fick bra stötar och även apporter.
Alltid lär man sig något, var försiktig med att släppa heta hundar vid sådana platser där du inte har möjlighet att se dem, ett hopp över gärdsgården, hunden är borta, där på andra sidan springer höns, du ser inget och snart reses dessa för långt ut.
Naturligtvis inte bra och inget som tillfört något utan tvärt om.
Hunden sorterar inte vad som är rätt eller fel, fågeln kom i luften, ingen eftergång, utan
med respekt, men ändå, det hade varit bättre om det inte hade inträffat.
Hundarna som var med Gry, Ella, Bruno och Andy.
Skall tilläggas att det mesta var bra i hundarnas arbete med något undantag som kunde varit bättre.

Gry med Rapphöna 

alt  alt

Bords svamp

2012-09-19 Vi hade ett bigarråträd, nära valnötsträdet i trädgården, ett träd som alla fåglar gillade när bären brukade bli färgade, inte alltid mogna, men ändå uppstod tycke.
Svartfågel av alla sorter avlöste varandra och sällan eller aldrig fick vi några bär.
Trädet tog även ljus för valnötsträdet som var mindre utvecklat på den sidan.
Vi hade haft en stenplatta i många år stående i ett uthus till ingen nytta, så iden föddes att använda den till ett bord, och varför inte på en stubbe som kunde bli av bigarråträdet om vi tog ned det.
Sagt och gjort, för några år sedan verkställde vi det, ett aluminium kryss tillverkades, spår gjordes i toppen av det sågade trädstubben, som passade det tillverkade krysset, och sten plattan kom på.
Inte är det många gånger vi suttit där, men ändå, skivan kom till nytta och det gjorde även stubben.
Men för någon dag sedan observerade vi att det började växa någon typ av svampar under skivan, på stubben, inget jag vet namnet på, och inget jag sett tidigare.
Vi låter det vara och ser hur det utvecklar sig, citrongult till färgen och redan rätt stort.
Hoppas det inte är giftigt och hundarna ger sig på det, så får vi se vad det blir av det.

alt  alt

Inte vet jag

2012-09-18 Tar mig norr ifrån fram längs Siesjöns östra sida, har läst för ett tag sedan att man gjort ett utsiktstorn, med landgångar långt ut i vassarna, som även de avslutas med ett torn.
Detta på den sydöstra sidan av sjön, tänker ta mig dit på detta sätt, inte på den väg man gjort för detta ändamål.
Utan genom buskar och snår som på större delen, omgärdar denna mindre sjö som ligger på gränsen mellan Skåne och Blekinge.
Följer så gått det går viltstigar, som på flera ställen går i vattensjuk mark, tillsammans med Bruno som är med.
Det är i början man kan se vattnet i luckor i mellan buskar och vass, i en lucka ser jag en knölsvan, som simmar bland näckrosblad som reser sig för vinden, när den ibland tar i.
Sjöns yta upptagets av vassar och växtlighet som just näckros, de rena ytorna är mindre än de täckta.
Ju längre söder ut jag kommer tätnar vassarna mer o mer, då står jag helt plötsligt vid ett torn i vasskanten, klättrar upp ser mest vass, inte mycket att se på.
Från tornet leder en gångbrygga söder ut och nu går det lätt att gå, längs denna finns sittplatser på två ställen, men även här ser man bara vass.
Kommer slutligen till den avsedda start stationen med ett större arrangemang, med två våningar, där finns lådor med kikare som man får disponera om man önskar.
Till övervåningen leder en trappa, som jag som yrkesman när det gäller trappor underkänner, stegen är alldeles för låga så det är svårt att gå nedför får lägga foten på sidan för att inte slinta.
Ett totalt mycket ambitiöst projekt, som kostat mycket.
Kommer nu ut på mera öppen starrmark, står och spanar mot solen har vinden i ansiktet.
Ser då en rörelse en sextio meter framför mig, jo visst det är en räv, ser ibland huvudet, och vid ett tillfälle rygg och svans vid ett hopp efter förmodad sork.
Undervegetationen är hög, vad gör jag? bestämmer mig för att komma närmare, säger till Bruno att stanna.
Går ut i starr och annan växtlighet, ser tillbaka efter några meter ser inte Bruno för all växtlighet, kommer ut i vatten är nu fyrtio meter från räven som jag skymtar ibland, avancera ytterligare, borde vara rätt nära nu, ser en skymt och tar en bild.
Ser då att räven springer från platsen, har ju inte fått vittring, motorvägens brus som är nära borde dämpat ljudet från mig, men något har avslöjat mig, kanske reflex i solen från kameran, inte vet jag.
Nya bilder på sländor blev det, även idag såg jag vid flera tillfällen falkar, det måste vara flyttnings tid för dessa nu, eftersom jag sett så många. 

