2015-12-23 Vill ställa några frågor angående spanieljakt och vår provverksamhet:
Vem har lättast att komma i kontakt med tryckande vilt, (Inte utsatt)
den som för hunden tyst eller den med pipan regelbundet ljudande i munnen?
Varför tror flera att det bara är hunden som hör dessa signaler och inte det vilda?
Varför pratas det idag om att sätta stoppare för viltet, framför där man skall gå på spaniel jaktprov?
Varför för man ljud och klappar när man gör indrev på fasan till klappjakter?
Uppträder alla fasaner och rapphöns alltid likadant?
Varför finns fortfarande prov med nyutsatta fåglar, när vi har regler som motsätter sig det?
Vilken hund har störst möjlighet att finner vilt, den som går runt föraren fötter eller den som får söka ut?
(Tänker på vild fågel, inte utsatt inför prov)
Vilken har lättast att stoppa hunden vid uppflog eller språng av vilt, den som har hunden nära sig eller den vars hund stöter 10-15 m ut?
Vem klarar att finna utsatt fågel, den som styrs av domaren mot bestämd plats, den som har hunden några meter ifrån sig eller den som låter hunden jaga, eller lika bra?
Vilka förstår detta som inte är vana småviltsjägare, och vet hur vilt uppför sig, om det inte är utsatt enligt gällande regler och vet vad det handlar om?
Varför står folk, och tycker att det är fina fåglar som presenterats på jakter, när fåglarna inte har en vildfågels beteende, flyger högt vid spanieljakt och stöt, utan vetskap var de ska ta vägen, helt olikt vilda fåglar?
(Se bild under Aktuellt)
Badande storskarv
2015-12-22 När jag går tyst med Nelly i sök i fasanmark, då kommer tankar hur olika vi gör när vi tränar hundar.
Var för ett tag sedan på en fasanjakt, indrev skulle göras längs en å mot väntande skyttar.
En trevlig gräsmark med inslag av vass, allt som man kan begära i en bra spanielmark.
Vi var några med spaniel, två hade unga springerspaniel, passade på att träna dessa en längre sträcka, blev då varse hur man tycks göra idag, pipor som sitter fast i munnen, blåser höger vända, vänster vända, ut vända signaler utan större uppehåll, upprepas hela tiden, allt inom max tio meter.
Och då två som gör detta samtidigt, långt ifrån den tysta jakt som borde strävas efter.
Hundar som springer, tränas som inför ett lydnadsprov, där flest signaler vinner.
I detta fall indrev, och vill påstå, att det blev bra avdrivet, blev själv tillfrågad om jag ville träna, men tackade nej, jag hade en äldre hund, kände inte det behovet.
Sa till Mats E, gå du med cockern Mollie, vilket han gjorde, tyst, utan pipa i munnen, hunden håller kontakt, vänder i lagom yttre gräns, tar marken med sig, får ta egna initiativ allt i motsatts till tidigare ekipage.
Själv njöt jag över det jag såg och det jag slapp höra, så olika tränar vi spaniel, vilket var bäst, jag lämnar svaret fritt.
Men om även de som dömer, för sina hundar så olika blir naturligtvis bedömning lika olika, trots samma grundregler.
Då kan det bli som hände mig länge tillbaka på ett jaktprov, för hunden tyst, med små medel, allt flyter på, finner vilt, visar stadga, och bra efterföljande apport.
Av domaren får jag ett andra pris pågrund av dålig förning av hunden hade inte understött denna som jag borde gjort, hade få signaler, därför priset! (Kan tillägga att det var en Dansk domare!)
Kunde då konstatera att denna domare förde med säkerhet inga hundar tyst, kunde det inte, var tvungen att blåsa, och det var så det skulle gå till enligt honom. Här skulle ingen snubbe komma och göra något som han inte kunde!
Och vi är där även i dag, samma tankar, tyvärr samma bedömning.
Tar idag bilder från kusten i Blekinge.
(Se även bild under Aktuellt)
Beklädd brygga
2015-12-21 Det var lovat bra väder, och vi hade förhört oss om att få komma och träna våra spaniels, jag och Mats E.
Vi har ju unga hundar båda, och för att det ska bli intressant för oss och hundarna så ska det finnas vilt i marken.
Vi fick lov att fälla vilt över dem, men det är inte det viktigaste för oss, utan att träna unghundarna i sök och kontakt med ett minsta antal signaler i viltrika marker.
Även viljan att gå in och söka i taggiga ogästvänliga snår och buskar, och då underlättar det om det finns vittring av fasan eller kanin.
När Mats gick med sina hundar hade jag kamera i stället för bössa, det fungerar inte att sköta båda dessa samtidigt, för då blir inget bra.
