Smedmästarens Blogg

En vanlig dag.

 

2012-07-04 En vanlig dag, har pysslat med fåglar och kaniner, har även hunnit med en sväng för bowling.
Mot kvällningen tar jag Andy med i bilen, kör upp på vår mark, kastar några dummisar, han gör det bra.
Skickar längs en väg när han är mittför där jag kastat, som är långt ut, blåser jag lång stopp signal, han stannar, väntar något, sedan visar jag med handen vänster, han tar kommandot, finner direkt, snabbt tillbaka.
Nu kommer det vi jobbar med, att han lugnt skall lämna apporten.
Han har tidigare rusat förbi och gjort rundor, det gör han inte längre, han vet att jag inte gillar detta.
När han kommer nära tar jag ett par steg mot honom, det bromsar honom, jag står stilla tills han gör det samma.
Först när han bjuder på dummisen upp mot mig utan att snurra med huvudet tar jag dummisen.
Han lägger aldrig något han apporterat, därför låter jag han få hålla, och jag ser det blir bättre
vid varje tillfälle.
Andy har samma beteende vid mat, springer runder och stressar upp sig, därför får han ensam sin mat i hundgården, och det först när han utan kommando suttet eller legat stilla en stund som han får sin mat.
När han är med i bilen, har jag honom där framme på golvet, lägger han huvudet mellan sätet och växelspaken, och ser på mig hela tiden.
När jag lämnar honom kan han ligga på detta vis i långa stunder, helt lugn, aldrig upp i sätten har inte bitit i något, och det trotts att jag ofta haft andra hundar med och tränat med dessa utanför bilen.

alt  alt

Mindre jobb efteråt.

 

2012-07-03 Är varje dag en runda på vår jaktmark, den är nära, tar några minuter med bilen, har alltid, kan jag påstå en eller flera hundar med, och på senare tid alltid kameran med.
Har någon gång tänkt att låt kameran vara hemma, men då ser jag något som jag definitivt skulle vilja ta bilder på, som en dag det stod ett rå med ett mycket litet kid endast tio meter från vägen, som är en smal skogsväg där man inte kan möta bilar, det vart bara att sakta glida förbi och vara tacksam för vad jag fått se.
Idag har jag kameran med, vi har en inäga i skogen nu med utsatt korn, bruka ofta stanna med bilen och gå och se om det syns något intressant.
Har genom åren sett älgar, hjortar, vildsvin, rådjur och rävar där.
Gör så även idag, ser ryggarna på dovhjortar som går längs ned i sädesfältet, vi har ett torn halvvägs till dessa, tanken är att komma nära för foto.
Tar mig genom skogen mot tornet, den höga växligheten som är blöt av det mycket regnandet, gör att byxorna blir genomblöta upp till midjan.
Å andra sidan går man tyst när det inte är torrt, kommer till tornet som står i åkerkanten, tar några steg på stegen, ser över fältet men inga hjortar.
Står en stund funderar kan de verkligen märkt mig, ser då något i säden som rör sig, det är ett horn och öron som viftar, de har tydligen lagt sig medan jag smög runt.
Att vänta tills de reser sig, kan ta hur lång tid som helst, gör ett försök med att blåsa i hundpipan,
ingen reaktion, den heter ju ”silents” så det var kanske inget annat att vänta.  
Ville ju få något foto, så jag beslöt att ta mig ut på fältet, över en gärdsgård, smyger i åker kanten,
framhukad i skydd av det inte alltför höga kornet, kommer en bra bit, snart bara tjugofem meter till närmaste hjort, ser att den ser åt mitt håll, har sett eller hört något, jag förstår att jag kommer dem inte närmre, utan reser sakta på mig för att få kameran ovan säden.
Hjorten ligger och ser tills jag nästan står rakt upp, då sticker den och drar de andra hjortarna med sig.
Hinner ta några bilder, alla var horningar den ena var en riktigt stor hjort med kraftig kropp.
Det syntes även på de bastbeklädda hornen som hade flera taggar.
Hjortar delar ofta upp sig i grupper, hindar och ibland spetts hjortar eller grupper om herrklubbar som dessa.
Faktiskt lika spännande att komma djur nära med kameran, som med bössan, och definitivt mindre jobb efteråt.
Den hunden som jag hade med mig, låg fint på golvet i bilen när jag återkom till bilen.

