Smedmästarens Blogg

Allt det vackra

2019-04-10 Kan inte låta bli att ta bilder på vilda vårblommor som vi stöter på när jag är ute med hundarna. När vi var i skogen med Boy fann jag blåsippor, vid havet i lä av buskage mot söder i den värmande solen fann jag violer. Gick en runda med Nelly och Robin i ett kuperat bokskogsområde, här i backarna där solen lyste, kunde jag på avstånd se den vita färgen från blommande bestånd av vitsippor på flera platser, men även längs den stig vi gick.
Det är bara att ta åt sig av allt det vackra i naturen och uppskatta att man får den möjligheten att uppleva detta.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

En tankeställare

2019-04-09 Fick mig en tankeställare med att ha hundarna i kallt vatten, som senast vid havet. Dagen efter hade Ila fått det vi allmänt kallar vattensvans, en svans som bara hänger ned, motsatts på en frisk viftande svans. Och vad vi förstår är det även smärtsamt för den drabbade. Rita har ett par dagar gett henne smärtstillande och nu är hon normal igen.
Vi har den erfarenheten att har en hund en gång haft vattensvans, är risken större att åter få det. Nu kan ju även hennes tidigare skada på svansen varit en faktor.
Tänker nu på att jag en tid varit med valpen Robin vid vatten för att få henne att gå ut och simma efter något jag haft med och kastat ut, men nu tänker jag vänta med det.
Får resonera med mig själv, vill jag gå barbent ut i vattnet och locka på henne, svaret blir inte nu, det är för kallt, då ska inte heller valpen ut. Det är ingen brådska med detta, vi får förhoppningsvis varmare väder framöver och med det varmare vatten.

Tar idag nya bilder på fåglar fångade i flykten, samt en bild som jag också tog, tyckte den utmärkte sig, men nu efteråt vet jag inte vad det är.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Det kyler

2019-04-08 Tar Nelly, Ila, Alice och Boy bak i bilens hundbox och Robin i en hundbur i baksätet, kör mot kusten. Tanken är att vandra med hundarna vid Tosteberga ängar mot den södra delen och fram till vattnet. De äldre går lösa vid mig, valpen springer fritt, ofta något före. Den kraftiga ostliga vinden känns genom fliströjan och det kyler. Även här stöter vi på vitkindade gäss, både på fälten och flygande helt nära, försöker att se tecken på kaniner i marken, men tyvärr syns inte mycket som tyder på det. Trodde jag skulle träffa på backsippor, men de var i sin linda, endast blad och små knoppar, men mycket smått, det samma gällde gullvivorna, endast små blad jämt med marken.
Ett par större vadare lyfter i motljus från strandkanten ser inte med säkerhet vad det var.
Vågorna slår mot stranden, har en tennisboll med mig, kastar den i vattnet vid stranden, den driver iväg, men längs med stranden. Robin hämtar den en gång i vattnet, men tvekar efter det, de andra hundarna sitter nu en bit bort och ser på oss som nu kommit från dem.
Förstår att Robin inte tycker det var inbjudande att vara i vattnet, men kastar bollen så att de övriga får ut och hämta den vars en gång, väl på land skakar även de, kallt i vattnet och luften, det kyler.

Vi tar vägen tillbaka på stigar genom buskmarken, här känns det inte lika kallt, blåsippor och violer på spridda platser, längs vår väg. Hade på vägen mot havet när vi gick sett en mörk fasantupp, och nu när jag börja köra har vi en röd tupp nära bilen, får bilder på denna.

Det fanns inga bilar på parkeringen och jag såg inga andra människor i marken.
Stannar till på hem vägen vid ån, fortfarande högt vatten stånd, ser de första sädesärlorna denna vår.
Vi alla hade fått röra på oss, och det var en av anledningarna till denna tur.
(Se bild under Aktuellt)

Robin har blötat ned sig                                                             Ila är ute och hämtar bollen

alt alt

De var hungriga

2019-04-07 Rita fick ett samtal hemma vid lunchtid, det var barnbarnet Froste 14 år som ringde. Rita svarade, ”Vad gör du farmor”, jag håller på med middagen svarar Rita. Froste undrade om vi kunde köra ut dem till Landön de var sugna på att fiska. Han var hemma i Kjuge, (1,5 mil från oss) hade två kompisar.
De hade hört från någon att man kunde stå på land och fiska havsöring i havet på denna plats. Rita sa, att farfar inte var hemma, men skulle komma hem för det var snart lunch, så det fick bli efter vi ätit, först då kunde vi köra.
Efter en stund ringer Froste igen, och undra om farfar kunde hämta dem så de kunde äta med oss för de var hungriga. Rita lovade att ringa mig, frågade om jag kunde köra ut och hämta pojkarna, vilket jag gjorde. Rita hade allt klart när vi kom, fläskkarré, sås och potatis, och det gillade pojkarna. Efter att de fått provat och lånat stövlar körde vi till Landön (ca 3mil) som är en udde ut i havet med skärgård utanför, där på de yttre stenarna mot havet skulle de fiska. Jag hade lovat ta bilder på fisken, och de lånade min huggkrok som var i bilen.

