Våra hundar

Stötande Hundar

 

2006 hade vi en kull valpar efter SJ(j)CH Smedmästarens Vessla som är från våra egna linjer, och hade för att gå vidare med dessa framgångsrika linjer bestämt att om det blev någon tikvalp skulle vi behålla denna.
Det blev två tikar och den som skulle ha den andra tikvalpen fick välja. Smedmästarens Liv den ljusa valpen blev kvar, en som det visade sig lik sin mor, lugn och mjuk, lätt att arbeta med, gör inget väsen av sig, bara finns.
Och tog snart erforderliga meriter för JCH. Startades på SM gjorde länge ett bra intryck och två fina apporter, men åkte ut på en skadskjuten springande fasan, som en annan hund som släpptes på nedslagsplatsen fann.

2007 parade vi SEJ(j)CH Smedmästarens Fanny halvsyster till Vessla med vår egen hane ”Bruno”. Fem valpar kom till världen, fyra hanar och en tik. Även här skulle vi behålla en tikvalp och hon fick namnet Smedmästarens Gry, en svart liten tik, som har det sötaste ansikte, och ögon man kan drunkna i. Gry har ett snabbt sök, orädd igenom snår, och typiskt cocker sök, med snabba kast och vändningar. Det var ett par domarkollegier till mig som också tingat tikvalpar ur denna kull, med det blev ju en, efter telefon besked om läget blev det att båda dessa tog varsin hanvalp, de hade båda dömt och sett hundarna bakom valparna och hade positiva intryck eftersom de beställt valp. Jag startade Gry på Derbyt på Öster-Malma 2008 och där blev hon andra placerad. Har startat henne två gånger på SM, har fått diplom, men inte haft det rätta flytet, fick på det ena flera apporter, även sådana som andra hundar inte klarat som gick bra, men ingen stöt på vilt, vilket erfordras för att placera sig. Även hon blev snart SEJ(j)CH och nu hade vi fått ännu en ny JCH och det var tredje året i följd som vi lyckades med det.

2008 parade vi våra importerade hundar ”Gabby” och ”Bruno” dessa var halvsyskon och hade samma mor.
Båda var bruna och det blev valparna också. Jag hade flera hundar att arbeta med så det var inte aktuellt att behålla någon valp. Utan vi siktade på nästa kull efter dessa hundar, vi hade valpträffar där ägarna fick visa upp sina hundar, för att få goda råd på vägen. Som alltid har man kommit olika långt med valpen / unghunden, och vi försöker lägga detta så alla får göra det de klarar utav. Alla utom en var nöjda med sina valpar, så vid ett senare vatten prov där just denna hund inte ville gå i vatten., ville ägaren att jag skulle se vad det var för fel på henne, vi beslöt att fjorton dagar skulle jag ha henne. Han fick visa mig hur han arbetade med henne, fick se hur hon sökte, hans signaler hur hon apporterade. Signalerna och deras betydelse var inte det jag föreslog honom och andra när man hämtade valparna, sök hade hon inte bara gick omkring, men vid apport gick det fort ut och in men lade ned en bit från föraren. Skall fatta mig kort, Såg inga fel på unghunden då 1,5 år gammal, Gjorde en överenskommelse med ägaren och betalade tillbaka valppriset. Och Smedmästarens CiwiElla”hade kommit hem igen. Fick naturligtvis lägga mera arb. på henne än de valpar jag börjar tidigt med. Men hon svarade på det jag gjorde, var med på jobbet, var ute på fältet intill min verkstaden på raster och lunch, fick springa efter när hon sprang efter harar. Lyckades stanna henne efter stöt på fasan utan eftergång. Blev tillslut fast till hundra på allt vilt, och hade en utmärkt markeringsförmåga på skjutet vilt. Klarade vattenproven med glans. Hade garderat och anmält två starter i Ökl och hon fick första pris på båda, därefter tre starter i Ekl. även dem resulterade med första pris och därmed SEJ(j)CH. Det blev fjärde året i följd som jag lyckades med att få en ny CH.

2009 hade vi en ny kull valpar efter ”Gaby” o ”Bruno” där var det sen tidigare bestämt att behålla en tikvalp.
Det blev fyra tikvalpar, en var tan färgad brun och gul och fick namnet Smedmästarens Nana. En sprallig livlig krabat, som har svårt att sitta still. Startade henne på hösten på Unghunds Derbyt på kanin, där blev hon fjärde placerad. Och fick sin första höst ett andra pris Ökl. Hösten 2010 fick hon 1:a pris i Ökl och Ekl. Hon är en tik som jag förväntar mig mycket av i framtiden. De senaste tre tikarna har ”Bruno” som far och man kan utan att ta till, konstatera att det gått bra för dessa.

