2022-12-10 Jakt med hundar på egen jaktmark, efter lottning av pass, söker man sig till valda pass. Går bland prasslande löv i en av snö pudrad mark i ett område med stora ekar för att nå mitt torn. En alldeles förträfflig morgon, ingen vind några grader kallt. Allt verkar tyst, förutom mina steg i löven, går så försiktigt det går, kommer upp i tornet och laddar geväret.
När samtliga meddelat att de är på pass på radion, släpps två hundar, nu är det bara att sitta stilla och vänta på skall. En sparvhök passerar helt nära mellan träden, nötskrikor varnar, flockar med mindre fåglar drar fram i ekarnas kronor blandat mesar och siskor.
Två ekorrar hoppar mellan lärkträdens grenar i en lärkplantering ser ut som att de jagar varandra. Har hört en längre stund hur en hackspett är i arbete bland ekarna, ser den komma och sätter sig i närmsta träd, får se rakt upp, det är en större hackspett med sina tydliga större vita områden. Hund skall helt nära, någon av de jagade spetsarna har träat en fasantupp i ett träd, står under och skäller, berättar hundföraren. Som sett flera fasaner vilket glädjer. Det finns alltid något som drar uppmärksamheten till sig. Senare hundar ger skall, ett skott går, en dovhjortskalv var skjuten meddelas det.
Tiden går, en hare kommer lugnt skuttande helt nära tornet, stannar i ett mindre snår innan den fortsätter vidare, såg den först när den var helt nära. När haren var borta kommer en norrbottenspets, troligen där haren kom ifrån, bakom en stengärdsgård, stannar till en stund tycks fundera om den ska fortsätta efter harens vittring, bestämmer sig och sätter fart. Senare kommer en ny hare i fullfart i inne i det täta och inte långt efter två hundar, de gillar att jaga dessa förstår man. Första såten i dag avklarad, nu samlas vi och förbereder nästa såt.

(Se bild under Aktuellt)
 

2022-12-07 En ny dag med jakt och hundar, en såld jakt under rubriken rough shooting.
Mindre med folk, vi var två med spaniel, fyra apportörer med retriever samt godsets folk och skyttar.
Det blev som vid tidigare jakter av denna typ, även ett par viltvatten med uppflog på änder.
Mycket änder på två platser, ett vatten med få änder.
Även många fasaner på platser långt från utsättningar och de drev som används på drivande fasaner, men tydligen vandrar många iväg och kan samlas på skyddade platser med lockande mat. Går med heta hundar med allt vidare sök, har anpassat sig till ett mera fritt sök där det blir allt svårare att ha dem helt under kontroll. De skiljer på olika situationer, när jag går med dem ensamma var och en i lämplig mark, håller de avstånd och söker av marken som jag vill, respektera det vilt vi kan stöta enligt regelboken. Men på områden med flera hundar, skyttar och springande fasaner vill de fram och få kontakt, stöter, fasaner faller, vänder då ofta till mig, men fick en apporterad fasan under tiden vi jagade oss fram. Hade systrarna Ila och Nelly med var klok nog att inte ta fler med mig, för det kunde på förhand inte blivet annorlunda. Ett batterislut i kameran gjorde att blev endast få bilder.
(Se bild under Aktuellt)

2022-12-04 Tog hem några fasantuppar från senaste fasanjakten, för att ta tillvara som mat.
Tar fram brösten och låren med ben med att pressa undan skinnet med fingrarna.
För att sedan skära ut brösten och ta vara på låren, fint kött från frilevande fasaner, bättre än det man köper i affären. När jag gjort detta tar Rita vid, sköljer och rengör mera noga innan det vakuumpackas och fryses för senare bruk. Finns många möjligheter för tillagning, bl.a. där låren kokas och köttet tas bort, för att sedan ingå i en god fasansoppa eller som dillkött. Bröstfiler är rent kött där möjligheterna är många som t.ex. panerade eller inlindad i bacon tillagad i ugn eller i stekpanna. Något som är gott och smakligt är när brösten skärs ned i strimlor, brynes och blandas med sötsur sås i gryta, serveras med ris.
(Se bild under Aktuellt)

