Smedmästarens Blogg

Att det blir så här

2019-03-05 Det har den senaste tiden känts för att vara i trädgården, större trädgård är förenat med mera arbete. Nu har vi inte många rabatter och i dem vi har är det lagt stenar runt de rosenbuskar som finns där, men nu när de nya skotten kommer är det dags att klippa ned dem. Från de många träden faller alltid nya döda grenar, och fast vi kört flera lass med släpen till tippen, finns det mera löv och nu är åter släpen full. Rita undrade när vi räfsade var alla vårlökar är, som brukar komma tidigt, men det är nog så att det är för tidigt ännu, vi lär inte bli av med dem. På hönsen sida har gräset gått ut på den större öppna ytan pågrund av sol och torka, nu syns andra växter ta över och även mossan sprider sig i skuggigare lägen.
Känner inte för att ta jordfräsen och göra allt arbete som krävs med att så nytt gräs, går kanske att lägga på gräsfrön och med räfsa och få några frön i marken, får avvakta för senare beslut. Nu har vi kommit till den tiden då hundarna gräver i vår gräsmatta, de har ett behov och söker vad vi förstått de maskrosor som är på väg, det är fullt av gropar överallt, eftersom de går fritt om dagarna i trädgården går det inte att passa dem och förklara vårt ogillande.
Ännu mindre går det att påverka våra dvärghöns som nu blivet aktivare med tilltagande ljusa längre dagar, att sprätta är ett hälsotecken på höns, ju mer aktiva de är för att söka ätbart är tecken på att värpningen börjat komma igång. Även tupparna börjar bråka för att fastställa rangordningen dem emellan och där med rätten att para hönorna. Alternativet är att hålla dem inne i voljären, men vi vill få gula gulor i äggen och det blir det om de går fritt och äter gräs mm.
Tänker på det gamla talesättet: ”Som man bäddar får man ligga”, har man hundar och höns fritt gående i trädgården får man räkna med att det blir så här.
(Se bild under Aktuellt)

Gräset är borta                                                                         Hundarnas vår intresse

alt alt 

En större öring

2019-03-04 Om inte jag har lyckats med öringsfisket i vår har jag ändå fått uppleva när en större öring landats och kunde ta bilder.
Tar det från början, har fiskat nedströms, fiskat av känd plats noga där ofta öringen står, fortsatt och fiskat vidare, vänder och går tillbaka, ser på avstånd att Bo en fiske kompis, står och håller en öring där jag lämnade för en stund sedan. Något som händer ibland, det fanns fisk där, en paus, och då har den tidigare fisken bestämt sig och hugger, detta har hänt flera gånger under åren. Jag ser han går iväg och jag kommer efter, vi träffas på bron som går över ån. Där står Lars en annan kompis och kastar, vi pratar om vad som hänt just innan, vi har stått och pratat en längre stund, han byter wobbler, fortsätter att kasta nedströms, står högt över vattnet, och jag undrar? Hur gör du om det hugger. Det går att klättra ned vid bronsanslutning, blev svaret.
Då händer det något, ett större skvalp långt ut i ån, en större öring högg, går ned djupt, vi ser den inte, förrän den kommer nära stranden, då har Lars klättrat ned mot vattnet. Det blir någon minuts kämpade från båda sidor, ibland på kanten sedan ut i vattnet igen, huggkroken missar ett par gånger innan den sätter sig. Han får hjälp med att ta öringen upp på bron, en tjock kraftig hane som visade sig väga 5,5 kg och det är bara att glädjas sig åt att andra lyckas. Den tidigare öringen vägde 2,9 kg två nöjda fiskare som med stora leenden ställde upp för fotografering.
Nu är det paus i fisket för oss till på fredag och får då göra ett nytt försök.
(Se bild under Aktuellt)

