2013-03-09  Tidig morgon, vill vara på plats när det har blivet ljust, tog te och ett par mackor, gjorde även ett par att ta med mig.
Spö och övrigt fanns i bilen sedan igår, har inte mer än fem minuters väg till ån.
Det var kraftig blåst och svinkallt, inte de bästa förutsättningarna, trots förberedelse glömmer man något, nämligen vantar, har inte använt sådana på länge, men kände nu att det hade varit bra.
Fann en vänsterhandske i bilen, fick försöka med en på ena handen bättre än ingen.
Där jag ställde bilen var inga andra, så jag gick nedför ån, tycker det är bäst, med den kraftiga vinden i ryggen vilket gör att det är lättare att kasta.
Men vinden medförde att det hela tiden kom blad och kvistar flytande med strömmen, vilket var en nackdel, även kyla som gjorde att det blev is i spöets öglor
Efter en stund fick jag hugg, rätt långt ut, fisken var uppe och rullade sig på vattnet, såg stor ut, arbetade in den, efter ett par rusningar var den närmare, såg då inte så stor ut som jag tyckt tidigare.
Fick fram kameran tog bilder på den i vattnet, eftersom jag uppskattade den till två kg, beslöt jag att släppa tillbaka öringen, kunde lossa kroken medan den var i vattnet, och den gled ut.
Skulle se på bilderna i kameran, men såg knappt öringen, glömde att jag haft glasögon utanpå mina vanliga som tar bort blänk i vatten och det jag såg i kameran var inte det som blev på bilderna.
Kanske dumt att släppa en så pass stor öring, släppte ett år den första jag tog och det året blev det bara en till.
Träffade senare bekanta som också fiskade, de hade fått varsin tre kg öring, på vägen tillbaka mot bilen fick jag ett nytt napp, den minsta öring jag tagit under alla mina år som fiskare i ån.
Tog även bilder på den innan jag släppte den tillbaka.
Brukar vid detta fiske ofta ha med någon hund som följer mig, det får bli nästa gång.

Inte den bild jag såg i kameran                                              Liten öring

2013-03-09 En vecka efter fiskepremiären på havsöring i de delar av Skräbeån som man kan köpa fiskekort till.
Då är det vår tur som får möjlighet att fiska på sträckan som tillhör Trolle-Ljungby att få börja.
Alltid något speciellt med premiärer, här finns inte så många som fiskar, man går längre sträcker utan att se andra fiskare, kan njuta av naturen, fåglar som finns i ån, och senare blommor och andra mindre kryp.
Det blir att man förbereder sig, gå igenom och smörjer rulle, byta lina, plockar bland tilltänkta drag, samlar de prylar som skall med i ryggsäcken under morgondagen.
Har hör att man nu tagit öringar på de andra områdena i ån så nu finns det fisk.
Och det gör det mera spännande med vetskapen om detta.
Troligen var det under dagarna med varmare väder som vi haft, vilket ofta är bra för fisket.
Men nu har vi kommit in i en kallare period, kalla nätter, och bara någon grad på dagen.
Men man måste som fiskare vara optimist, och tro på vad man gör, svaret kommer i morgon.

Knipor i ån

2013-03-07 Vårtecken måste man väl kalla det när snödropparna står i klasar, bryter genom de bruna löven, söker sig mot värme och ljus, några varma dagar gjorde att de satte fart.
Går man och ser ner i marken ser man att den gröna växtligheten har kvicknat till, späda gröna små blad och strån har även de vårkänslor.
Väntar på att de första stararna skall dyka upp, har ett antal par som bygger under takplattor
både på huset och längan.
Har satt plåtar och tätningar, men tätningarna blir med tiden hårda och går sönder och det utnyttjar stararna.
Trotts att man inte vill få in dem under plattorna mot undertakets papp, så ser man med glädje när de första anländer.
Har en tid sett hur skatpar finns i närheten av tidigare bo, tänker nog renovera detta och inte bygga nytt, samma för, oss renovera, håller på att sätter upp en ny trävägg inomhus enligt hustruns önskemål.

2013-03-06 Vi kom hem sent på kvällen, månen var inte långt uppe på himmelen, lyste stor, inte fullmåne men nästan, klart och kallt, stjärnor syntes här och var.
Tycke det var speciellt, gick in och hämtade två kameror och tog några bilder med varje. 
Blev förvånad att det blev så pass bra bilder, tagna utan stativ, kunde urskilja detaljer som om man såg i ett periskop, hade jag vetat detta skulle jag varit mera seriös vid fotandet.