Knölsvan bland näckrosblad                                                  Utsikt från det större tornet

alt  alt

Det större tornet                                                                  Vid flera tillfällen falkar 

alt  alt

Vinden är rätt

 

2012-09-17 Solen sken, det blåste, tog bilen och körde iväg för att fota sländor, Gry och Liv fick följa med nu på eftermiddagen.
Gick över betesmarker som var torra och saknade något bete, mycket riktigt där fanns sländor som kastade hit och dit i solskenet, vid ett mindre buskage fick jag bilder.
Tog mig och hundarna genom en bokskog mot en plats som kallas Sjöängen, som går ned mot en sjö, de får hela tiden gå fint, vilket betyder att de får vara inom en cirkel på ca två meter runt mig.
Ser även här sländor av annan typ, flera samtidigt, dessa jagar mindre insekter, ser när någon sätter sig, stannar hundarna, kommer nära och tar bilder.
Går i en skogskant på återvägen, hundarna följer mig, kommer fram till en gärdsgård, bakom finns en ny gräsvall, tar det försiktigt, kanske något rådjur eller hjort är ute.
Får se en rörelse i gräset, något rött, det är en räv.
Vinden är rätt, jag såg den innan den upptäckte mig, kryper ned på knä, samtidigt som jag gör stanna tecken till hundarna, kan inte ta foto, för mycket torra grässtrån emellan mig och räven, försöker med handen ta de närmaste, räven rör sig snett emot mig.
Tar bilder, räven är på hagelavstånd när den svänger från mig, där står några vita plastinpackade gräsbalar, tar mig en tjugo meter fram till dessa, räven går in i ett snår men jag ser den, har något där som den håller på med.
Efter en tio minuter kommer den ut, går i kanten, vänder och går på andra hållet, den hör inte när jag tar bilder, när den går ut från gräsvallen har jag en grind emellan som den passerar när den går in på en betesmark, ser den inte.
Tar chansen och springer försiktigt efter, efter någon minut kommer den ut från ett tistelsnår, jag har redan känt att vinden drar i nacken mot räven, som stannar upp, och vädrar, känner den förmodade faran och springer iväg.
Har nog förflyttat mig femtio meter från där jag lämnade hundarna, tar en bild på dem som sett hela förloppet av räven och mitt agerande, tur att under sådana förhållanden ha lydiga hundar.

Räven rör sig snett emot mig                                                 Kommer ut och går i kanten

alt  alt

Som stannar upp och vädrar                                             Tur att ha lydiga hundar

alt  alt  

 

Har inte något svar

2012-09-16 Det har varit någon tidig morgon uppe i skogen, inget speciellt har hänt,
när jag fått kontakt med djur har det inte varit fotoljust, det har blev samma förhållande någon kväll.
Var under gårdagen och spanade efter duvor, satt länge i bilen, hade Gry och Ella med, men det var endast strö duvor som rörde sig i området, tyckte inte det var lönt att sätta upp skydd och bulvaner.
Det blev till att gå med hundarna för träning av kontakt och sök, växlade mellan betor och gräsmark, går tyst utan signaler, ändrar färdriktning, och hundarna som båda jobbar samtidigt hänger med, tar inte lång stund från att jag ändrat tills de är framför igen.
Det är så jag vill ha det, det är de som skall hålla reda på mig och inte jag som med signaler håller dem på plats.
Avståndet ut, är också inom de avstånd som denna typ av mark medger, stannar dem någon gång på signal för att se att det fungerar, ger små handtecken när jag vill få viss yta avsökt.
Efter en stund börjar tungan hänga utanför munnen på dem, det är ganska varm, avbryter och passar på att i medhavda backar plocka gräs, och även betor till mina vildkaninerna.
Har naturligtvis frågat om lov innan, men ser på ett ställe att någon tagit upp betor och blastat dem, undrar då om det var ok eller liksom jag behövde en del.
När jag gör detta ser jag en konstig larv, som sitter omslingrad runt ett strå, den är stor
upp i mot sextio mm lång och tio mm tjock, med yviga hår, tar som vanligt när jag påträffar
levande varelser i naturen som väcker mitt intresse, foto.
Väl hemkommen slår jag i flera böcker för att se vad som skall komma fram från denna larv
när den blir klar i sin utveckling som förmodad fjäril, men finner ingen som motsvarar den bild jag tagit, och har inte något svar.