2022-12-02 Ny fasanjakt på drivna fasaner, men som var något annorlunda från mitt perspektiv. På första såten som apportör, står på samma plats som förra jakten, då ett femton talet apporter, mycket fågel och bra skytte. Idag annorlunda få fåglar som kom denna väg, resulterade i endast en apport, så olika mellan två jakter.
Gick med i dreven vid övriga såter, för att med hundarna stöta fasaner.
Något speciellt vid avslutande såt, hade då Nelly och Robin, som jag i kanten på en ekdunge får skicka fram för att få springande fasaner att lyfta, börjar med Robin som gör som hon ska, när fasaner lyfter kommer hon till mig, det upprepas flera gånger och blir för jakten på bästa sätt.
Kommer fram till ett område med klippta granar som kantas av större träd, mycket fasaner, låter båda hundarna gå loss och stöta, de springer och har roligt, åter buketer med fasaner som lämnar och snart är de hos mig igen. Efter korta pauser får de ut igen, de vet att när de lyfter har de gjort sitt och vänder, inga eftergångar vad jag såg.
Så här gör man definitivt inte med hundar som man tänkt starta på jaktprov, men har inte den ambitionen längre, där varje stöt och påföljande skott skall respekteras av hunden.
Vilket vid dessa jakter är omöjligt att kräva, och inte förenat med den jaktform jag beskrivet.
Som det utföll var jag nöjd, tror även jaktledningen uppskattade det som skede och hundarna hade roligt och som jag brukar säga offras för dessa jakter. Men inget jag gör med unghunden Aya som jag fortfarande vill kunna jaga under bössan med på ett för spaniel korrekt sätt. Även Mats Eliasson med Smedmästarens Mollie fick liknade uppgifter och lyckades på samma sätt få fasaner i luften.

(Se bild under Aktuellt)
 

Ila o Aya mor o dotter                                                               Nelly o Robin mor o dotter

2022-11-30 Man förändras med åren, tänker på mitt förhållande till kråkor.
I yngre år var kråkjakten ett kall, tidiga morgonar, uv bulvan, gömsle lockfåglar, rör för bulvaner ibland ett rävskin, allt för att komma kråkorna inom håll för bössan.
Även en hund skulle med, allt planerat och givande. Intressant att möta morgonens ljus, se annat i naturen, fåglar som sträcker, rådjur i närkontakt mm tillbringade åtskilliga timmar i olika stationära gömsle. Med detta intresse var det inga problem att gå upp tidig, för att vara på plats när det ljusnade och de första kråkorna var på vingar. Spänningen när en kraxande arg kråka som på långt håll var på väg för att angripa eller irritera sig på uven.
Men allt har sin tid, som tidigare inbiten kråkjägare har jag i år haft ett kråkbo i en hög björk. Sett hur de byggde och sedan ruvat och fått fram ungar, utan att jag tagit tag i detta. Har fortfarande samma inställning till kråkor och skator, ser inte dem som välkomna i trädgården, tänker främst på våra småfåglar och deras ägg och ungar, byten för dessa kråkfåglar. Har räddat små harunga från angripande kråkor, har sett hur kråkorna hackar efter först i ögonen, där den angripne går en plågsam död till mötes.
Har haft möjlighet att skjutit både de äldre kråkororna och ungfåglar, men avstått med tanke på att eventuellt skadade fåglar hamnat i grannträdgården och där har gått hästar i hagen som kanske även reagerat negativt på skott.
Jag som tidigare var kråkornas skräck, flög på långa håll, när jag visade mig, har ändrat beteende, helt orädda sitter de kvar, kan komma dem nära, sitter kvar på hustaket, eller i valnötsträdet och ser lugnt på mig när jag går i trädgården.
De har kommit fram till att jag är ofarlig, och bryr sig inte om min närvaro, men vet inte om mina lömska tankar som en dag kanske tar över.
(Se bild under Aktuellt)

