2013-02-17 En större rävjakt ordnades i Blekinge, mycket folk hade samlats för att deltaga.
Dagen bjöd på bästa tänkbara väder, runt noll grader, ingen märkbar vind, snötäckt mark.
Med mycket folk krävs det mycket planering, för att allt skall flyta, kartor fanns med gruppledare, som fick anvisad mark och lämpligt antal folk för att besätta utmärkta pass.
Dagen var planerad i två drev, först skulle några öar som misstänktes vara rävarnas tillflyktsplats drivas av, sedan skulle friviliga drivare som fått anvisningar ta vid när alla var utsatta.
Själv skulle jag sätta två man, och ta ett pass själv, två av dessa var vid gryt som var mitt i marken.
Visade dessa var de skulle ställa sig och gick längst iväg, för jag var något osäker på platsen.
Grytet var bland stenblock i mera öppen bokskog, men med större stenar och gärdsgårdar.
Ville inte ställa mig ovanpå grytet, och visa siluett mot himmeln, valde att ställa mig bland större stenblock på södra sidan mot havet.
Hade då kameran inom räckhåll om det skulle hända något speciellt.
Såg folk som tog sig ut genom vass för att mot havet på isen kunna skjuta med kula.
Så började drevet på öarna, inte långt efter gick tre kulskott, några minuter ytterligare två från annan plats.
Hade en större yta att bevaka och var koncentrerad mot skottriktningen, hade inte mycket plats för fötterna mellan stenblocken, kunde inte flytta dessa utan en större rörelse, då small flera skott i motsatt riktning mot tidigare.
Efter en stund när jag spanat i området, ser jag en rörelse snett bakom mig,
en räv mindre än tjugo meter från mig håller på att passera, har inte märkt mig, ett snabbt beslut.
Kunde inte flytta fötterna, får upp geväret, då ser räven mig och kastar, skjuter ser att det tar men räven springer, drar en smäll till, när räven går omkull, mot en sten och fastnar i en buske.
Allt gick snabbt och det gick bra, men den hade lätt kunnat passera om jag sett på annat håll.
Den måste kommit från ett granplantering snett bakom mig, och gått i en sänka med vatten och bruna löv.
Ytterligare en räv var skjuten, den hade kommit och gått in i drevmarken och blev extra bonus, en annan var något skadad och lyckats passera flera skyttar, av dem såg en skytt räven.
Återsamling och förtäring med grillad korv, dricka och tillbehör.
Därefter genomgång för jakt på annan mark efter förflyttning.

Mot en sten och fastnar i en buske

  

En vacker räv utan skabb                                                      Utan drivare ingen räv

2013-02-16 Tog mig till Skräbeån, gick längs kanterna, hade hoppats att få se mera fågel än vad jag såg.
Det var rikligt med vatten vilket är normalt för denna årstid, och då flyter det med hög hastighet.
Vattenståndet hade varit högre, på flera ställen var det is under snön som jag trampade igenom men det var tom under, för vattnet hade dragit sig tillbaka.
Vi närmar oss fisket på öring som kommer i Mars, något att se fram mot.
Varje år finns förändringar i ån, stora träd som växer nära ån orkar inte stå emot de ökade vattenmassorna och träd med rotvältan lägger sig i ån, vilket påverkar fisket, och blir nya utmaningar.
Att de alltid faller i ån beror på att vattnet spolar rent vid deras rötter och gör att trädens sida mot ån påverkas och ger med sig.
Några Gräsänder och ett par Knipor glider med det strömmande vattnet snabbt i väg.
Öringarna som finns i ån lekte i höstas, på flera av de lekplatser som iordningsställs.
Många stannar i ån, andra har gått upp i Ivösjön och vissa går längre upp i tillflöden till sjön.
Alla överlever inte leken, såg i höstas en död öring som fastnat på en sten fast det
var strömmande vatten.
På våren söker sig öringarna ut i havet för att äta upp sig till nästa lek, men det finns öringar som stiger upp i ån även på våren.