alt alt alt 

alt alt alt  

Är köttätande

 

2012-07-02 Hör här! Är köttätande kommer från Nordamerika finns på vattensjukmark som myrar.
Fångar sitt byte genom en konstruktion som påminner om en fiskehomma,
med ingång som sedan är svår att komma ur.
Finns på några få platser i Sydsverige.
Vad pratar jag om, Sarracenia purpurea L, eller flugtrumpet som är en flerårig örtväxt.
Den har ett blad som är format som en behållare med mindre öppning uppåt, försedd med hårliknade strå som pekar nedåt. Detta för att stoppa en insekt som kommit ned i bladbildningen.
Denna innehåller enzymer som löser de byten som hamnat där och som sedan växten kan tillgodogöra sig av.
Flugtrumpeten blommar i juni-juli och är en ståtlig blomma med en längd på
ungefär en halv meter, består av en stjälk med en blomma, och den är stor och röd.
Den är väldigt speciell och kan inte förväxlas med något annat.
Det var denna växt vi försökte se i går kväll i mörkret, så det var bara att söka platsen
på nytt under dagsljus för att se och ta bilder.
Vilket vi naturligtvis inte ångade, vi hade inte sett något liknade tidigare.

Flugtrumpet blomma och blad ( se flera bilder under Aktuellt.)

alt  alt

Hade vi fått nattligt besök.

2012-07-01 Träningen med valparna fortsätter, jag gör inget varje dag utan ibland går det flera dagar,
utan att jag gjort något, fortfarande litet hämmad av att valparna tyr sig till sin flock.
Har bara tränat stanna i bilen, vill inte stoppa dem ännu vid apport stimulansen inomhus, vill först att de varje gång kommer till mig och inte ser efter möjligheter att gå någon annan stans med det apportobjekt jag stimulerar med.
Men i går testade jag med att sätta två av dem i ett hörn, naturligtvis en i taget, i det rum jag gör dessa övningar.
Naturligt nog blir de pressade precis som första gången i bilen, och det blev någon puff tillbaka med nytt kommando, samt med tillägg av lång signal som kommer att bli deras stoppsignal.
Även på plattfogen i golvet märktes att det kommit en skvätt, men om man börjar finns ingen återvändo, detta är ett kommando och ingen stimulans, så det måste avslutas med att jag fått min vilja igenom.
De fick tillrättavisas olika mycket innan de satt fint i vårt hörn, men båda gjorde det, och jag kunde backa så långt det gick i rummet, och sedan återvända och frigöra dem från kommandot.
Även denna första övning inomhus avlöpte enligt min förväntan.

Kvällen avslutades med grillning och god mat hos min syster och svåger, det blev en biltur ut i naturen, de berättade om en blomma som bara fanns på ett ställe i Sverige, och bara någon mil från där de bor, och vi blev intresserade.
Lasse min svåger skulle visa vägen, och plötsligt stod vi vid ett vildsvinshägn, med två riktigt stora svin.
Han tyckte vi skulle få se dessa, där stod en man, såg litet betänksam ut, kände ju inte igen min jeep.
Men när han såg min svåger kom ett leende, de kände varandra, han började prata, om svinen, sin tama fasantupp som kom fram till honom och det hade den gjort i många år, samt om ett tamt rådjur, och mycket mera.
Det gick inte att stoppa honom för han började med nya historier innan den förra var slut.
Mycket trevligt för stunden, men tiden gick och det började bli skumt innan vi kom därifrån, vi skojade att det var tur att det fanns ficklampa med i bilen så vi skulle få se något av blommorna.
Vi fann platsen i skogen, blommorna stod ute i en mosse så vi kom dem inte nära, men med ficklampa och månljus såg vi trots allt att det var något vi aldrig tidigare sett, mörklila på långa stjälkar och med en enda blomma på varje stjälk.
Det blir till att återkomma på dagtid.

