Smedmästarens Blogg

Skrockor och kycklingar

2012-06-05  Hur har det gått för kycklingarna?
Jo, skockorna hade tio respektive åtta kycklingar var.
En från varje har fallit ifrån, de övriga är nu över två veckor gamla.
De finns nu i femfacksburen.
Övriga delades ut, Mats fick ett tjugotal, grannen fick fem.
Vingarna är utväxta, de utvecklas snabbt, ett led från vilda hönsfåglar om att kunna fly.
Och så snart som möjligt kunna flygga upp på någon gren, och lämna den farliga marken.
De har tillgång till startfoder, vete, rent vatten och får gräsklipp
Den ena skrockan har Tyska dvärghöns, den andra skulle haft enbart Holländska dvärg, men
där kom kycklingar från ägg i kläckaren, och därför kan det vara någon Tysk ibland dessa.
De Tyska dvärghönsen är större än de Holländska och har annan teckning i fjäderdräkten,
så t
iden får utvisa vad det blir.

Femfacksburen                                                                    Skrocka med Tyska dvärghöns kycklingar

altalt

Holländska dvärghöns kycklingar

altalt



Sju veckor

2012-06-04 Tiden går, valparna utvecklas hela tiden, söker kontakt och vill vara med.
De är på sin sjunde vecka, och kommer att chippas nu denna vecka.
Och det betyder att alla har fått sina namn och blir individer i valpgruppen.
Några kommer att levereras till helgen.
Alla hanar har ännu inte fått något hem.
Bilder med namn kommer under Valpar

Nu har vi funnit fontänen, och här finns vatten att plaska i.

altalt

Mindre än en halv minut

2012-06-03 Morgonens cykelruna med ”B laget Ella, Nana och Liv” kunde lika gärna varit en morgon
utan speciella händelser.
Andra gången med dessa tre tillsammans, mycket bättre, inga snodda koppel, börjar finna sina platser.
Styrde kosan mot ett vatten sjukt område, två km. från vår bostad.
Hade vid tidigare morgontur sett grågås med ungar, och då undrat hur länge de skulle klara sig för räven.
På våren står det mycket vatten på flera tunnland, men ju längre fram på sommaren vi kommer försvinner vattnet.
 Eftersom det går betesdjur på fälten runt omkring, grävdes det upp en djupare del mitt ute i det sanka,
och då blev det uppgrävda massan kullar,som nu är gräsbeväxta, runt det öppna 
vattnet. 
Detta för att säkra vattentillgången för betesdjuren.
Stannar en bit ifrån, låter hundarna gå lösa vid mig, går i skydd av buskar, närmare vattnet.
Ser andfåglar, häger, fisktärna och grågässen, som är på kullarna men glider ned i vattnet.
Hundarna sitter stilla, de ser på mitt beteende att de skall göra detta.
På andra sidan vattnet är några kor, plötsligt springer de, jag står och ser vad det kan vara,
ser då att det är en räv framför dem.
Räven går fram till vattnet och dricker, vinden kommer från mig mot räven så efter en stund, uppfattar
jag att räven känt mig och går iväg.
Ser den än en gång, längre iväg, åter jagad av korna.
Låter hundarna stanna går försiktigt fram, ser då ytterligare en grågås med mycket mindre ungar.
Vill inte störa så jag drar mig tillbaka.
Cyklar hemåt när följande händer, en råka kommer flygande, ser mig inte, landar bakom
en gärdsgård och buskar, vi stannar, behöver inte säga något till hundarna.
Tar upp kameran för att försöka ta bild på råkan, då kommer en hare skuttande, mot råkan som lyfter,
tar bilder, haren blir på några bilder, ser efter den då plötsligt kommer ett rådjur 
fram, bakom den sten som finns på bilden med haren och råkan, stirrar på mig innan den försvinner in i buskarna igen.
Allt hände på mindre än en halv minut.
De tidiga morgonarna ger minnen om situationer, och när kameran är med förstärks de
upplevelser som ibland händer.

Det är en räv                                                                           Låter hundarna stanna 

altalt

Hare skuttande mot råkan,som lyfter över stenen                Plötsligt kommer ett rådjur fram bakom stenen

