Smedmästarens Blogg

Vattenprov

2018-08-25 Så kom dagen där den träningen i vattenapportering vi gjort,skulle visa sig varit bra.
Jag hade anmält Boy till ett vattenprov på västra avdelningen, långt att köra, men kände ändå att jag ville göra det. Detta för att jag skulle kunna starta honom längre fram i höst på jaktprov.
Det hade varit två vattenprov på södra, vilket hade varit enklare, men kände själv mig inte tillräckligt ok då, men något bättre nu.
Provet var på en verkligt naturskön plats, kuperad terräng, omgärdad av vatten och skog.
Ett vatten som på avstånd såg enkelt ut, men visade sig vara annorlunda, pågrund hur det var placerat, med ett område med guppande näckrosblad i förgrunden. Och längs med sjökanten som dolde hunden om den följde stranden på väg ut.

Sju hundar kom till start, blandat Springer och Cocker. Boy hade sista start och flera hade misslyckat när det var vår tur.
Uppfattar att Boy inte markerade kastet, hörde nog plasket, hoppade med ett långt språng i vattnet, men intresserade sig och kollade de vippande bladen längs stranden. Jag såg honom inte, väntade, men fick vissla honom tillbaka så jag fick kontakt. Han fick kommandot ut, vände men försvann åter ur synhåll för mig, simmande bland näckrosorna. Bara att vänta, det tog en stund när jag får se honom, då på väg rakt ut mot anden i bestämd fart. Tar den, simmar in, kommer upp på stranden, genom strandväxter, lämnar av lugnt och fint i handen.
Han blir godkänd. Endast två av hundarna klarade av uppgiften.
Det blev ändå något oväntat svårt för Boy, men med vetskapen att han aldrig vid träning gett upp förrän han hade funnit apporten och därför aldrig misslyckats, trodde jag på honom hela tiden.
Fick i efterhand berättat, att Boy hade känt änderna som mannen hade vid sig på stranden, från där kastet kom, varit uppe vid honom och skulle få en and, innan han bestämde sig att ge sig ut på vattnet igen, med då lyckat resultat.
Hade han inte lyckats så skulle jag inte säga att vi inte hade tränat inför detta för det hade vi, inte optimalt med så gått jag kunnat.
Andra sa sig inte tränat utan bara tagit en chans att det skulle gå, tycker det är dålig respekt mot de som läger tid och ställer upp, för de startande.

Har själv på senare tid inte fått den utdelning som jag förväntat på fältprov, men inte av den orsaken att jag inte tränat och bara tagit en chans att det skulle gå.
Men mycket kan hända på prov och alltid dyker det upp situationer som man inte förväntat sig. Och då hjälper det inte alltid fast hunden är i ordning.

(Se bild under Aktuellt)

Träning med Boy
alt alt

Dum som en höna

2018-08-23 Det finns ett talesätt, ”dum som en höna”, håller inte med om det alltid stämmer.
Men om man uppträder på ett sätt som hönsen uppfattar som fara, så visst kan de bli uppskärrade, nervösa och uppträda därefter och man kan beskriva detta som att de är dumma.

Vi hade pointrar längre tillbaka i tiden, jagade bl.a. ripor i fjällen med dem. En av dessa hade varit borta en längre stund, visste inte var han var. Då hände det vid några tillfällen att han kom till mig, visade med sitt kroppsspråk att jag skulle följa med honom. Förstod att han funnit fågel, och när vi närmade oss platsen, var han försiktig och tog stånd, visade även då att vi var nära. Och mycket riktigt fanns det en kull med ripor på platsen, som gav en skottchans. När en stående hund som i detta fall vår pointer Bob gjorde så här, kallas det att han rapporterar funnen fågel, vilket är ett ofta erfarenhets mässigt förfinande i jakten med denna typ av hund och mycket uppskattat.

Vill påstå att även höns med sitt kroppsspråk, tydligt talar om att de vill något, och lär man sig själv att tyda detta så kommunicerar man utan ord och förstår vad som är på gång.

Tar ett exempel, vi hade varit borta en stund, Rita hjälpte mig vid vatten träningen med Boy och and.
Övriga hundar var i hundgårdarna förutom Ila som även var med.
Flera grupper med höns var ute fritt på baksidan, väl hemma möter vi en cockinhöna på framsidan vid uteplatsen, går med henne mot den stängda grinden in till baksidan, öppnar och hon går in.
Vänder tillbaka, ska lägga den blöta anden i en tidning i kylskåpet, det tar en stund. Kommer ut från uthuset, då står hönan där igen, anar då vad hon försöker säga mig. Går före och öppnar åter grinden, hon kommer efter, då går jag bort till det facket i femfacks buren där hon är, när hon inte är ute, öppnar dörren, hon hoppar in. Går direkt till redet hon brukar värpa i och allt är lugnt.
Snart hör jag henne kackla, hon talar om att hon värpt, går och öppnar dörren hon springer ut till de andra hönsen ser att där ligger ett nytt ägg.
Även hon liksom Bob, talde om med sitt kroppsspråk att hon ville in i buren för att värpa, och behövde min hjälp att öppna dörren så hon kunde komma in. Tycker inte då man kan säga ”dum som en höna”.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Efter byten

2018-08-21 Jag har konstaterat att vi inte haft tillnärmelsevis så många fjärilar på våra fjärilsbuskar som tidigare år. Kan bero på flera orsaker, det varma vädret har gjort att blomningen på dessa buskar har varit sparsammare. Blommorna har vissnat ned fortare och då givet mindre nektar. Troligen har inte det varma vädret varit till sin fördel för fjärilarna, mindre blommande växter, samt förtorkade växter för larverna som då inte funnit föda.