Larv utan svar                                                                     Ella söker i gräsmark

alt  alt

En Lycka att lyckas

2012-09-15 Det blev att träna hundarna på blodspår, Filip en i jaktlaget hade tagit tillvara
blod och klövar från vildsvin.
Han har en ung labrador tik som går under namnet ”Lycka”, det var henne vi drog första
spåret för, bara kort, utan vinklar, det viktiga är att hunden förstår vad det handlar om, och att den lyckas.
Eftersom det var den första gången för henne, så var hon inte klar över vad det handlade om, men efter en stund spårade hon till den utlagda klöven.
Tog den och lämnade den i Filips hand.
Nästa spår var ”Terrys”, har inte gjort något spår med honom tidigare, och han var inte helt koncentrerad på sin uppgift, men spårade ända till klöven, är ju ingen hund som vill bära på saker och ting som en spaniel, och ville inte ta klöven.
Tredje och sista spåret var för wachtelhunden ”Humla”, här var det ingen tvekan om vad som skulle göras, gick på bakbenen innan vi tog an spåret, nosen i backen, i lagom fart, tog vinkeln bra, fann klöven som hon tog och lämnade över på ett bra sätt.
Det märktes att jag förra året hade dragit klövar från olika vilt och sedan släppt henne på dessa så hon själv fick lösa uppgiften, vilket hon lärde sig och apporterade den släpade klöven tillbaka till mig.
Vi gjorde endast ett spår till varje hund och när vi sett att det fungerar, kommer vi att öka längd och svårighet, men inte mer än att det blir positivt och att hunden lyckas.

Filip och Lycka                                                                                   Här har hon kommit till klöven

alt  alt

En rostig ögla

 

2012-09-14 En rostig ögla med ring i en sten i havet väcker minnen, har sett den många gånger genom åren.
Har idag inte minne av hur jag fick hål i stenen, det är så länge sedan så frågan är om jag hade en batteridriven borrmaskin eller jag borrade för hand.
Ringen och den smidda öglan har jag gjort, den runda delen som jag stucket ned i stenen
är kluven med ett spår, i detta spår sitter en kil med spetsen in i spåret.
När man stoppar ned detta i det borrade hålet och slår på öglan, utvidgar sig spåret i stenen
och den kilas fast.
Med åren har rost också gjort att det aldrig kommer att gå, att ta bort den från stenen.
Det blir när allt rostat upp utvändigt stenen som den kommer bort.
Varför denna ögla i en sten i havet?
Jo för många år sedan, var i tjugoårs ålder, hade det drivet iland en eka vid en storm,
just på denna plats, den hade legat mot stenar som gnavat söder undre kantens brädor och den var långt ifrån användbar.
Den låg där länge, när jag tog tillvara vitala delar som för och akter, samt det trä som håller ihop sidorna, och ger fästen för årtullarna.
Tog dessa delar med hem och gjorde nya sidostycken och botten, arbetade med detta bakom den smedja som min far hade.
Drevade och tjärade och gjorde den användbar och införskaffade åror.
Tanken var att få en båt till andjakten, och för att komma ut till de ytterskär som låg en bra bit utanför den större ö, som man kunde ta sig till utan båt.
När båten var färdig skulle den fästas någonstans, där kommer öglan med ringen in.
Den fästes där, andra ändan spändes till en början upp mot land med ett ankare, senare med en stolpe..
Platsen var inte skyddad när det blåste östan vind, så vid något tillfälle hade den slitit sig och låg långt upp på land.
Minnet av när jag och en dåvarande jaktkompis var i ytterskären och det blåste kraftigt och åran fastnade mellan några av alla stenar som var där och brast. Hur vi med en åra ändå lyckades kämpa oss i land var en gåta.
Lätt fånget, lätt förgånget heter det, efter några år och jag inte tagit upp båten i tid, var den borta, vet inte om det var väder och vind som tog den, eller om någon tyckte sig ha användning av den.
Letade längs kusten men fann den aldrig.

alt  alt

Fler artiklar...

Sida 283 av 300

<< Första < Föregående 281 282 283 284 285 286 287 288 289 290 Nästa > Sista >>