Smedmästarens Blogg

Tänker prova en stund

2019-03-15 Nu var det åter fredag, för oss med fiskekort på Trolle-Ljungbys sträcka av Skräbeån gäller fiske fredag t.o.m. måndag. Det regnade under gårdagen, skulle bli bättre idag på förmiddagen innan det åter blir regn. Inget att klaga på, vi behöver mycket nederbörd för att återställa vattnet ute i markerna, i sjön och ån.
Gäller att inte ha för stora förhoppningar om fisk, men på något sätt är det ändå lockande att ta sig dit. Man träffar fiskekollegor, hinner prata om fiske, hundar, jakt och annat som intresserar oss, blir ett socialt sätt att träffas.
Man undrar om någon sedan sist fått fisk eller känt något, men dagens svar var gav inget positivt. Fiskade av tidigare bra platser, Boy var med, för hans del, stanna, komma, men han följer wobblern i kast och i vattnet förstår att något kan hända, men tycker nog att jag inte är någon vidare fiskare för inget i fiskväg kommer upp med wobblern.
Har fiskat någon timma, ryggen värker, jag går till bilen, tänker köra hem. Men får en tanke att prova där jag inte varit tidigare, stannar och tänker prova en stund. Även här få platser längs ån där inte träd, buskar eller nedfallet skräp i ån, gör det möjligt att komma åt att fiska.
Men får testa där det går, lika överraskande som vanligt när fisk hugger, större plask, spöet i en båge, fisken gör allt för att komma loss, håller bara emot tills den lugnat sig. När den börja simma uppströms börjar jag veva, har sett på den större stjärtfenan att det är en stor öring. Eter en stund av spänning är den nära, har tagit mig till åkanten, och tar huggkroken, vill inte gärna tappa denna fisk som är en hane med krok på underkäken. Allt går bra, har den på land, avlivar den, ser att endast en krok sitter fast i ovankäken, tur för mig mindre för öringen.
Det blir några bilder bl.a. med Boy som var med, vägde den hemma på olika vågar, tog medelvikten som blev 5kg. Vem trodde det i morse när jag var på väg hem, inte jag i alla fall.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Raka motsatsen

2019-03-14 Var ute på kvällen för den sena kiss rundan med valpen Robin, mörkt och småregnigt, reagerade särskilt på två saker. Det ena var sångsvanar som i mörkret flög lågt över med sina trumpetande läten, såg dem inte, men ljudet från vingarna var påtagligt. De som många andra fåglar flyger på sträck i mörker.

Det andra var raka motsatsen mot svanarna över mig, det var daggmaskar under mig, i säkert tusental på gräsmattan. I lampans sken, ser man dem två och två i parning mot varandra, reagera när man kommer med att snabbt sätta sig i säkerhet, genom att med en ända i ett hål försvinna i marken. Har vid flera tillfällen sett dagmaskar vid fuktig väderlek som vid regn, men inte i sådana mängder. Kan nu förstå varför koltrastarna nu ratar de utlagda äpplen, när det finns annan mat i överflöd, genom dessa daggmaskar.

Tänkte dagen efter att på kvällen ska jag ta kamera med och ta bilder på alla dessa maskar.
Går ute i mörkret med Nelly och Robin, lyser med lampa efter foto objekt i form av maskar, men till min förvåning ser jag inga fast att det regnat och var blött. Tycker det var konstigt, förutsättningarna de samma, men undrar varför så olika beteende på maskarna.
Gör nästa morgon ett nytt försök, fann då några som kröp utan kontakt med sitt hål, det får bli de bilder jag har.
(Se bild under Aktuellt)

alt

Nya utmaningar

2019-03-13 Träningen med valpen Robin tre månader går vidare, för någon dag sedan var jag åter i viltfrysen för att se efter nya utmaningar till Robin. Fastnade för en kråka, något hon inte tidigare varit i kontakt med, även större än de vilt jag låtit henne apportera som vaktel, kaja och skata. Nu hade kråkan tinat upp och eftersom allt innan gått bra med övrigt vilt, var min uppfattning att även kråkan skulle hon ta. Men man vet ju aldrig hur hon skulle reagera, större, ny lukt mm.
Nelly och Robin var ute, vill inte Nelly skall blanda sig i när vi tränar Robin och jag, kallar på Nelly, hon får hoppa upp på muren och får order att stanna där.
Robin är under henne på marken, blåser lång stanna signal, har kråkan, går ut en bit på gräsmattan, kastar kråkan. Robin sitter stilla vet vad signalen betyder, väntar innan jag säger jaa. Hon gör som med tidigare skata, full fart, tvekar inte utan går på, tar kråkan, jag springer från henne in genom dörren till pallen och hon kommer efter, något händer utanför dörren, tappar det grepp hon hade, har tagit ett nytt nu i kroppen med fin balans. Kommer till mig som ger beröm, men inget godis som torrfoder, åter hade hon gjort vad jag hoppats till vår gemensamma glädje.
Fick då hämta kameran och göra om det, samma händer som tidigare och jag fick några bilder.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Se och även höra