alt

 alt

 alt

 alt

De bryr sig inte

2019-03-04 Det har varit två dagars fiske i Skräbeån sedan premiär dagen, några timmar varje dag, har varit där det går lätt att komma till att fiska. Dessa dagar har ett par hundar varit med mig, medan jag fiskat. Går vid mig, när jag kommer till plats där jag kommer åt att kasta, stannar jag dem, vill då inte ha dem så det finns risk med att träffa dem med krokar när jag kastar ut.
När jag gått en bit räcker det med att jag med handen klappar mig på låret, en signal de väntar på och kommer då med fart springande. Ett sätt att befästa ledarskap i vårt umgänge med hundarna i vår flock.
En händelse är när jag lämnat Boy och Ila sittande en ca 25 meter från där jag befinner mig, då kommer en dam med tre små hundar i koppel på den vandringsstig som finns på vissa delar längs med ån. Jag säger till henne att det sitter två hundar längre fram vid stigen där hon går, hon ser dem och undrar litet tveksamt om de stannar kvar. Det gör de svarar jag, hon fortsätter, jag ser på mina hundar som ser tillbaka, de bryr sig inte om hennes hundar, släpper inte blicken på mig, väntar på att jag ska kalla dem till mig, medan hon passerar. Det kändes bra, blev som jag sagt, de är vana vid hundar på jakterna och bryr sig inte då heller om andra hundar.
Fisket har resulterat i ytterligare två gäddor men ingen öring.
(Se bild under Aktuellt)

Fler trädhinder i ån                                                                   Väntade hundar                                      

alt alt

Faller nya träd

2019-03-02 Premiär för fiske på Trolle-Ljungbys sträcka av Skräbeån.
Vi var inte många som fiskade, gick på olika områden längs med ån, har själv sedan många år tillbaka gått på samma sträcka den första dagen. Har där många minnesbilder på platser där jag fått fisk, men för varje år försvinner möjligheten att fiska på dessa platser. Och kanske särskilt i år med ett mycket långt under normalt vattenstånd. För varje år faller nya träd ut över ån, blir som ett plockepinn där sedan drivande skräp fastnar, men mycket finns under vattenytan. När då även biotopen på land ser ut som i ån på långa sträckor är det inte helt enkelt att ta sig fram, ännu mindre chans att finna ställen där det går att fiska. Det låga vattenståndet har inte gynnat fisken, snarare de som är ute efter fisk, som fisk ätande fåglar, tänker då främst på hägrar och skarv.
Har sett hur hägrar på grunda ställen stått i ån, och det inte utan orsak, nya generationer av mindre havsöring har med säkerhet fallet offer för dessa fåglar och kan få konsekvenser för framtidens öringar.
Hade inte några större förhoppningar om att få fisk, och inget hade hänt mig tills vi samlades för att grilla korv, någon hade bild på öring som släppts tillbaka, ett par små gäddor hade nappat, det var allt.
Efter en social stund, ätit korv, körde vi ut för nytt försök, byte vobbler och det gav resultat en gädda högg, inte stor men ändå tillräkligt för att ta tillvara. En mindre öring högg, hoppade högt över vattnet några gånger, något att släppa tillbaka, men det löste sig på bästa sätt när den släppte av sig själv.
Skidorna med tremilen damer på TV lockade, så fisket avbröts, och det blev som väntat spännande med bra svenska insatser.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt 

alt

Ingen vacker syn

2012-02-28 Vi har denna säsong skjutit sex rävar på vår arrenderade jaktmark, på viltkamera har det vid flera tillfällen varit bilder på rävar. Alla med fin päls och kraftig svans, men nu i dagarna fanns det bilder på en angripen räv med skabb, ingen vacker syn med helt kal svans, och mycket plågsamt för räven.
Då kommer tankarna att vara där med hundarna på marken med vetskapen om skabbräv, gör en betänksam, den kan varit var som helst på marken och lämnat smitta som även angriper hundar. Men man kan inte skydda sig för detta, har innan varit där flera gånger och tränat med hundarna, och även gått med valpen något hundra meter från där räven sågs.
En räv kan vid denna tid med löp på rävtikarna röra sig på stora områden, den har kanske inte varit på marken förrän nu, men risken är att även nu friska rävar smittas och skabben sprids överallt.
En av de två rävar som blev skjutna på rävjakten förra helgen i Blekinge hade en päls utan stickelhår såg sliten och grå ut, nu först kommer tanken om ett tidigt angrepp av skabb kunde vara orsaken, men det behöver inte vara så, det finns kanske en annan förklaring till pälsens utseende.
Vi hade när det varit snö sett rävspår i trädgården, och det är ingen garanti att den inte varit smittad, då har vi det helt nära oss. Vi måste aktivera våra hundar trots detta, men det gäller att se om de visar tecken på att vilja klia sig och då mistänka rävskabb.
(Se bild under Aktuellt)