Vid denna tid, med mindre undervegetation som betyder mindre skydd för det vilda, kunde vi vid flera tillfällen se fasaner som springer långt framför oss, väl medvetna om vad vi sysslar med.
Dessa fåglar har varit utsatta i god tid innan jakterna, och då anpassat sig, vet var de flyger och uppträder korrekt som vilda fasaner ska göra.
Vi kunde fällt hönor, men med respekt för jaktansvarig på marken, lät vi dem flyga, vi hade fått stötar och det var vad vi var ute efter. Det fanns även chans på tuppar men de kom i uppflog på inte skjutbara ställen, ibland överraskade de oss, försvann bakom höjder mm.
Flera timmar i marken med mina unghundar Alice, Nelly och unga Ila, hade en i tagit, alla fick stöt och respekterade.
Och även Mats, med Molly och Deisie fick det samma.
Vill än en gång tacka Stensnäs och Ove Johansson, för att gett oss denna möjlighet!
(Se bild under Aktuellt)
2015-12-20 Sitter vid datorn efter en dags jakt på egen mark, tänker på dagens händelser.
Först samling med genomgång, kontroll av att radiokontakt finns för samtliga.
Sedan lottdragning på redan numrerade pass, några i torn andra fick markpass.
Hundföraren kunde marken och fick själv bestämma var han tänkte gå in.
Alla på plats då kunde jakten börja, tyst en längre stund sedan upptag, skall hörs men går ut ur marken, hundarna går långt iväg bara att vänta, ingen såg vad de drev.
Efter att de återvänt går föraren in i marken igen, nu får de tag i rådjur som ses av passkytt.
Åter går drevet iväg, vilket betyder väntan tills de är tillbaka, i denna såt var bestämt gris och räv, men ingen såg något att dessa. Däremot hade flera sett rådjur och dovhjort.
Själv hade jag från mitt torn fått se en nötväcka som sysslade med en hasselnöt, satte fast den på stammen på en ek några meter framför mig där jag satt.
Sedan blev det att alla blev bjudna på korv som Lasse hade med, liksom gas och uppvärmningsanordning för den stora burken. Efter att blivet kall, var varm korv det bästa att få. Det tackar vi för, nästa jakt får någon annan bjuda tillbaka!
Nu skulle vi ta en annan bit, alla fick pass, men nu var det två som gick med hundar från två håll.
Åter var rådjur och hjort synliga och dov kalv fick skjutas, när hundarna troligen fick upp gris, mycket skall och väntan, innan ett par grisar kommer till skytt varutav en påskjutes.
Ligger inte på platsen, men mycket blod, hundar får fritt söka spåret, finner den inte döda grisen och skallar, varvid hundföraren kan avliva den mindre galten.
Den hade gått långt men låg på vår mark, och det blev ett lyckligt slut på dagens jakt.
Detta då pågrund av bra hundar, och erfaren förare.
(Se bild under Aktuellt)
Nötväcka
2015-12-19 Tio grader varmt, känns som en vårdag, var bjuden på jakt men tyckte det skulle räcka med att vi själv skulle jaga i morgon.
Bytte batteri på bilen, sedan blev det djuren som fick tid, rengöring i sju voljärer för olika höns, numera bara dvärghöns, hade en bit svartjord som det varit blommor på, tippade det jag rensat i burarna där, tog ut jordfräsen och fräste ner renset.
Kom att tänka på att när jag för ett par år sedan köpte en större snöslunga, fick jag besked att starta upp, och starta verktyget i slungan för att remmen skulle få röra på sig, gjorde då även detta.
Den större motorgräsklipparen fick då även ut, men sedan kommer frågan, gjorde jag rätt.
Jordfräsen längs in i motorgaraget, sedan gräsklipparen och sist snöslungan.
Det blir kanske ingen vinter, och då ingen användning av snöslungan, kan bli så illa att det första som skall ut är gräsklipparen. Tio grader varmt då växer gräset, ingen snö ännu i höst och snart jul.
Bara att avvakta vilket det blir, och om jag gjorde rätt.
(Se bild under Aktuellt)
Ingen snö bara frost
2015-12-18 Vi fick besök av Humla och hennes nya ägare, hon hade fått namnet Hulda, och den jag skriver om är wachtelhunden, som vi för ett halvår sedan gav bort.
Anledningen till det var att hon inte intresserade sig för vildsvin, vilket var syftet när vi köpte henne för sex år sedan.
Kändes inte rätt att hålla henne i en hundgård, och sen inte få komma med och jaga på hösten, som på senare år nästan enbart handlat om svin.
Men hon hade fått lära sig våra regler, som vi har med våra hundar, var socialt väldigt tillgänglig, hade mera problem att hon inte lämnade mig på jakter än att hon var borta längre stunder.
