Smedmästarens Blogg

Småfisk i näbben

2018-03-30 Har varit flera gånger den senaste tiden i Tosteberga hamn, och som vanligt är det möjligheten som finns där för att få se olika fåglar och även få bilder.
När vinden blåser kraftigt pressas småfisk in i det mera lugna vattnet inne i hamnen, och detta utnyttjar fisk ätande fåglar som skrakar och skarvar.
Detta om det är is fritt, för vid längre kyla fryser det även inne i hamnen.
Fåglar som dyker, simmar längre stäcker under vattnet och sitter man och studera dessa så ser man att ofta har de småfisk i näbben när de kommer upp till ytan, och de gör det gång på gång. Storskraken som är den skrake som ofta syns där vintertid, är speciell beträffande fjäderdräkten.
Hanen har grönt glänsande huvud som saknar tofs, honans huvud är brunt med en tydlig tofs. Vet man inte detta så är det lätt att tro att det är olika sorters fåglar.
Storskraken häckar ofta i ihåligheter i träd, vilket kan kännas märkligt av en vattenfågel som denna.
Hos den mindre småskraken har könen samma färger på huvuden som storskraken men här har båda tofs. Häckar i vegetation på marken längs kusten.

Bilder på fiskande storskrake hona.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Bara beklagligt

2018-03-29 Har gått och tänkt på detta, som jag fick uppleva för någon dag sedan.
Hade varit på bowling i centrala Bromölla, kör bilen på väg hem, tar en större väg genom samhället, mitt på vägen ligger en Coca-Cola burk, och snart ligger det en till.
Han tänka, vilka kastar burkar ut på vägen, då svänger vägen och jag ser tre grabbar som går i min färdriktning, en av dem har en likadan burk i handen. Tänker direkt det är dessa grabbar i skolåldern uppskattar 12-13 år, ska jag stanna och säga till, men avstår. Ser då en ny grupp med ungdomar längre fram, och åter en burk Red Bull ute på vägen, kommer närmre, de är sex stycken, en flicka har även en Red Bull burk i handen som hon dricker ur.
Ytterligare ett par av dessa ungdomar framför denna grupp, en har en genomskinlig påse, i den syns flera Cola burkar.
Det är mitt på dagen, tror de kommer från sporthallen och är på väg mot skolan.
Man undrar vilken information dessa ungar har, hur man borde uppföra sig, från föräldrar och lärare när de gör på detta sätt. Det har varit stöket och mycket har förstörts till stora pengar i samhället, och man vet att det är ungdomar som roar sig på detta helt meningslösa sätt. Då är burkarna en bagatell, men gör man så här, gör man säker annat olämpligt också.
Vart är vi på väg, det är dessa ungdomar som skall ta över och tycks inte har någon respekt på lagar och förordningar.
Bara beklagligt när man får se likt detta, och att minderåriga dricker dessa energidrycker och troligen under skoltid.
Tag med ungarna och låt dem plocka upp, och förklara så de blir medvetna hur man skall bete sig.
(Se bild under Aktuellt)

alt

 

De märker inget

2018-03-28 Sitter vid datorn och håller på med bilder, hundarna är i trädgården som vanligt, hör hur det morras utanför på uteplatsen. Reser mig, går till fönstret för att se vad som står på.
Det är Alice och Boy som leker häftigt, tar kameran och tar bilder på de lekande hundarna genom fönstret och de märker inget.
Trevligt att se att de kan göra på detta sätt och själv aktivera sig.
Man kan tänka sig att det är löp på gång, men inget syns än.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Trycka på blåsan

2018-03-27 Ska berätta en händelser som satt sig och jag har tagit med mig.
Hade varit vid Hammarsjöns ängsmarker, suttit med kikare och listat ut var en storspov hade sitt bo.
Mitt intresse gjorde att jag ville ta bilder på denna vackra fågel på redet, det var i ett område med sankmark, starr, vass, blött och tuvigt.
Ställde upp kameran på stativ, mot redet, anslut kolv och luftslangar, som räckte en längre sträcka, hade gjort det tidigare med tofsvipa, och det hade gått bra.
Ställde upp mitt gömsle, satte mig i det på en trebent stol. Bevakande om spoven skulle komma och jag skulle kunna ta min enda bild.
Kände att stolen sjönk längre och längre ned i den blöta marken, tiden gick, efter en och halv timma, utan att sett något, men känt att det började bli blött i ändan, sitsen hade sjunkit ned och nått det blöta.
Men efter som jag inte sett spoven komma till boet satt jag kvar ytterligare tid, min kroppsställning var jobbig, var blöt i ändan, alla försök att inne i gömslet flytta stolen var utan resultat, den hade sugits fast.
Efter ännu en tid sade kroppen ifrån det går inte längre, var även orolig över spovens ägg som kunde blivet kalla och jag ville inte förstöra något.
Tänkte då att jag får ta en bild, även om ingen spov syntes till, får halvstå för att se ut i den springa som var mitt utsiktshål, och börjar trycka på blåsan i min hand.
Det var lång slang och det tog tid innan kolven fick luft, då ser jag att spoven lyfter, den hade legat på redet, hade inte sett när den smög sig dit bland tuvorna.
Förstod att kameran hade tagit en bild, det var allt jag viste, och hoppades på bild på spoven.
Tar bort mitt arrangemang, gömsle, kamera och stativ mm och skyndsamt lämnar jag platsen,
ändå glad att äggen var varma och så långt hade ingen skada skett.
(Denna typ av fotografering försökte jag mig på som yngling, inget som senare har förekommit.)