Jaktspringer 2011

Nya utmaningar, en bekant ringer och undrar om jag inte nu har mera tid, när jag nu inte arbetar så mycket, och menar då tid till att träna hundar, vilket jag även själv hoppas få. Hon ville ge mig en Jaktspringer valp, hon var den första som frågat mig om en springer. Många är de som erbjudet mig gratis stående hundar av olika raser under åren. Jag har under alla år i tävling och jakt sammanhang aldrig känt att jag skulle vara i underläge med mina cockrar mot de större springrarna. Och egentliggen inte känt något behov att skaffa en springer.
Men utmaningar stimulera mig, att se hur man klara nya hundtyper och deras beteende. Eftersom alla hundar är individer som beter sig på olika sätt i de situationer som uppstår under träning och jakt, så är det den individen som jag måste lära känna och den måste förstå mig och mitt kroppsspråk.
Allt nog valpen var 5,5mån, hade stått i hundgård, var socialt ovan med allt och alla.
Stamtavlan inkl. vinnare för engelska o irländska mästerskapen och idel CH.
Caper Caili´s Vodoo Spot har sedan fått tilltalsnamnet Andy
En riktig uppmaning för mig att försöka träna honom till framgång med alla dessa brister pågrund uppväxtförhållande och miljö.
När folk frågar mig hur det kommer sig att en springer hamnat i vårt hus.
Svarar jag skämtsamt att ” cockrar köper man springrar får man”.
Även SM o Derby har avverkas AV (springrar) på fredagen 4 Nov. på Hässelbyholm nära Strängnäs.
Hade anmält Andy med hans 1:a i Ökl. som resultat. Mest av den anledningen att vi ändå skulle åka upp för Derby o Cocker SM. Hade tur att få ett fint markavsnitt med honom, är mycket nöjd med vad vi fick visa upp.
Tre fina stötar på fasan med utmärkt respekt, bra marktäckning, fart och lydig på mina signaler.
Tyvärr bommade man de två första fåglarna och skadade den tredje som fick något hagel i vingen och slog efter ca femtio meter i mark och men sprang direkt i en skogskant. Detta såg inte jag, Andy och domaren utan jag fick besked att skicka snabbt, Andy sökte för kort, så jag tog honom tillbaka och skickade honom till den plats där jag såg fasanen flygande försvinna han var borta en stund men kom tillbaka tom, vände honom på den förmodade platsen, och han var borta en längre stund, och tänkte då att detta klarar han men han kom åter och jag fick kalla in honom. En ny hund kallas in som skall prova på samma fågel. Andy ligger okopplad vid mina fötter, den andre föraren får anvisning, böjer sig över sin hund och ger ett kraftigt kommando ut varvid Andygår på dettakommando och jag skriker till och han stoppar två meter från mig. Domaren säger koppla hunden som gick på annan förares kommando vilket han inte får. Så var den dagen förstörd. Den andra hunden fann inte fågeln.

Lördag 5 Nov. Unghundsderby i Enköpingstrakten 15 hundar till start.
Startnummer två med Andy, fick starta i stora slånsnår där du inte ser hunden utan måste lita på att han inte gör någon dumhet när du inte ser honom, han lyder på signaler som jag ger för att ha koll på honom, kommer ut i en enbacke och betesmark han reser en tupp som inte blev skjutbar helt lugn, finner efter en stund en ny tupp inne bland enar, ser honom inte, tuppen fälls, får besked att kalla in hunden. Andy gör en båge mot fasanen som han tydligt markerat men kommer. Får besked att skicka, Andy vet var den är och springer direkt till platsen tar snabbt och kommer, är sprallig vid avlämnandet och håller mjukt, håller på att tappa men jag får den innan den tar mark. Slarvigt, något som vi håller på att arbeta med, men är inte där jag vill det skall vara, mycket bättre än tidigare då han sprang runder med apporten.
Andy placerade sig som Derby 2:a vilket jag var nöjd med. Han var dock bara 13 månader och yngst av alla startande hundar men nog den största springern till storleken av alla, under dessa två dagar.
Har även i höst fått ett 2:a pris i Ekl på Stensnäs

2013 Vi hade planerat att para Smedmästarens Ciwi ”Ella” och då med den nya hanen Mallowdale ABE vår ”Tom” som inte tidigare var använd i avel.
Tom hade ett problem när vi fick honom, han var nämligen skottberörd, något hade hänt under vägen, men vi kunde inte tänka att det var något ärftligt som skulle påverka kommande valpar
Det blev två valpar 2013-07-14 en brun hane och en svart tik, vi hade tidigt bestämt att inte behålla någon valp, av dessa eller i de två andra kullarna som vi hade samtidigt. Men där var för oss kända personer som skulle välja sin tikvalp först, de utvalda var en från varje kull, när de hade valt var Smedmästarens Alice kvar, skulle säljas till ett yngre par, de skulle få den som blev kvar, övriga var placerade. Men när killen är på väg för att hämta henne ringer hans fästmö som befinner sig i London och avblåser allt, hade olika skäl till varför hon inte ville ha hund just då.
Alice som för oss var intressant, en av de första valparna efter Tom, hur skulle hon bli, det bästa sättet att få reda på detta var att då oplanerat behålla henne och så blev det.