Att ta foto var inte att tänka på, så det blev hemfärd och en sen fika.
Väl hemkomna hade vi fått nattligt besök, en riktigt stor padda kom krypande på vår uteplats, lät sig fotas och lämnades till sitt öde.

Vill ju inte få in den i gräsklipparen och inte heller att hundarna skall röra den.
Förresten mina norrlandsägg håller på att kläckas, det var två kycklingar ute i morse!

Jag kunde backa så långt det gick                                        Busiga valpar, se flera bilder under Valpar.

alt  alt

alt  alt

 


De hade klarat sig

2012-06-30 Gjorde en tur med tre hundar till den vattensamling som jag tidigare har skrivet om.
Hade vid det tillfället två grupper med grågåsungar i olika åldrar på platsen.
Var då betänksam om de skulle klara sig för räven när vattnet började torka upp och ytan med vatten blev mindre för varje dag.
Tog mig och hundarna i skydd av buskar så nära som buskarna skyddade oss, för att se hur det stod till med gässlingarna om de var kvar eller hamnat på rävens bord.
Det låg ett antal gäss på de gräsbeväxta kullarna runt det djupare vattnet.
De hade inte märkt oss, då några kråkor som var mera skärpta blev misstänksamma och slog larm.
Gässen på kullarna försvann mot vattnet, några lyfte och flög runder och skrek, hundarna fick stanna
och jag själv gick närmare för att se det öppna vattnet.
Jag såg inget speciellt förutom en skogssnäppa som flög iväg.
På väg tillbaka till hundarna fick jag på avstånd se något som rörde sig, på betesmarken bakom vattnet, vad jag uppfattade och såg, så var det tre små gässlingar, knappt halvstora som sprang in i buskarna.
Där hade de definitivt inget skydd mot någon räv.
De var betydligt flera tidigare, men det kan även vara så att jag inte såg alla.
När jag såg på de bilder som jag tagit på gässen på kullen visade det sig att det var vuxna fåglar men även ungar från den äldre kullen.
Min uppfattning var då, att de hade klarat sig så här långt.
På hemvägen ute på en betesmark stod ett bestånd av blåeld som jag tog bilder på.


Foto tagit tidigare med grågässen och gässlingar                     Gäss på de gräsbevuxna kullarna
alt  alt

Grupp med blåeld

alt  alt   

Rätt tillbaka.

2012-06-29  Har den senaste tiden fått flera mycket trevliga mail från tidigare valpköpare.
Det är med stor glädje jag fått ta del i ert engagemang med era hundar, och förstår hur mycket de betyder för er.
Har när jag läser dessa verkligen känt för er och just er hund vid det tillfället och detta har verkligen berört mig.
Att ni lyckats så bra med era målsättningar, beror naturligtvis på att ni har sunda, arbetsvilliga hundar, och som vill vara tillags.
Men det beror även på er själva, och vad ni gör med er hund.
Och som jag brukar säga ” ingen hund blir bättre än vad man gör den till”.
Och jag förstår hur tillfredställande ni känner det när det går er väg, eftersom jag själv haft förmånen att fått uppleva det ett antal gånger.
Det behöver inte vara de stora sakerna, utan ibland enkla pusselbitar som kommer på plats.
Där man ser att vi, hunden och jag drar på samma håll och vi gör något bra tillsammans.
Utan att ta till höga skrik och signaler, kunna föra sin hund helt under kontroll med
mycket små medel ger också en härlig känsla.
Vi läser varandras kroppsspråk, och med små handtecken komplettera jag vad jag önskar av hunden.
Matar man in rätt saker i hunden, kommer det också ut rätt tillbaka från hunden.
På tal om detta så berättade Mats E. en jakt kompis som under åren köpt tre cockrar från oss, att han ville beställa en till under förutsättning att den som hans senaste kunde producera pengar.
Han hade sett att det var något i bajsen från tiken, och mycket riktigt det var en tjugo kronors sedel och den var hel.
Jag kunde naturligtvis inte garantera detta, men föreslog prova med en högre valör nästa gång, så får vi se vad som händer.