De stod på stenar och kastade, hade lådor med olika drag, bytte och testade men hade ofta bara växter med upp. Jag satt på en sten bakom, såg på dem och njöt av utsikten och de fåglar som flygande passerade eller fanns på vattnet. Tiden gick, de ville vandra iväg längs kusten hoppande på stenar till bättre ställen, då gick jag och satte mig i bilen, där jag hade fin utsikt över omgivningen, kunde i kikaren bl.a. se på skarvar som dök efter fisk.
Hade suttit en stund då det ringer, det var Froste, ”Var är du farfar”, sitter i bilen, men fiska ni, jag väntar. Efter ca 20 min hör jag gänget komma bakom bilen, och som jag väntat mig utan fisk, de lastade in spön och lådor. Kan du köra oss till Preem i Bromölla vi är fika sugna sa Froste. Det är ungefär 2,5 mil, är det inte långt för att fika tyckte jag.
Vi körde, under tiden kom jag på ett närmre fikaställe, och undrade om det gick bra, det var ok, men jag frågade vad ska hända sedan, svaret var att de ville till en bra fiskeplats och hörde hur de diskuterade i bilen.
Vi kom till kiosken och killarna gick in, kom ut en och en med glass, chipspåsar och godis.
De hade kommit fram till att på Ivö ute i Ivösjön där skulle det nog vara bra, vilket innebar några mil norr ut och färja över till ön. Det hade gått ett antal timmar, jag var rätt nöjd, så jag föreslog att jag kör hem er till Kjuge, hörde inga protester, så det fick bli så.
Uppskattar att Froste hörde av sig och ville få transport för fiske, kanske vi kan göra om det något mera planerat en annan gång, eftersom vi har samma intresse.
(Se bild under Aktuellt)
alt alt

Sätter den tillbaka

2019-04-06 Det är fredag, soligt varmt väder trots en kraftig vind, hade inte varit vid ån för fiske sedan förra fredagen, är helt tillfreds med de fiskar jag fått, så även om det lockade, körde jag inte dit under helgen.
Men nu hade det gått en vecka och suget fanns kvar, tog Boy och Alice med mig och körde till ån. En härlig tid, mycket fågelsång, sädesärlorna var komna, rödhakarna jagade varandra i buskarna, talgoxarnas läten hördes, såg även några bofinkar.
En avkopplande miljö, det porlande vattnet, en fasantupps galande, att få gå här och fiska med hundarna vid mig, känns bra. Man har sina platser där minnet förknippas med tagna fiskar och där provar man med en speciell känsla. Och det stämde, ett hugg, med plask helt nära sedan inget mer, allt bakom en stam, en fisk högg men satt inte fast, såg inte vad det var. De sekunderna gör att man hajar till, fisk som är på hugget gör det mer förväntansfullt.
Fiskar av en sträcka, men vänder, på tillbakavägen, gör jag några kast där jag inte provade när jag gick iväg, då får jag fisk, en bit ute i ån, får den efter en stund in mot land tar fram kameran tar bilder i vattnet och sedan på land. En öring, hona på under ca 3 kg, ser att jag kan lossa kroken utan att skada öringen, lyfter upp den tar kort, sätter sedan tillbaka den i ån.

Förflyttar mig, fiskar några kast, får ett hugg, även detta helt nära i växter i åkanten, ett plaskande, ser att det är en grövre öring, sedan är även den borta, kändes något snopet, allt går så fort, gjorde jag något fel, ser på wobblern, en av de tre krokarna är brusten, där är nog svaret.
Går en sträcka för att kunna fiska nedströms, har fiskat en bit, när en av oss fiskare kommer i samma ärenden, vi pratar en stund, han fiskar bakom mig, med hopp om att jag väckt någon fisks intresse, vilket händer. Efter en bit får jag åter hugg, som tidigare helt nära, fisken går in i en buske i vattenkanten, något plaskande, spöet är spänt, men nu lugnt, ser att wobblern sitter fast på en gren under vattnet. Det var en mindre öring så det var bra att det blev såhär, hade fått sätta tillbaka den. Fiskaren som kom, har under tiden gått förbi mig och börjat fiska, ser efter en stund att han håller på med en öring på land, går då dit, ca 3 kg något blodig, han undrar om han ska sätta tillbaka den, men vi ser att den är sönder under hakan, så den avlivas.
Det var lunch tid, återvänder hem maten väntar och det smakar bra.
Efter några timmar kör jag tillbaka till ån, hade ju inte tagit någon fisk med hem, en öring per fiskare och dag gällde. Tänkte gå en ny sträcka, men där står en bil, jag vänder, till där jag var på morgonen, tänkte prova på platsen där det högg, men inte såg vad det var.
Och mycket riktigt på första kastet hugger det, och nu sitter den fast, en öring åter hona under tre kilo, nu är Ila med och ser på, även denna låter jag gå tillbaka i ån efter att tagit foto. Hade nu fått se kungsfiskaren som hastigt passerade, var nöjd med dagen, mycket hade hänt och vände hemåt.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Ett oväntat besök