2013-03-05 Vi får som uppfödare trevliga berättelser skickade till oss från valpköpare, om valpar från vår kennel, som blivet vuxna hundar.
Och hur det gått för dem, och skulle önska att ännu fler hör av sig och vill berätta om sina upplevelser med hunden, det kan inspirera andra i sin målsättning att arbeta för lyckat resultat.

(Har fått lov av vederbörande att få sätta detta på min blogg:)

Hej Jörgen och Rita! 

Nu är jaktsäsongen i det närmaste slut, endast skyddsjakt och jakt på skadedjur återstår. Efter den gångna säsongen känner jag mig närmast tvungen att skriva ett litet mail och berätta om våra bravader. 

Timo och jag har alltid jagat mycket och gångna säsongen är inget undantag utan det har om möjligt jagats ännu mer nu när jag även jagar med mina elever på arbetstid. Jag och Timo har bland annat varit i Lycksele och jagat skogsfågel och ripa, i Skåne och jagat fasan och på Gotland och jagat kanin. Ingen ska säga att en cocker inte är en skogsfågelhund!!! Under 4 jaktdagar presenterade min lilla svarte över 30 skjutbara fåglar vilket vår norrländska bekanta var mycket imponerad av med tanke på fågeltillgången.

Timo är en RIKTIG jakthund som jag numer aldrig åker på jakt utan. Jag kommer att tänka på ett speciellt tillfälle när en hare blivit skadeskjuten under stövarjakt och som inte hittades av hunden. Jag sa att jag kunde hämta min hund och försöka och gubbarna nickade lite nonchalant (man kunde se att de tänkte att den där lille skiten är väl inte lönt att ta fram). Han fick kommandot "sök apport" tog löpan över ett litet hygge och kom snart släpandes men den levande haren. Gissa om jag var stolt!!    

Ett annat tillfälle, som jag knappt vågar berätta för det är väl ingen som tror mig, var när jag och Timo gick en sväng för att försöka skjuta en tupp eller hare. Jag gick på en stubbåker och Timo jagade i kanten av en väldigt stor igenvuxen märghåla. Han kommer ut framför mina fötter och jag ser att han markerar vittring, han går först rakt in men sen gör han en liten båge för att sen i medvind stöta haren som då tvingas springa rakt ut framför mig på stubben. Det var kanske en tillfällighet men just då kändes det som att vi verkligen var ett team som jagade och han visste precis att hade han stött den från "rätt" håll hade jag aldrig kunnat skjuta den. 

Jag har tänkt flera gånger att jag borde startat honom på prov men det är svårt att ena dagen apportera 100 duvor som många är vingade och nästa dag begära en helt stadig hund. 

Tyvärr för honom är han min första spaniel som säkert kunde blivit en bra provhund men jag behöver en hund som jag kan använda på alla typer av jakt och det har jag fått. Att stadgan ibland inte är helt perfekt och att han jagar upp sig lite väl mycket när det är mycket folk får jag skylla på min brist på erfarenhet. En sak är säker och det är att jag får nog aldrig en sådan hund igen. 

Jag för jaktjournal över alla mina jakter hundarnas prestationer och brukar sammanfatta vid säsongens slut. Jag har själv fått skjuta 18 harar, 12 kaniner, 8 fasantuppar, 3 morkullor och 2 tjädrar över min hund vilket jag är mycket glad för. Sen har kompisar skjutit sina första vilt över honom och han har apporterat flera hundra fåglar av olika typer.   

Jag vill också tacka för de råd jag fått, av dig Jörgen, särskilt om att föra hunden tyst. När jag släpper honom jagar han alltid i ett lagom stort sök och jag behöver aldrig bromsa eller påverka honom för att täcka av marken. Vill jag att han ska ta mycket mark med sig så räcker det att jag med handen skickar honom längre ut ett par gånger för att han ska förstå att jag vill ha större vidd på söket just då. Att han är så lätt att föra tror jag har mycket att göra med att jag hela tiden har försökt föra honom så tyst som möjligt och därmed gjort honom mer uppmärksam på mina signaler. 

Jag måste också säga att jag tycker det är mycket roligt att följa din blogg.

Ha det bra!

Hälsningar 

Mark                                    En bild från en tidigare valpträff med unghundar, med deltagre från "Timos" kull.