alt

Nu är det vår

2019-02-27 Med stigande temperaturer som säger att nu är det vår, kommer flera andra vårtecken. Skrev för några dagar sedan att snart kommer våra höns att börja värpa, dagen efter låg där ett ägg utanför voljären, på grannens tak satt den första staren och sjöng, ett säkert vårtecken om något.
På väg hem från rävjakten var det en stor flock med tofsvipor på ett fält nära vägen.
Sånglärkan har hörts, en av de tidigaste vårfåglarna, och nu återvänder flera arter av flyttfåglar.
Robin fick besök av sin syster Rilja som kallas ”Tilja” och är på dagis hos Mats E under vardagar i veckan då Mats son Andreas arbetar, en bra lösning för alla, tror att Mats tycker det är roligt med valpen. Det blev en stunds häftig lek, jagas eller jaga, rollerna skiftade, och de sysselsatte sig på olika sätt. En stund med social träning på lika villkor, bra för båda.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Smedmästarens Rilja "Tilja"

alt

Nässlor i gräset

2019-02-25 Tar med Boy, Nelly och Robin, kör ut till en gräsmark, lämplig att gå i med hundarna. Nelly och Robin först en stund, en hare kommer från vårt håll, ser den först en bit ut, med en valp runt fötterna ser man mestadels mot marken för att inte trampa henne.
Går mot där jag såg haren, Nelly markerar en bit innan, men håller sig på rätt avstånd, gillar verkligen hur Nelly går i marken, lagom vidd, täcker marken väl i bra fart.
Stannar jag kommer hon in till mig utan att jag begär det, trevligt med denna fina kontakt.
Har svårt att fatta att med vetskapen om hur bra hon gör det, att hon nollats på flera prov.

Har lånat apportobjekt av olika utseende till min kastare som med lösa skott skickar iväg dessa en längre bit. En med en boll, som jag uppskattar flyger ca 80 m ett komplement till apporterings träning på längre apporter. Boy och Nelly fick två var, Nelly löste uppgiften själv, Boy fick jag styra på den första, sedan fixade han den andra utan hjälp.
Gick även en bit med endast Robin, springer runt mig, finner en pinne hon bär på en stund, följer mig som jag väntat.

Först när vi kommer hem, händer något, som vi inte sett tidigare, hon springer med fart runt, gnäller, hoppar ut och in i bananlådan på köksgolvet, stressar verkligen, då förstår vi vad som hänt.
Det har kommit upp brännässlor i gräset, visst såg jag på en tuva en mindre nässla, men tänkte inte mer på det då. Hon mår inte bra, skakar, biter i tassarna och kan inte vara stilla.
Rita smörjer hennes tassar med något som ska lindra, och vi försöker hålla henne, hon är trött efter dagen men kan inte slappna av, det rycker i benen och vi har henne i famnen.
Hon försöker sova men ibland sprattlar benen, efter någon timme lugna det ner sig.
Även Nelly biter i tassarna, känner av nässlorna, detta är något att tänka på framöver.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt

Hon är pigg

2019-02-24 Detta hände för några dagar sedan.
Efter en regnig, mörk och dyster dag som passade att vara inomhus. Följdes av en kall natt med flera minusgrader och på morgonen kom solen fram, marken var vit av någon snö och nu kändes det för att ta sig ut.
Tog med Nelly och Robin upp till jaktmarken, Robin hade varit med Nelly i boxen bak i bilen allt var tyst och lugnt. De får följa med en runda på hygget.
När vi kommer upp på högre mark ser jag tre rådjur som står och ser på oss, vi stannar och jag tar kort, men när vi fortsätter springer de iväg.
Bitvis fick Nelly söka, vill att hon ska får röra på sig. Robin försöker följa henne men när hon inte hänger med kommer hon till mig. Jag är nöjd med hennes beteende. Hon är pigg, alert och har stor vilja, är inte rädd att ta sig in högre vegetation.
På vägen hem placerar jag henne på golvet på förarsidan en rättelse och hon sitter, ser på mig tills vi kommer hem.
(Se bild under Aktuellt)

alt alt



Fler artiklar...

Sida 10 av 297

<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>