altalt

Kunde blivet kostsamt

2012-06-02  Den tidiga cykelrundan, kunde blivet kostsam, tänkte ta bilder på hundarna,
när jag cyklade.
Det var ” A laget” Härja, Bruno och Andy, de hundar som jag cyklat flest gånger
med, och som håller sina platser, det som vi tränat på.
Tänkte idag cykla med alla utan koppel, när jag väl kom bort från stora vägen.
Tog därför ett mindre objektiv till kameran med i fickan, för att byta när jag
skulle ta tänkta bilder. Hör efter några hundra meter en smäll bakom mig,
vänder mig om, och ser hur objektivet rullar på den hårda vägen, ser även en ring,
som ligger på vägen. Det blir någon svordom, och anklagelse mot mig själv, att
endast stoppa det i fickan som inte är så djup.
Vi, hundarna och jag stannar, lämnar cykel och hundar, för att springa tillbaka och plocka upp delarna,
såg innan en bild, hur de spräckta linserna skulle se ut.
Linserna var hela, ringen var den som det står brännvidd och data på om objektivet.
Den var klibbig på baksidan, så jag kunde sätta tillbaka den på rätt plats igen.
En lättnad, skulle prova när vi kom från den större vägen om allt var helt.
Det var svårare än jag tänkt, ta bilder över hundarna när jag cyklar, jag vinglade
och det störde hundarna som annars gjorde det bra.
Det blev inte vad jag tänkt, måste be Rita följa med och ta tänkta bilder.
Med mest koncentration på hundarna, såg jag bara totalt sex harar.
Hade fått rekommendationer av en bekant att det fanns ”driv in” besiktning i Kristianstad.
Man behövde inte beställa tid utan bara köra in, låter ju väldigt bra, så det ville jag prova.
Det var motorcykeln som skulle besiktigas innan juni var slut.
Inbetalnings kort med föreslagen tid fanns, det var bara att betala och inställa sig på den vanliga
bilbesiktningen till kostnad av 260 kronor.
Men det nya lockade, körde dit in, ställde mig i kö, folk satt överallt, alla stolar var upptagna.
Men vända nu, och köra tillbaka utan att gjort mitt ärende, nej det var inte att tänka på.
Fick betala 380 kronor och fick snällt vänta, ”Hur länge” frågade jag, killen kollade i datorn,
efter en stund sa han ”ungefär 1,5 timma det är sjutton bilar framför dig”.
”Då kör jag en runda och återkommer” sa jag. Det blev en runda på Biltema och en på Jula.
Det som lät så bra, hade tagit mig ungefär tre timmar, mot om jag kört till Sölvesborg där jag brukar besiktiga
mina fordon, hade jag varit hemma på styvt halvtimmen.
Mycket kortare sträcka och till lägre pris.

Bild över hundarna när jag cyklar utan koppel                                  En av sex harar

altalt

Litet hund träning

 

2012-06-01 I dag har det varit en dag med kyligt väder, blåst och regnstänk
En dag för litet hundträning, hade tagit fram vilt som skulle använts vid träffen,
det kom inte till användning, hundarna var inte mogna för det jag tänkt vi skulle göra,
därför hamnade viltet i kylskåpet i längan.
Hade sett på vår mark att något fält var slaget på gräs, och fritt från hö, där gjorde vi ingen
skada, om jag lät hundarna springa där.
Ställde bilen så inte hundarna kunde se vad jag gjorde.
Tog tre kråkfåglar och kastade ut dem i tre riktningar med olika avstånd, kortast
ungefär fyrtio meter längsta drygt 100.
Hämtade första hunden det blev ”Andy” skickade och dirigerade honom till den
mellersta fågeln, sedan den som låg närmast, och sist den som var längst iväg.
Efter att fåglarna var inne, fick han stanna under tiden som jag fick ut fåglarna på
ungefär samma ställen.
Hämtade nästa hund, och gjorde som jag gjort med ” Andy”.
Här kom fram att han ville komma, när jag gav order till Liv som var den hund jag hämtat.
Fick ta tillbaka honom flera gånger när han ville lägga sig i vad jag och Liv sysslade med.
Sedan upprepade jag detta med ”Ella”, Nana och till sist Bruno.
Efter varje hund blev det flera som fick vänta, och detta i sig var bra träning, att stanna
kvar och förhålla lugn en bit i från, när husse tränade en annan hund.
Avslutade med att för första gången i år, köra till sjön för att kasta några dummys,
och då låta hundarna få bada.
Alla älskar vatten och hoppar gärna ut från en brygga, vågorna var kraftiga, och jag kastade
så långt jag kunde.
Alla hämtade två var och det hela blev vad jag förväntat mig.