2019-03-11 För mig är fåglarnas återkomst vårtecken man vill se och även höra, tänker då på de mindre tranflockar som passerat över oss den senaste tiden när vi är på tomten. Ofta hör man deras trumpetande först, börjar då se sig omkring och då finns de där, flygriktningen går mot nordost. En inre glädje när de första tranorna för året visar sig, en förkunnelse om en härlig tid som nu finns framför oss.
Sångsvanar och gäss går strax utanför tomten på ett utsått sädfält, grågässen nu i par en bit från varandra, Om man inte verkar intresserad av dem utan utför de sysslor som är vid burarna eller med hundarna, och har ett beteende som de uppfattar att inte vara en fara för dem, går de lugnt kvar. Så är det med både vilda fåglar och djur, de liksom hundarna läser våra rörelser och drar egna slutsatser av detta.
(Se bild under Aktuellt)

alt

                                                                                                                              alt

Det har gått fort

2019-03-10 Det har gått fort med att lära Robin, snart 3 månader, stanna kommandot med pipa.
Är ute i trädgården, det har klarnat upp. Sätter Robin på signal och handtecken, har en död skata i handen som jag kastar ut en bit. Står mellan Robin och skatan, medan jag ser till att hon stannar kvar, väntar något, då först säger jag jaa. Hon springer bestämt ut och tar skatan, när jag ser att hon tagit den, springer jag in i längan genom den öppna dörren. Sätter mig på pallen jag använder vid träning, hon kommer efter, försöker hoppa upp i mitt knä med skatan i munnen. Hjälper henne upp med handen och finns nu i mitt knä. Får rå om den en kort stund innan jag tar den, allt blev som jag hade tänkt, vi stannar träningen där vid detta tillfälle.
Ett nytt steg i vår träning, som nu måste upprepas och befästas.


(Se bilder under Aktuellt)

alt alt

alt alt                                                                                                 

Det man hoppats på händer

2019-03-09 Det var åter tillåtet att fiska i ån, och att få en öring var tanken, men det är inte helt enkelt. Har varit där sedan premiärdagen några gånger utan resultat, bara gäddor men som intresserad fiskare åker man dit med förhoppning av ett lyckat resultat. Jag upplever naturen och den alltmer vårliga känslan, när jag går där, hoppas få se kungsfiskare, strömstare eller forsärla men ingen har varit synlig. Gräsänder, knippor och storskrake har passerat men inte mycket mer. Man kastar och försöker passera buskar, trädgrenar, träffa med wobblern på önskad plats, inte helt enkelt medan man förflyttar sig och med den eller de hundar som ofta är med. Men snart fastnar wobblern i något, vinden tog linan som fastnar i grenar i träd över ån. Går det att klara detta, kommer tanken, först är det att ta det lugnt, tänka hur det ska gå till, med lång erfarenhet lyckas man på något sätt lösa den situation man hamnat i, det gick även denna gång. Flertalet gånger ser det hopplöst ut men det löser sig, men inte alltid.
Har kastat ut, vevar in men ute i ån där jag kastat flera gånger tar det tvärt stopp, ingen fisk, släpper ut lina försöker på olika sätt, men det sitter fast. Sista utvägen att dra så hårt att någon krok rättar sig och det släpper, men får vira linan om armen för linan skär in i handen och åter dra, då brister något, linan är slak, denna gång gick det inte.

