2018-03-07 Nu har det slagit om i vädret, blivet plusgrader och mildare i luften.
Tog med Boy upp på betesmarken på jaktmarken, för att träna olika apporterings situationer med honom.
Skulle träna att skicka honom linje apport, ställer dummyn på högkant och börja gå, då försöker Boy ta den, den välter och jag säger nej, det var inte så jag tänkt det skulle bli.
Reser den igen och ser att han inte rör den utan kommer med mig.
Vi går en bit, vänder oss mot dummyn, visar med handen, säger ja, apport, han går ut i sök, inte mot dummyn, vi börjar om, lika dant, jag något irriterad, tillslut är han vid dummyn men rör den inte, inte likt honom. Då förstår jag, att jag sa nej, och han uppfattade att den får han inte röra.

Så lätt kan det bli fel, han fick besked att inte röra och han ville varken till den eller röra den, och han tog det att inte röra gällde även nu vilket inte jag menat.

Jag sätter honom, går och tar dummyn och kastar den någon meter, går till honom och säger apport, han springer i full fart ut tar och kommer med den och lämnar fint i handen.
Nu var vi på planen igen och olika uppgifter löste han, han har alltid varit apportvillig med dummy och vilt, löser det med fart och bra avlämningar och gjorde det även nu.
Med detta förstår man hur lätt det är att göra fel med hundar som tar åt sig, och vill vara en tillags, och speciellt i apportering gäller det att vara positiv, då får man en hund som älskar att apportera, och den glädjen speglar av sig i all träning.
Går även en runda där han får söka i de snår som finns i betesmarken.
Är mycket nöjd med honom med hans sätt att gå spontant in i de värsta snår, bestående av slån och det värsta, björnbär med sina långa taggiga grenar, och detta utan att det finns bevis på att det skulle finnas vittring av vilt. Tror inte det finns andra hundar än just bra spaniel som gör detta.
(Se bild under Aktuellt)