Innan första apporten                                                           Nu har alla varit i

altalt

altalt

 

Går en runda

 

2012-05-31  Går en runda i skogen nu mot kvällningen, tar inga hundar med.
Inne i skogen märks inte vinden, allt är stilla, allt är torrt, försöker att gå tyst
men det är omöjligt.
Vegetationen är fläckig av frömjöl på bladen, troligen har daggen  gjort att
det fastnat och inte blåst bort.
Tänker se om det varit någon aktivitet i ett par jordgryt.
Ser på en stam att en ekorre rensat kottar från frön, hör strax varningsljud från
en ekorre som observerat mig.  Ser den i ett träd, tar några bilder.
Finner gryten, det är sprätt i något hål men det är inget färskt.
Tar bilen och förflyttar mig, får då syn på ett rå, inte långt från bilen, ser att
hennes juver är spänt, hon måste ha sina kid i närheten.
Bara en liten bit från denna plats gick jag i fjol på ett kid som låg på en kostig
mellan något buskage, eftersom det är betesmark, går korna på trånga ställen samma väg,
och stigar bildas. Gick runt kidet som låg ihopkrupet och lämnade det.
Undrade då, om det skulle överleva natten, med tanke på både räv och vildsvin
som rör sig nattetid i området. Hur det gick vet jag inte.
Lämnade bilen och gick en runda på betesmarkerna, maskrosor och gullvivor
har nu passerat blomningsperioden, och andra blommor tar vid.
Hade hoppats få se rådjur eller hjortar men vinden var ogynnsam.
En hare trampas upp, skuttar i långa språng över fältet och försvinner över en gärdsgård.

altalt

altalt

Den andres bröd

2012-05-30 Konstaterade på morgonen, vid den obligatoriska matningen av
fåglar och kaniner, att sparvungarna hade fluget ut.
Vi har i vinter matat småfåglar av alla de sorter, utanför köksfönstret.
I spiralvridna mathållare har placerat bröd, fett, talgbollar samt vete och solrosfrö i en
foderautomat. När den varma årstiden kommer vill Rita i stället hänga blommor
utan för fönstret på fågelmatens plats.
Jag bråkade litet med henne, om hur går det nu med fåglarna som blir utan mat.
Sagt och gjort, det blev till att göra en ställning för fågelmaten, det blev en konstruktion
som ett stort T, tillverkat av tryckt virke med krokar för spiralerna.
Här kunde maten hänga, och vi kunde se dem genom fönstret, fäste det på en
staketstolpe i staketet mot grannen.
Det fungerade bra, fåglarna mest sparvar och pilfinkar hade nära till häcken
som gav skydd.
Hade även bilarna nära, och snart var de nedstänkta av fågelbajs, så var även grannens
plank som blivet en bra sittplats nära maten.
Beslöt att flytta T-konstruktionen in bland träden på baksidan, det passade kajor och skator som
på ett kick tog vad jag lade i.
Därför medan jag fodrade djuren kastade jag brödbitar på gräsmattan som sparvarna tacksamt tog emot.
De små sparvungarna hoppade runt och tiggde mat från sina föräldrar, och blev matade.
Vi hade frampå dagen varit på bowling, och när vi kom hem berättade jag för Rita om
sparvungarna som fick mat, går runt huset och ser ut mot ett fågelbad, där bredvid sitter
en sparvunge och tiger mat av en av sina föräldrar. Säger till Rita ” där sitter en sparvunge”
har knappt sagt detta förrän en sparvhök, slår ungen mitt framför oss, och flyger iväg med den i klorna.
Man tycker direkt synd om den lilla sparvungen som bara fick vara ur boet någon dag,
och sedan var det slut. Då stämmer detta talessätt, ”den enes död den andres bröd”.

Ritas pelargoner                                                                  Ett stort T

altalt

Gråsparvar och pilfink                                                         Även blåmesen vill vara med

altalt

Ett gissel

2012-05-29 Fästingar ett gissel, var en runda i skogen med Liv och Kee,
ingen längre tur, när vi kom till bilen fick hundarna hoppa in fram på golvet, där jag lärt dem att vara.
Fick då syn på, att Liv hade flera fästingar som kröp på henne, hon är nästan vit så de syntes väldigt tydligt.  Plockade ett tiotal där jag satt i bilen, Liv hade fästinghalsband i fjor, med var irriterad runt halsen där det satt, så därför har hon inget i år.
 ”Kee” som också är ljus, men gul i färgen hade halsband på sig, såg ingen i bilen, men vid hemkomsten när jag gick genom henne fann jag en.
Även på Liv som jag tittade över, fann jag några till. Då undrar man om det var den vita färgen som gjorde att det kröp så många på henne, eller det var effekten av halsbandet på ”Kee” som gjorde att det var sådan skillnad.
Har ju flera bruna hundar och där är det svårare att se fästingarna, flera av dem har fästinghalsband, med trotts detta kan man finna fästingar som sitter fast.  
Ofta finner man dem på huvud och hals. När vegetationen blir tätare där hundarna befinner sig ser man ett ökat antal på dem.
Själv har jag blivet utsatt för dessa kryp, och fått ta till antibiotika, när en röd ring hade bildats på kroppen och förklarades vara efter fästingbett.
Därför har vi vaccinerat oss mot TBE, fästingöverförd hjärninflammation.

altalt

Fler artiklar...

Sida 296 av 300

<< Första < Föregående 291 292 293 294 295 296 297 298 299 300 Nästa > Sista >>