Men det man hoppas på händer, ett hugg, ger mot ryck, en fisk kämpar, det plaskar och spänner spöet, håller emot en stund innan jag vevar in, en öring konstatera jag. Bedömer den inte så stor, får räkna med att återsätta den, vill då inte använda huggkrok. Det är en bit ned till vattnet, vad gör jag? Får chansa med att lyfta upp den i linan, vilket ofta misslyckas.
Det gick, två krokar sitter fast, lyckas lossa den som sitter i munnen, fast att fisken hela tiden sprattlar, men den andra sitter med två krokar under hakan, försöker men har ingen chans med tången, lätt att själv få någon krok i handen. Har under tiden sett att den var större än vad jag bedömde i vattnet, måste avliva den, och även efter det, är det med besvär jag får bort krokarna. Det var kanske ändå meningen att jag skull få en öring, det visade sig att den vägde 3,2 kg en fin matfisk efter många timmars fiske. Ila har en bit ifrån betraktat husses göranden med intresse. Är nöjd, tar mig tillbaka till bilen för hemfärd, väl där hinner jag kasta några dummys till Ila, som då först fick springa av sig lite.
(Se bild under Aktuellt)

alt

Stanna är ordet

2019-03-08 Det har nu varit några trista regniga dagar, motsatts till för en tid innan.
Vår dagliga träning har skett inom hus, varierat med lek och bus. Stanna är ordet, vid olika ställen där det lämpar sig, grind inom hus, ytterdörr samt nu även fritt fram på golvet.
Och den unga damen tar åt sig, det börjar fungera utan rättelse nu även ute. Hon har blivet mera intresserad av att hämta kastade olika apportobjekt.

Hon har fått chans att hämta vald dummy inne och nu även ute i marken, kommer fortfarande villigt till mig med det hämtade, och då med fart ut och in. Skiftar mellan att hon ska få spontanapportera och att sitta på signal och först på kommando hämta.
Nelly är med i gräsmarken, när de är nära varandra, ger jag lång signal, de sitter bredvid varandra, Robin ser hur Nelly gör och gör det samma. Jag bygger vidare på det jag vet att hon kan, och tar små steg mot nya uppmaningar och nya apportobjekt, längre avstånd mm.

(Se bild under Aktuellt)

alt alt

alt alt

Tidig inlärning

2019-03-06 Det har varit bra dagar med valpen Robin, kunnat få vara ute i omgångar under dagarna, fått träffat flera av våra andra hundar utan problem.
Vi har våra träningsstunder, korta stunder i längan och i köket, inkallning med namn och pipa har fungerat länge, så nu är det stanna träning som vi fortsätter att befästa med hand, röst och lång signal. Vi gör det på olika platser i hörn, men även nu fritt på golvet, samtidigt som jag kan kasta apportobjekt framför henne, håller handen lätt framför henne och på jaa, får hon hämta. Har inte gjort det fritt ute, vill det skall vara riktigt befäst innan. Det är lätt och inte konstigt om valpen vill behålla vad den anser sitt byte och inte komma direkt till föraren, ingen bra början att behöva jaga valpen ute när den försöker behålla det för sig själv.
Jag har den uppfattningen att när jag träna något är det inte klart vid det träningstillfället även om det gått bra, utan det tar en tid innan det fastnat, därför startar jag alltid med en övning som jag vet valpen klarar, och ökar svårighet i övningen efterhand och hoppas att ta ett steg längre vid nästa träning. Hon kan hämta och lämna olika träningsobjekt ett flertal gånger, men kan även springa fram till det vända och komma tillbaka, kommer alltid
hittills till mig, med eller utan det jag försöker få henne att hämta.
Inget tvång, bara korta stunder på hennes vilkor, så hon blir mer medveten i vad som gäller. Inne tennisboll och mindre dummy, jag sitter på golvet, i längan mindre vilt som bl.a. kaja, vaktel och liten kanin vilka hon tycker är intressanta och då väljer vi det. Hon tror det är något ätbart, får ta det försiktigt från henne, tills hon förstår att det bara ska hämtas och inget annat.
Vi tränar på det som är grunden, nämligen inkallning, stanna (sitta, stå eller ligg), då med röst, handtecken och signal, samt stimulera valpen att hämtar och levererar till föraren. Detta inför den inrikting som föraren har för sin valp.

Tidig inlärning har jag alltid tillämpat och förespråkat, något som valpen tar med sig framöver, vilket innebär att inte låta valpen får lära sig olater som inte accepteras som vuxen.
Och på så sätt tränar positivt utan att lägga tid på rätta till det som redan gått fel.
( Se bild under Aktuellt)

Fler artiklar...

Sida 9 av 297

<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>