Hon som våra andra hundar har något speciellt, hon är den hund som följer mig när jag är på tomten, är jag på baksidan ligger hon vid den öppna grinden, går jag så hon inte ser mig springer hon runt till den andra grinden, för att se vad jag gör.
 
Arbetar med lågt huvud i jakt söket, i bra fart och är väldigt jaktsugen, en bra apportör tar harar och gäss utan problem, och viktigt, regerade inte negativt för skott.
Har tills nu (2016 )som bäst en andraplacering Segrarklass med CK på jaktprov.

 

2015-04-15 Jag har under en tid pratat om att vi fått en ny hund som kallas ”Nelly” snart ett år.
Har inte velat skriva något om hennes riktiga namn förrän allt var registrerat och klart.
Men nu finns jag som ny ägare till henne, vars namn i stamtavlan är Smedmästarens Tanja.
En valp efter SE(j)CH Smedmästarens Gry och Maesydderwen Sioux.
Att det inte fungerade med tidigare ägare, var att hon kissade inne.
Ett problem som vi inte upplevt.
Det märkliga i detta är att vi tidigare diskuterat själva, jag och Rita att skall vi inte förlora våra gamla framgångsrika linjer, behöver vi behålla en valp efter Gry, som vi planera att para.
Men på något sätt ville ödet något annat, och när förre ägaren ringde och berättade att för dem gick det inte längre, utan de skulle skänka bort henne, då tvekade vi inte en sekund.

För flera av valparna i samma kombination men tidigare kull, har verkligen visat upp sig på jaktprov på ett övertygande sätt, och det gör det till en utmaning att även lyckas med Tanja, som får behålla sitt nya namn ”Nelly”.

Vattenprovet gick med glans, ingen tvekan löste uppgiften helt själv.
Startades nu på hösten i ÖKL fick ett andra pris, efter vad jag med flera tyckte var fel, borde varit ett första pris. Själv var jag nöjd med allt utom bedömningen.
Hon är mycket följsam, och lydig, vill hålla kontakt, och tills nu infriat våra förhoppningar om henne.

2015-06-27  Födde Gry valpar, en av dessa var tikvalpen som senare fick namnet Smedmästarens Ila, vi hade sedan längre tillbaka reserverat oss för att behålla en tikvalp med dessa våra äldre linjer av meriterade jakt cockrar.
Men vi hade då oväntat redan fått en tik i samma kombination nämligen Tanja ”Nelly”.
Men när det blev en tikvalp som hade en färg (brun roan) vi inte haft tidigare, kunde vi inte låta bli att behålla även henne.
När jag skriver detta har hon just passerat halvåret, en framåt tjej, glad vid att bära, har även varit på sin första fasanjakt, och gjort det bra.
Har under 2016 erhålligt 1:a pris ökl samt två 1:a pris Segrar klass på sina tre starter.

 

2017-03-19 Föddes en goldenfärgad cocker hane i England, vi skulle inte skaffa flera hundar, men när en kontakt till oss berättade om att valpar var födda hos av oss känd uppfödare och några i kullen skulle till Sverige. Kunde inte Rita spontant låta bli att säga till honom, den gula hanen vill Jörgen ha, detta utan att vi pratat med varandra. När vi sedan blev hjälpta med att få hit honom var allt klart och bestämt.
Och det har vi inte ångrat, Saxaphone Apollo var hans registerade namn, vi kallar honom "Boy", till färgen vackert röd, en härlig kille som snart visade sig mottaglig för det jag lärde honom, var tidigt en duktig apportör. Därför var han med på fasanjakter första hösten, då endast som apporterande hund. Och tidigt skulle jag med full kontroll i stadga jaga över honom, ung som han var.
Jag ser stora möjligheter med honom, det faller troligen mera på min möjlighet att deltaga på prov med honom framöver, men det får tiden utvisa.

 

Drivande Hundar

Drivande hundar  

2011”Terry” Blandras Tyskjaktterrier- Stövare

Det har sedan 2011-10-09 kommit en ny hund i huset, vi skulle ju inte skaffa flera, men det blev som det blev.



terry