Träd faller i ån

Med stor kraft kommer vattnet                                                             Bild från i höstas, död öring efter lek

2013-02-15 Efter den dagliga tillsynen av våra djur, blev det någon timme bowling träning.
Körde därefter upp på jaktmarken för att gå en runda, hade kameran som vanligt med mig.
Mötte på den mindre vägen hästar med ryttare, pratade med dem och de berättade att de trodde de hade sett renar en bit från vägen upp mot skogen.
Kunde då dementera detta och förklara att det troligen var Dovhjortar som de sett från hästryggen.
Jag sa till dem att jag skulle se efter dessa, men de var inte där de beskrev när jag kom till platsen.
Gick längre iväg kollade den senaste bet bunken som även den snart var borta, spåren där talade även för att det var hjortar som försåg sig med dessa betor.
När jag går vägen tillbaka, även då med blicken efter spår, springer några hjortar över vägen en bit framför mig, hinner ta foto på dessa.
Det var nog de förmodade renarna som ryttarna hade sett.

Springer några hjortar över vägen                                         Svamp på död björk

2013-02-14 Jag bygger mycket av min blogg på att det skall finnas bilder, inte alltid relaterade till vad jag skriver, men om det är möjligt finns de där.
Eftersom fotografering på djur och då speciellt fåglar är ett stort intresse, så blir det mycket bilder på dessa.
Har tagit mig tid att scanna en del foto som finns på diabilder och lagt dessa på datorn för bättre översikt, och sådana diabilder finns det gott om.
Vissa bilder klarar detta och håller en relativt god kvalité, andra blir inte godtagbara.
Problemet är att det är krävande arbete att få dessa rena från dammpartiklar, utanpå eller emellan glasen.
Dessa bilder på fåglar tycker nog en del med mindre intresse för just fåglar, skulle passa bättre för ornitologer, och då kan vi lika gärna berätta att vi är och har varit medlemmar under många år i
Nordöstra  Skånes  Fågelklubb.
Inte så att vi varit aktiva på något sätt, men vi får tidningen Spoven och där finns mycket intressant att läsa om fågellivet i våra trakter.
Och jag som jägare kan i mycket förstå deras synpunkter, men kanske inte i allt.
Det har varit mycket intressant att följa de Pilgrimsfalkar i Kristianstad som så tragiskt försvann.
Men som jag läst och själv funderat över, är att fåglar som Rödspov och många andra vadare har försvunnit  på sina lokaler och häckningsplatser i området.
Där vill jag se ett samband, dessa duktiga jägare mot de öppet levande oskyddade vadare som måste varit ett lättfångat byte för dessa Falkar.
Troligen är det så att det ena tar ut det andra, och just Rödspoven borde varit något som skulle skyddats med sina få häckningsplatser i landet.
Det är ofta flera faktorer som spelar in när arter, ökar eller minskar och ofta är det under påverkan av vad vi människor gör.
Och också läst, att det finns förhoppningar om att Falkarnas bortgång kan gynna vadarna.
Rödspoven finns på klubbens emblem, en fågel som hör trakten till, och därför blivet dess symbol.

Ruvande Rödspovshonor Scannat från mina bilder från 1964 (Se fler bilder under Aktuellt)