2013-03-04 Det har varit några dagar med vackert väder, något att vara ute och glädjas åt.
Men samtidigt har det varit intressant sport med svenska framgångar på TV.
Är man då sportintresserad slits man mellan dessa förutsättningar, att få följa Johan Olssons
femmilslopp på skidor var något speciellt, inte lätt att slita sig från detta, när äntligen Norge kom på rätt sida om svenskarna.
Något av en bragd att i fyra mil i täten med övriga jagande bakom, en strid med sekunder, på varje del av banan, och slutligen klara detta.
Innan detta Vasaloppet, ett stort skådespel varje gång man ser det, alla dessa människor med olika målsättningar, följde detta medan jag målade i taket, hoppades där att någon av svenskarna skulle avgå med seger, men vad blev det, åter en norrman.
Eftersom sporter där svenskar har framgångar, är mer lockande än andra, så blev det friidrotts EM också, stora svenska framgångar, väntade men även helt oväntade medaljer.
Ett EM på hemmaplan i Göteborg var en av orsakerna till denna framgång och nytt hopp för svensk friidrott.
Har förutom detta hunnit gå en runda, att då fått höra talgoxarnas visslande läte, ofta i mindre flockar blandade med andra mesar, när de söker föda i de soliga sidorna av trädens grenar.
Är ett härligt besked på den vår som finns framför oss.

2013-03-03 SSRK/södra hade årsmöte, något som allmänt inte lockar mycket folk.
Men för den lokal som ordnats för detta var det fullt vilket i sig är glädjande.
Det blev livliga diskussioner om ett flertal saker, under ledning av Lilian Jonsson som var mötesordförande.
Tänker inte här gå in på detaljer, men en ändring i lagd budget för mera pengar till spaniel gick igenom.
Jag hade tagit ansvar för provverksamheten för spaniel under det gångna året, enbart av den anledningen att ingen annan var villig att göra jobbet.
Men vid mötet fanns det nu folk som var beredda att ta över, och det är bara att säga lycka till.
Jag har känt ett stort ansvar för prov och verksamhet, och även kostnader för genomförandet av dessa.
När man skall fråga om att få hålla prov och skjuta vilt på någons mark, bygger detta ofta på kända kontakter, och man känner en tacksamhetsskuld till vederbörande som låtit oss hålla dessa.
Den delen blir skönt att slippa, och för dem som inte förstår det, så ligger det ofta mycket ideellt arbete bakom varje prov både före och efter.
Nu har inte jag bollen och det som var planerat, blir andra som får ta över, vilket säker blir bra. 

                                                                Vildsvinen har markerat på stammen

2013-03-02 Det finns många trevliga saker att göra, tänker då på de matlagnings träffar som vi ett antal gånger har varit på.
Vi samlas några par hos Tina och Bo, där de bedriver sin verksamhet, de har flera kök som finns i anslutning till varandra.
Man placera sig vid ett bord, där man sätter sig finns en lapp, som man väder på, denna har ett nummer, vilket betyder vilket kök man hamnar i och de som får samma nummer jobbar ihop.
Därför vet man inte vilken som blir ens kökspartner i förväg.
Sen har vi en genomgång vad varje kök skall tillaga, kvällens tema var ”Festrätter”.
Allt var inhandlat och förberett, vi får alla ingredienser till det vi skall laga, och vi fördelar uppgiften i varje kök för att följa de anvisningarna vi fått.
Rätter för dagen var, Fasanbröst i mesost med Purjopotatis och krispig sallad, Lammsadel á la Provencale vitlökssås á la Helen ungsrostade rotfruktor och bönknyten, Osso Buco på lammstek broccoli-potatismos och citrussallad, som efterrätt Glassmaränger med hallonsås
samt te & kaffe.
Ett mycket socialsätt att först tillsammans laga och sedan äta de tillagade rätterna.
Alla matdofter och synintryck blandas och man smakar och tycker under resans gång.
Det blir så mycket mat att det gäller att gå ut försiktigt och ta små portioner om man skall äta av alla sorter vilket vi försöker göra.
Med mycket mat krävs dricka, medhaft vin eller öl allt efter smak och tycke löser detta.
Vi samlas vid sextiden och att det blir sena kvällar är förståligt.
Den mat vi lagat som inte förbrukats delas upp bland deltagarna, så man kan njuta en ytterligare måltid dagen efter om man så vill. 

Fem kök nära varandra                    Lammsadel                                       Ungsrostade rotfrukter

Potatisbakelser                                Citrussallad                                      Glassmaränger