Men det visade sig att ingen bild på någon spov hade tagits, den hade troligen reagerat på ljudet från kolvens luft, och fluget innan bilden togs. Detta viste jag inte förrän filmen i kameran var framkallad, någon vecka senare.
En av flera händelser som man fått uppleva på grund av mitt fågelintresse.

Tar bilder på storspov från förra våren i samma område som denna händelse.
Nu med helt andra kameror än mina första.
(Se bild under Aktuellt)

alt

En länge sträcka

2018-03-26 Tankar tillbaka, och då återkommer jag till mitt intresse för fåglar.
Har två jämn gamla kusiner, även de intresserade av fåglar, som hade sina morföräldrar i Viby som ligger i anslutning till Hammarsjön vid Kristianstad. Ca 2,5 mil från Bromölla där vi bodde, vi var pojkar i skolåldern, men tog oss dit på cyklar för att se på fåglar.
En längre sträcka för oss unga pojkar, försedda med kikare kunde vi få se fåglar som vi inte kunde få se hemma vid, detta på betesängarna vid Hammarsjön.

Jag hade jobbat i vår smedja och tjänat pengar, sparat till en ny moped, men var inte fyllda femton. Hade varit i cykelaffären ett antal gånger, sett ut en, känt doften av de nya cyklarna och mopederna och var sugen. Hade tiggt föräldrarna om att få köpa den, fick detta under villkoret att bara köra på tomten tills jag blivet femton.
Hade börjat på verkstadskola, där andra hade mopeder vilket lockade.
Då hände det att det blev någon runda, som igentligen inte skulle skett. Tillsammans med en kompis blev vi stoppade av polisen, som kontrollerade att inte mopederna var trimmade vilket var vanligt, bland pojkar i vår ålder. Min kompis var ett år äldre än jag men mindre till växten och blev frågad om hur gammal han var, och han var sexton, hade åldern inne, så jag klarade mig konstigt nog, kommer inte riktigt ihåg, men sa nog att jag var femton.
Mopeden gjorde att jag lättare tog mig runt i närområdet.

Jakt intresserade också och det var lättare med mopeden, körde på vintern till jakten vid havet, sköt kaniner som vi använde i hushållet. Min far hade lånat ett hagelgevär av en lantbrukare Kal 16 det hade jag ung som jag var och jagade med. Sköt min första räv, hade den med mig på mopeden för att stolt visa lantbrukaren vars mark jag fick jaga på, han tyckte det var bra och kastade den på gödselhögen utanför ladugården.

Hade då även köpt en spegelreflexkamera men med fast normalobjektiv, vilket inte gav mycket när det gällde fåglar.
Mitt intresse för fotografering av fåglar blev att jag var i kontakt med ortens fotoaffär.
Han kunde ordna en rysk kamera vid namn Zenit, med utbytbar optik, till denna kamera fanns att köpa ett 300 mm objektiv, det kostade men jag hade sparat till detta. Och det var som en dröm för mig, nu var det bättre förutsättningar för bilder på fåglar och djur som för mig var det som det handlade om.
Först svartvita bilder, sedan övergick det till dia bilder som monterades i ramar, och visades i projektor. Har olika lådor med många diabilder på fåglar och djur från den tiden.

Riggade upp kameran vid fågelbon, på stativ eller gjorde specialfästen för att fästa i träd, hade långa smala slangar, en kolv monterad på kameran och en blåsa att trycka på när bilden skulle tass. En bild sedan måste jag till kameran för att dra fram till ny bild, som ni förstår inget enkelt företag.
Min mor hade hjälpt mig och sytt ett gömsle i grönt tyg, med uttag för kamera och titt hål på alla sidor, själv hade jag gjort en stomme i rör delar som kunde plockas ned och bäras i ryggsäck, detta var jag stolt över och gav nya möjligheter i mitt intresse för fågelfotografering.