2019-04-05 Ett oväntat besök i torsdags.
Rita är i köket och ser att det kommer personer utanför fönstret, jag är i stora rummet.
Hon kallar att vi får besök, går och öppna dörren, där står två damer med väskor, tanken kommer på försäljare. Hundarna Tom och Andy är lösa ute, var troligen i sina boxar i hundgården som var öppen, har kommit personerna till mötes men inte sagt ett ljud.

De presentera sig som kontrollanter från Svenska Kennelklubben, och när även jag kommit ut visar de legitimation.
De hade som uppgift att kontrollera kenneln och hundarna, antal hundar, kön, hundarnas utrymmen inne och ute, golvbeklädnad, värme, liggplatser, belysning, ventilation, vatten tillgång, bänk i ute gård mm och vi går runt och visar.
Även deras rastmöjligheter i trädgården, sedan fick de träffa Robin och Nelly som fanns i huset, deras gård utanför och inne och vi fick förklara hur vi hade valparna under deras uppväxt.
Sedan skulle det skrivas protokoll, vi satt i köket, de ställde frågor, ville se köpeavtal vid försäljning av valpar, både de senaste och kullen tidigare, hur många kullar vi har per år, länsstyrelsen godkännande på antalet hundar vi fick ha i kenneln mm.
Det blev vad vi tyckte ett trevligt möte, både i bemötande, i samtal och övrigt. Detta var inte något vi hade något emot, utan tvärt om, vi tycker det är bra att dessa kontroller utförs. Efter som vi själva tycker att vi har ordning och reda på hundarna och ger dem förutsättningar för ett bra liv.
Vid sådana här tillfällen är det mycket värt att Rita är duktig med att dokumentera och ha ordning på de papper de ville se. Därför känner jag att det var tur, att jag inte var ensam hemma och skulle hitta dessa papper själv, det hade gått men inte lika enkelt.
Enligt den kopia på besöksprotokollet som vi erhöll fanns inget att anmärka på och utlåtandet för vår kennel var godkänt. Vi hade ett liknade besök för fyra år sedan med samma resultat.
(Se bild under Aktuellt)

alt

I olika biotoper

2019-04-04 Var ute med hundarna Boy, Ila och Nelly, de fick vars en runda med sökträning fast i olika biotoper. Boy i granskog bland fällda träd, Ila ibland slånbuskar, björnbär och taggiga buskar, vilket efter en stunds syntes på hennes svansspets som färgats röd av blod. Ett återkommande problem i denna terräng. Förr när det fanns kaniner var det just i marker med dessa typer av busksnår som vi jagade i och fick amputera deras svansar pågrund av skador som inte ville läka. Men sedan kaninerna minskat har skadorna på deras svansar blivet mindre och våra yngsta har sina svansar i behåll.
Nelly fick en fin spanielbiotop med tjockare gräs, och hon söker med högfart och tar marken väl med sig, känns bra att dessa tre fick jobba en stund, och jag var nöjd med hur de arbetade.
Avslutar dagens hundarbete med att utveckla valpen Robins färdigheter, att stanna och komma på pipa, samt hämta och leverera till mig.
(Se bild under Aktuellt)

Bilder på Nelly i sök
alt alt

Inget mer att önska

2019-04-03 Robin fick besök av brodern Smedmästarens Ripp som med husse Niclas hade vägarna förbi.
Vi lät dem snart fyra månader gamla valparna leka en stund, först var Robin den som bestämde sedan skiftades de om, i en häftig lek. Niclas fick sedan visa upp vad de lärt sig, stanna med pipa, hämta och leverera dummys och sedan vilt i form av död vaktel, hans första med vilt.
Och det är med glädje, man ser att Niclas har tagit till sig de råd han fått, hur han lärt Ripp dessa kommandon. Hans första egna hund som han har med sig i bilen och även på hotell i sitt arbete och i sin familj med tre barn och enligt Niclas fungera det. Men med beröm, konsekvens och följt upp med krav och så här långt finns inget mer att önska.
Han fick avklippta vingar från fasan, and och frusen kaja med hem för mera träning.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Fler artiklar...

Sida 6 av 297

<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>