2022-11-29 Inspirerad av det som hände med Aya och haren under gårdagen, kändes det att om möjligt låta Aya få kontakt med hare.
Är åter och går i gräsmarken på ny plats än tidigare kontakt med hare. Går i mot och medvind fram och tillbaka i det på flera ställen tuviga marken med tätare markvegetation, låter jag Aya söka. Hon söker bra och intresserat, tar chansen att vända henne när det blir på yttre gränsen vad jag vill ha söket. Ser skillnader i med och motvindssök
Vill se om hon gör som de äldre hundarna, som avbryter och kommer till mig om jag stannar och står stilla. Hon är ute på min vänstra sida och jag står stilla, mycket riktigt kommer hon till mig, något framför mig. Till bådas förvåning springer det upp en hare tre meter framför henne som tryckt hårt, vi ser efter haren, Aya tar ett steg det var allt, jag har kameran hängande om halsen och en hand på den, tar bilder från höften på den bortflyende haren som bara syns bitvis.
Märkligt att jag valde att testa hennes beteende att komma till mig just där haren tagit lega.
Vi hade säkert gått fram och tillbaka en km då detta händer.
Det blev en stöt av Aya på haren, i närkontakt, helt under kontroll när haren kom på benen.
Det blev något för Aya att ta med sig, att se men inte röra, allt på ett positivt sätt hoppas jag, inget som leder till något sämre.
(Se bild under Aktuellt)
Haren i gräsmarken

2022-11-28 Från gårdagen i gräsmarken:
Då händer detta, Aya i sök, kommer med fart, i sidled ca 8m framför mig, springer utan att markerat rakt på en tryckande hare, de är metern från varandra, hon efter i farten, skriker stanna och hon gör det, ca tio meter från kontakten. De fem meterna tar jag pågrund av farten och hade även kunnat vara kortare om rätt respekt funnits. Hon får där sitta en stund och begrunda vad som hände, det andra blev att jag bar henne tillbaka till kontakt platsen. Även där fått hon sitta en stund, då under förmaning och jag talar om att så här gör vi inte. En perfekt situation för kameran, men jag valde rätt, Aya i första hand och hoppas nu att det var en bit på vägen mot full respekt i nära kontakt med harar.
Det blev en stund även med Boy i marken, då högsta fart.
(Se bild under Aktuellt)

Aya i sök

2022-11-27 Tog mig till ett område med torr gräsmark, lämpligt att gå i med hundarna, intressant för dem och bra översikt för mig. Det blev sökträning, kontakt, avstånd, genomgång av signaler med pipa, styra dem med handen mm.
Hade tagit med Aya och Boy, lade mest tid på Aya, har haft en känsla av att hon kan springa efter harar, vilket har hänt, vid kontakt har jag tagit kameran före henne vilket blivet fel och hon har varit efter en längre bit. Har inte haft detta problem med tidigare hundar och de är många, både cockrar och pointrar, har tidigt som unga låtet dem komma i kontakt med fältvilt som kaniner och harar, och fått dem att förstå att dessa lockande varelser springer man inte efter. Hade sedan långt tillbaka vildkaniner i burar, kunde ta fram och sätta dessa i en mindre inhägnad av kompostgaller, och där tränat respekt tills hundarna inte var särskilt intresserade. Lade en grund i detta som visade sig vara viktig när det kom till kontakter med harar under sök ute i marken.
Denna möjlighet har jag inte haft med Aya, kan vara en orsak till att hon inte respekterat som jag varit van vid med mina hundar, eller som hon gör vid stöt på fasaner som hon sköter bra. En annan hennes stora jaktlust och missar från mig.
Har skrivet tidigare hur svårt det kan vara att få den optimala situationen med harkontakt under sök. Ofta lämnar haren legan innan hunden har observerat den, som söker med lågt huvud, markerar i legan och vittring efter haren. En förutsättning är att markvegetation möjliggör att man som förare har full kontroll över hunden i den situation som uppstår som vara några sekunder, när haren plötsligt kommer på benen nära hunden. Och du som förare kan påverka hundens reaktion med haren. Har i baktanke att det på denna mark vid några tillfällen fått stöt på harar, någon med direkt stöt, andra där haren lämnat legan tidigt. (Har fått dessa kontakter med hare på Boy, Ila och Nelly under hösten med full respekt.)

(Se bild under Aktuellt)