Hon fick träffa Terry som hon delat plats med i många år, litet reserverad i början, sedan mera antydan till lek. Några små tecken från mig och hon tog dem, när jag tog bilder.
Nu har hon blivet inne hund, vilket vi aldrig hade henne, och det har av naturliga skäl varit en omställning för henne och hennes nya ägare.
Men som säger att de haft flera hundar men aldrig har haft en sådan trevlig hund, hon har fått sin plats i en soffa, och som alla hundar gör när de får chansen så tar de för sig.
De lämnade en julblomma, som tack för den trevliga hund de fått, och hon får jaga och allt verkar bra, vilket glädjer oss.
Det blev någon timme med trevligt hundprat, under att vi fikade och alla kände att allt blivet som båda parter hoppats.
Och vi håller kontakten, för det intresserar oss, hur det även kommer att gå för Hulda fram- ledes.
(Se bild under Aktuellt)
Rita får en blöt puss
2015-12-17 Fasanjakt på Trolle, stod på dagens program, bestämd sedan en tid tillbaka.
Det regnade när jag tidigt tog ut hundarna, tänkte idag går det nog inte att ta några bilder i detta väder.
Så varför inte ta andra hundar än de jag hade vid förra fasanjakten på samma plats.
Försöker ju få till, att alla ska få vara med om det är möjligt, och då främst de unga hundarna.
Men det blev ett äldre gäng som kom med, Bruno styvt tio år och hör inte så bra längre, Liv närmar sig tio år, ”Ella” åtta år och yngst är Nana med styvt fem år, alla erfarna hundar som apportörer och att jaga över. Men det är länge sedan jag tog tag i dem och skärpte upp dem, och när vi gick fint blev det med mycket korrigerande, de svävade ut i sin egen värld, spända på den jakt som väntade.
Hundar som kontrollerade skyttar, visste vad som skulle hända, ingen knallade men vid apportering, gick Bruno på handtecken, som var menat till annan hund, sökte då tills han fann apport och kom med den.
De tog något steg då och då och jag fick flera gånger ta dem tillbaka, detta hände vid första drevet och då apporterade vi.
Senare var det vi som stötte fasaner i trevlig spaniel mark, då hade jag bara Ella och då blev det som det skulle.
Det var även prov för fyra retrievrar som skulle ske under dagens jakt.
Åter indrev och apportering, nu Ella och Nana, har haft min plats vid detta drev i många år på samma plats men när jag kom stod det en av provhundarna där, bara till att gå, fann några fåglar på väg tillbaka.
Sedan lunch med julmat, första gången i år för mig och det smakade bra, gillar nästan allting, så jag har inget problem med det som bjuds på jakter.
Nu skulle vi gå i en remsa och stöta fasaner, tog då Bruno, ensam med honom går det bra, och pipan tycks han höra, de få gånger jag stoppade honom när vi skulle stå stilla, och fasaner flög.
Sista såten då blev det Livs tur att få söka, inte många fasaner på vår sida, två harar gick upp och hon såg efter dem.
Vädret hade blivet stabilt under dagen, inget regn, varmt så kameran kunde följa med.
Det blev att komma hem tidigt, hundar och djur skulle matas mm. för att åter åka tillbaka, för att få vara med på barnbarnens skolavslutning i Trolle-Ljungby kyrka, barnen visade upp sitt kunnande och sjöng, trevligt och stämningsfullt.
(Se bild under Aktuellt)
Två apportörer i sammspråk
Nyfikna får följer två spanielförare
Liv kommer med fasan
2015-12-16 Fortsättning från gårdagen.
Ser i kikaren och konstatera vadare, inga fåglar jag tidigare fått se vid denna årstid i mitten på december, de borde flyttat söder ut var tanken.
Några sitter stilla i grupper medan andra går omkring och plockar, tydligen finner de något ätbart.
De är ett sextiotal, de som går kommer närmre efterhand, tar bilder, med stöd av den bönsäck jag lagt i det öppna fönstret i bilen.
Har även förstått att det är någon sorts pipare, men i vinterdräkt, jag är osäker, alla jag ser verkar lika i färg och mönster.
Får ett antal bilder, och hoppas några blir ok.
Väl hemma när bilderna kommer upp från datorn, och läst i fågelboken, vet jag att det är ljungpipare, med sina vinterdräkter i gröngult.
Detta står att läsa: Rastar långa perioder i Sydsverige på odlade fält och strandängar under hösten, stora flockar kan dröja sig kvar in i dec. i Sydvästskåne.
Det mesta stämmer, de var många, det var odlat fält, det var dec, men det var i östra Skåne.
Ljungpipare i vinterdräkt på frostig mark.
(Se även bilder under Aktuellt)