2013-02-12 Jag fortsätter där jag slutade i går, fick prova några gånger i Karlshamn,
fler kom i rännan än på banan, fick skavsår i tummen, som sedan åtgärdades.
Började redan där tänka på att jag övertalades att ta detta klot, men gjort är gjort.
Var en stund i Bromölla Bowlinghall och tränade något, det gick inte bra, hade problem med stegen, när jag tänkte på detta, missade jag det andra, att träffa mitt märke och vrida handen rätt.
Vi har även en tid i en annan grupp om onsdagar, där är även Rita med, kanske inte lika duktiga som i de andra grupperna.
Var djärv nog att prova det nya klotet där, men det blev en plåga, kom inte upp i resultat jag hoppats utan långt under där jag varit tidigare.
Körde ned till banan i Bromölla på vinst och förlust för att försöka komma på vad jag gjorde för fel några dagar senare.
Och efter tre runder där inget stämde, så gick jag över till tre steg och då började det att bli bättre, behövde då inte tänka på stegen, och det kändes naturligt.
Bowlade själv ett par timmar och det blev resultat som jag hade hoppats på.
Hade kommit på vad jag stod och vilket märke jag skulle slå över, stärkt i hågen med nytt självförtroende körde jag hem.
På träningen i måndags tog jag för första gången det nya klotet, visste ju hur jag skulle göra, det skulle bli roligt.
Men nu gick det inte igen, kom fel regelbundet, och förstod ingenting, men var envis och slog som jag gjort när det gick bra, utan lycka, borde haft mera poäng på de fyra serier vi spelade.
Pratade med de rutinerade som hållet på länge, men fick olika råd av alla, tänkte det är som att träna hundar, var och en är salig i sin tro.
Men slutsatsen som kom fram, var att bana ett som jag varit på var annorlunda för dessa klot med tyngd som jag tränat på.
Så alla fick flytta märken när de kom på andra banor, det hade att göra med oljan på banan, drag från dörrar mm.
Jag som nybörjare fattade jag ingenting, men nu vet jag vad det berodde på, och tror på det tills jag bowlat nästa gång, då blir det väl något annat att skylla på.
Rita spelar med vanliga klot och höjer sig hela tiden, så blir jag inte bättre får jag se upp.

Hare och bastbock på snö

2013-02-12 Vi har fått ett annat intresse, nämligen bowling, en social sport som sker med likasinnade.
Visst har vi några gånger varje år varit och bowlat med vänner och bekanta och tyckt det vara trevligt.
Men nu som pensionärer, känner vi att vi har mera tid för detta trevliga men inte lätta spel.
Så vid nyår gick vi med i PRO, just för att komma med i deras organiserade bowling.
Bowling är en sport där man kan spelar mot sig själv och sina egna resultat.
Och för att vara nöjd vill man om det är möjligt försöka att få högre genomsnitts poäng efterhand.
På måndagar finns det två grupper, som ansluter vid olika tider, jag har kommit med i en av dessa.
Där tränar man med riktigt spel i två lag och skiftar banor enligt vad som framgår på skärmen, i lag, två mot två.
Allt förs upp, och lag för tävlande mot andra klubbar tass ut.
Jag är inte där, men det har gått någorlunda, så medtävlande har tyckt jag skulle skaffa egna klot, för det har de övriga.
När jag spelat har jag tagit ett klot på hyllan, inte alltid samma, även om jag försökt att få det.
Dessa är plastklot utan vikter i sig, och går rakt om man gör rätt, men de som är bäst har klot med inlagda tyngder som får klotet att snurra, och det ser häftigt ut när man kan det, efter ofta flera års träning.
Effekten blir mycket mer bland käglorna om man träffar rätt, vilket det förutsätter.
Sagt och gjort, fick adress och tel. nr till folk som sålde klot, det var i Karlshamn, bestämde en tid och vi for dit.
Där övertalades jag att köpa ett klot med tyngd i, vilket inte var min tanke när vi körde dit,
skulle naturligtvis vara trevligt att kunna spela med ett sådant.
Mått togs på fingrar, håll borrades, insatser sattes för min storlek i de borrade hålen.
allt skulle passa, fingrarna skulle sättas i annorlunda, allt lät bra.
Då kom fram att man skulle normalt ta fyra steg innan klotet lämnade handen, så hade inte jag gjort, utan bara tre.
Handen skulle vridas som när man hälsar när klotet lämnade handen, mycket nytt på en gång.