Nya bilder på Entita

(Se bild under Aktuellt)
alt 

Den äldre Zenit kameran

alt 

Ett riktigt hopp

2018-03-25 Veckorna går fort, och vi ser hur Ilas valpar tar för sig mer och mer.
De har nu blivet 6 veckor, och har varit ute i omgångar i hundgården och vidare ut på gräsmattan. Mycket nya dofter och saker som går att tugga på, bilar far förbi, en första reaktion sedan inget att bry sig om. Under dörren ut från hundgården finns det två rör som valparna måste över, men det blev inget hinder, de hävde sig över och sedan det var gjort gick det med ett riktigt hopp ut och in.
Men intressantast är ändå Ila, de jagar henne och hon är snäll och de får dia en stund, om det kommer något vet jag inte, men troligen blir det något.
De tuggar på allt, hittar pinnar, äter gräs, allt skall undersökas och skaffar erfarenhet för framtiden.
Maten har de nu kommit underfund med, skålen töms och slickas noga, de har åter avmaskas, fått klorna klippta och livet leker med fart en stund för att sedan krypa tillsammans för att sova, en viktig del i en ung valps liv.
(Se bild under Aktuellt och under Hundar/ Valpar)

alt alt

Tidig skolålder

2018-03-24 Att fåglar är ett av mina största intressen, har nog ingen kunnat undgå som följer min Blogg. Och då i kombination med fotografering, och detta är inget som kommit på senare år, det har följt mig sen barnsben.
Min far hade samma intresse av fåglar och det stimulerade även mig, även om han inte fotograferade. Vi hade kamera i hemmet, beskriver den som en fyrkantig låda.
Jag inköpte min första kamera i tidig skolålder, skrev efter denna i en katalog, som hade namnet Gunnars katalog den kostade då 21:50 och tog bilder 6x6 och där började det.
Intresset för fåglar, blev att jag fick duvor, far gjorde ett fint duvslag, som stod på en stålpelare i trädgården målad i blått med glasfönster och två fack. Taket gick att öppna för att från stege kunna göra rent.
Var med far hos en som hade duvor bl.a. påfågelsduvor han hade en udda hane med ringar på benen, svart till färgen och glänste på halsen mellan grönt och rött, den köpte far.
Dessa duvor har fått namn eftersom de har stjärten utspänd likt en påfågel, inga speciellt bra flygare, även om att de då fällde in stjärten när de flög.
Vi döpte honom till Petter. Vi hade fått reda på att en man i Fjälkinge hade dessa duvor, och far tog kontakt med honom, och vi körde dit.
Tanken var att köpa en hona till Petter, han hade en duvhona ringad och svart, den köpte far, fick en ungduva med i köpet, som inte var märkt.
Det blev med ungduvan Petter bildade par med och fick ungar.
Vi hade problem med katter, dessa duvor såg inte bakom sig på grund av sina stjärtar, och grannskapets kattor var intresserade av dem, det slutade illa för den äldre honan när katter låg i vår häck och gjorde anfall mot duvorna som gick på gräsmattan och hon blev en katts byte.
Detta är en av flera orsaker som påverkat mig genom åren, att katter är inget jag ville ha varken i föräldrar hemmet eller där vi nu bor.
Min far inredde ett rum i källaren för duvorna vintertid, och vi hade även vita påfågelsduvor där.
Detta hade vi under flera år, innan vi tog bort det och gjorde rum i källaren.

Tar idag nya bilder på en sidensvans som ensam håller till här och tar för sig av de fågeläpplen vi köper och lägger ut.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Året runt

2018-03-23 De flesta rådjur har sin hemvist i skogen, men det finns även rådjur som anpassat sig till att leva i det öppna odlingslandskapet.
De finns där året runt, finner skydd, längs med diken, små buskage eller varstans där landskapet erbjuder möjlighet, ligger gärna och vilar i solbelysta platser där de söker värme.
Vid denna tid kan man se olika grupperingar, och bland dessa finns större bastbockar som vid denna tid tolererar varandra, och detta tills hornen växt färdigt och fejats.
Då börjar bockarna markera sina områden och accepterar inga rivaler. Detta blir mera tilltagande fram mot parningstiden då regelrätta strider kan uppstå mellan likvärdiga bockar.
När väl lantbrukets odlade växtlighet sätter fart har de ett dukat bord och mera skydd.
Dessa rådjur är vana vid fordon som de regelbundet har kontakt med, på vägar eller i jordbruket, och tolererar dessa i större utsträckning än de som lever i skogslandskapet.
Tar nya bilder på större bastbockar i öppet landskap.
(Se bild under Aktuellt)
alt

Fler artiklar...

Sida 8 av 272

<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>