Blommande hagtorn                                                               Rå med spänd juver

alt   alt

Fem meter sedan tio.

2012-06-28  Pim var med i bilen upp på marken för tredje gången, det var ungefär en vecka sedan vi var där senast. Satte honom där framme på golvet som tidigare, gav kommandot stanna och satte fram handen som stopptecken.
Gick runt och vi körde, han gjorde inga försök att komma till mig utan satt och såg på mig tills vi kom fram.
Hade tänkt prova det vi gjort inomhus med stimulans vid hämtandet av apportobjekt.
Hade därför pinne med fjädrar och en kaja med mig i ryggsäcken.
Såg att han kände igen sig, sprang villigt framför och ville leka, tvärade ibland framför mina fötter när vi gick.
När vi närmade oss vår sten där vi varit tidigare, sprang han före och upp på den.
Drar slutsatsen att en så ung valp nu något över tio veckor, redan kommit ihåg platser de tidigare varit på.
Efter en stunds gosande plockar jag fram grejer från ryggsäcken, Pim hade redan varit och
visat intresse för dess innehåll.
Kastade när jag såg att han uppfattade kastet, fem meter sedan tio o femton ut på betsmarken.
Alla gångerna snabbt ut och in, han fick behålla sitt byte en stund, sedan tog jag försiktigt det från honom.
Begär inte att han skall stanna, utan här vill jag bara få fram viljan att hämta och att komma till mig.
Har bara tränat stanna i bilen, skall göra det inomhus först, så det var inte att tänka på.
Vi gick en liten runda, tog mig med vilje genom mindre gräs och snår, och han hängde med.
Det var varmt så han flämtade, skulle kanske ta med vatten nästa gång.
Vi tar oss till bilen, lyfter in honom, en lugn hemfärd, inga försök att komma, har bara varit borta en liten stund. 

alt  alt

Alla vill ju jobba!

2012-06-26  Dessa regniga dagar vad passar då att göra, jo litet hundträning.
Tycker själv att det är härligt att vistas ute när det regnar, om man har rätt kläder vill säga.
Även hundarna har inget emot det, och då menar jag mina spaniels, pointern vänder gärna i dörren
när det regnar och vill helst stanna inomhus.
Det blir till att ta så många det går i bilen och upp på marken.
Gräsfälten som är slagna, börjar få nytt liv och grönskar på nytt.
Det gömmer en kastad dummis, så hunden får använda näsan och inte synen.
Eftersom jag nästan alltid träna för mig själv, blir det att jag går och kastar ut dummisar.
I dag hade jag sex hundar med, gick längs en väg och kastade tre markeringar samtidigt för varje hund.
Hunden får sitta och se på när jag gör detta, kastar på båda sidor om vägen, och på olika avstånd.
Alla hundar som var med får samma uppgift.
Förflyttade mig till ett nytt ställe där jag gjorde på samma sätt, men ingen hund fick se på,
så det blev dirigeringar.
På tredje platsen blir det med markering, 40m ut till en hög stengärdsgård, dummisarna är kastade på andra sidan,
när väl hunden kommit över måste den lösa uppgiften själv.
Går igenom samtliga hundar på detta sätt, mycket spring från min sida, de längsta på åttio meter, och det blir flera runder.
Alla löser sina uppgifter, men det finns alltid saker som kan bli bättre.
När man har flera hundar med i bilen, ser man på dem att alla hoppas att det blir just jag som skall hämtas, alla vill ju jobba!

alt  alt  alt

alt  alt

Fler artiklar...

Sida 410 av 418

<< Första < Föregående 401 402 403 404 405 406 407 408 409 410 Nästa > Sista >>