Sädgäss                                                                                Sädgäss och även Grågäss

2013-02-11 Räven som jag förmodade tog en dvärgtupp tidigare i vinter blir allt djärvare.
Spår i snön berättar att den varit inne i trädgården inte långt från hundgårdarna, sprunget på gärdsgården på båda sidor av vår trädgård.
En natt hade den varit inne i grannens trädgård, där vi matar fåglar, och det är inte många meter från vårt sängkammarfönster, för det är strax nedanför.
Den är helt ovetande om hur många rävar som jag skjutit från en iordningställd plats i vår länga, under åren längre tillbaka i tiden.
Hade då en åtelplats på fältet strax utanför tomten, där lämpligt lockbete för räven placerades, när räv väl hade konstaterats, gällde det att även försöka att räkna ut tidpunkten när den var på platsen.
Att kvällar innan med jämna mellanrum kontrollera om den varit där och efterhand komma fram till en lämplig tid att sätta sig, för att inte behöva vara på plats längre stunder.
Att det krävdes snö var en förutsättning för att det skulle vara intressant att sitta där, för då kunde man se ut över fälten, och många gånger se räven långt innan den var framme.
Tipsen var många hur man lockade räven till åteln.
Ett var att införskaffa en burk med surströmming, för det skulle vara ett säkert lockbete för räv.
Det blev att införskaffa denna av norrlänningar så omtyckta rätt, den fanns i en plåtburk,
hade blivet tillsagd att inte öppna den förrän på åtelplatsen.
Kommer inte ihåg vilka verktyg som jag använde till den spända burken av invändiga jästa produkter.
Men fel gick det, en stråle med högt tryck träffade över kläderna, och lukten gick inte att beskriva i behagliga ordalag.
Fick byta alla kläder ute innan Rita släppte in mig, kommer inte ihåg hur det gick med räven vid det tillfället, har mera minne av luktupplevelsen.
En annan gång hade en granne slaktat getter, och undrade om det var något för min åtel.
Varför inte, grävde ett hål och ned med skinn med tillbehör, det gick någon dag då Loffe vår cockerhane länge tillbaka i tiden, kom emot oss med en igenkänd lukt.
Han hade hoppat över gärdsgården och varit och rullat sig på skinnet, då var det en till som inte släpptes in i huset, förrän han hade genom gått ett varmt bad i badkaret med mycket parfymeradtvål.

Rävskinn de flesta skjutna från längan

2013-02-10  Tänker även på hur det blev med lottningar av starter på södra/avd. spanielprov, totalt blev tre hundar bortlottade på grund av begränsat deltagarantal, två av dessa var mina hundar, fast att jag dömt och även varit provledare på södra/avd. prov.
Och skulle rimligtvis enligt reglerna varit undantagen vid ett tillfälle.
Men för att inte bli anklagad för att skifta hundar för egen fördel lät jag det vara.

Några tankar om dagens spanielprov, måste säga att jag saknar unghundsklassen, som plockades bort redan vid förra regelrevideringen.
En klass för hundar mellan 9-24 månader, en intressant klass att döma, nya hundar, morgondagens stjärnor, som under riktig jakt kunde ses och bedömas.
De hundar som fick sitt första, 1:a pris kanske med Hp redan vid sin debut på jaktprov kom senare att gå vidare, och ofta något år senare vara en hund i dåvarande elitklass.
En klass att introducera sina valpköpare i att ha som målsättning att kunna ta ett pris med sin hund och få in intresse för våra jaktprov.
Vill man idag starta sin hund i ett jaktprov där man fäller vilt är man hänvisad till Öppenklass.
En klass som ställer höga krav för en nybörjare, och det är inte lika lätt för en domare att hjälpa den startande med råd under prövningen, det är ju en kvalificering för Segrarklass.
Startar man där, men lyckas inte få priser, stannar man kanske där och kommer inte vidare.
Även om man får en saklig kritik, och får då möjlighet till eftertanke, om vad som inte räckte till, och med vad man skulle förbättra.
Det har kommit nya former av enklare prov, nybörjarprov A där man inte har krav på att hunden skall stöta vilt, kan anordnas på förmodad vilttom mark och dummys kan användas för apportering.
En annan form är nybörjarprov B där hund måste funnit och stött vilt för att godkännas,
här använder man sig av för spaniel jaktbart vilt till apportering.
Som framgår blir bedömningen godkänd eller ej godkänd.
Kan även ordnas med vatten prov för att bli komplett.
Utförliga regler finns i Jaktprovsbestämmelser för Spaniel 2012-01-01.

Rådjur i skogen