Vi har även en orsak till att vi ser mindre fjärilar och insekter som bin o humlor vid buskarna.
Flera bålgetingar som är rovinsekter patrullerar efter byten i fjärilsbuskarna. Dessa söker efter bl.a. getingar, bin och humlor, som den tar med sina kloförsedda tarser och dödar med stick. Detta stör även övriga insekter som fjärilar som bålgetingen även försöker att attackera och då håller de sig borta, medvetna om sin utsatta position.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

I en gräsmark

2018-08-19 Nu när hösten närmar sig förbereder flera arter av fåglar för sin flyttning söder ut. Man byter ut sina fjädrar till vinterdräkt och samlas i större flockar och drar mot söder.
En av dessa flockar bestod av buskskvättor där hanar och honor nu ser lika ut, de lever av insekter som de från någon högre position spanar efter för att sedan angripa på marken.
Fick chans att ta bilder när en större flock befanns i en gräsmark med på vissa ställen större förtorkade ogräs lämpliga för buskvättorna att spana ifrån. Där jag kunde följa deras beteende i jakten på mat.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

En lång snabel

2018-08-17 En fjäril i släktet svärmare, är större dagsvärmare, en fjäril jag inte tidigare träffat på.
Ser den i grannens fjärilsbuske utanför vårt köks fönster, tar kamera och gå ut men den skygga fjärilen drar i väg direkt. Ett andra försök senare och allt upprepas.
Men får ytterligare en chans och vet nu om dess beteende, är mera försiktig och nu får jag bilder.
En fjäril som kommer från södra Europa eller norra Afrika där den övervintrar som fjäril.
Kan vid varmt väder söka sig upp i norden, fortplanta sig, men tål inte vårt kalla klimat och måste återvänder till varmare trakter.
Svärmaren har en lång snabel som den suger nektar från blommor med, då stillastående i luften över blomman likt en kolibri. Vingbredden uppgår till 45-50 millimeter.
Och beskrivs som skygg, vilket jag fick uppleva.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

De sitter kvar

2018-08-16 Ser ofta ormvråkar och glador när jag är ute med kamera, försöker då om det finns möjlighet att komma dem inom fotoavstånd. Men det är sällan det lyckas, de ser ett avvikande beteende i bilar som bryter mönstret mot övriga.
Har större backspeglar på bilen, går att fälla in med en knapp i bilen, men de kommer trots detta ofta i vägen innan jag får tilltänkta fotoobjekt i sökaren och chansen är borta.
Därför blir jag överraskad, när jag kör på en mindre väg för jordbruket, mot två vråkar som jag sett på avstånd, sittande på stolpar för taggtråd vid betesmark.
De sitter kvar och jag kan stanna bilen och ta bilder, de slappnar av, plockar sig i fjädrarna, och jag lämnar dem och de sitter fortfarande kvar.
Kan vara ungfåglar som inte såg mig som någon fara, hade ingen dålig erfarenhet av bilar med människa, därför brydde de sig inte.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

På sitt sätt

2018-08-15 Nu när bockjakten på rådjur närmar sig, är det de större bockarna som troféjägarna är ute efter. Rådjuren som nu är i slutet av parningssäsongen. Där ofta bockarna inte är i bästa kondition, har haft annat i tankarna än att äta.
Därför i dessa jakttider är stora horn en nackdel, de blir eftertraktade troféer.
Så tänker inte rådjuren själv, ett större horn, ger fördelar i konkurrensen om hondjuren och kan skrämma iväg en rival utan strid.
Därför om man kan hjälpa till med att förstora huvudprydnaden med annat, vilket är vanligt bland hjortarna, kan det imponera på hondjuren.
Har bilder på en råbock som har samma tankar och skaffat ett förstorande av sina horn på sitt sätt, bilden tagen sent efter att det börjat skymma. 
(Se bild under Aktuellt) 
alt

alt

Härliga minnen

2018-08-14 Hade besök av riktigt goda vänner, en bekantskap som sammanfaller med våra hundar. För 17 år sedan fick vi kontakt. En intresserad valpköpare ringde och vi pratade cockrar och jakt en längre stund. En artikel om mig och våra hundar i en jakttidning, och träff med en från oss tidigare valpköpare ledde till detta samtal.
Detta resulterade i en tikvalp, Smedmästarens Sally som Thomaz och Suzanne Jansson från Öland köpte och som senare blev SEJCH och en ömsesidig kontakt etablerades. Människor med samma intresse för hundar, jakt och natur som funnit varandra och sedan hållit kontakten på flera sätt.
De har senare skaffat ytterligare tre cockrar från vår kennel, med olika intervaller, den yngsta Una 3 år gammal. Och ingår i familjens hundflock som under åren innehållet drivande hundar som taxar, för den typen av jakt.
Men nu även blivit ägare till en ny ras, en Jack Russel terrier valp som de nu med spänning lägger sin tid på, nytt och spännande men även annorlunda.

Många tankar finns om när vi vid flera tillfällen bodde över på Öland med stor gästfrihet och fick chans att träna på de öländska rapphönsen med våra pointrar. Inför kommande jaktprov, härliga minnen som ofta dyker upp. Även gemensamma jakter på ripa i de Jämtländska fjällen med ståendehundar och cockrar var tillfällen med högt värde med oförglömska minnen.
Och vid varje tillfälle vi träffas känns detta som en vänskap vi måste behålla i vår tid.
Tack för att ni finns, till allas vår glädje.
(Se bild under Aktuellt)
alt alt

Fler artiklar...

Sida 4 av 276

<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>