Naturligtvis nyfiken

2018-03-10 Tog mig en tur längs med ån, fiskade på de få platser där det var möjligt.
Det var första gången Boy var med, han är lätt att ha att göra med, stannar när jag säger till. Med en klapp på låret kommer han, men naturligtvis nyfiken, och känner vittring, men med några tillrättavisningar vet han hur jag vill ha det.
Vi går en längre sträcka, i den på många platser svår forcerade terrängen, fåglar flyger upp, mest gräsänder, men även knipor och storskarvar.

På flera ställen hör jag hur hackspettar trummar i de större träden, flera är döda och då inbjuder det hackspettarna som kan finna insekter i dessa.
Fick idag se två olika minkar, mörk bruna, snabbt springer de längs åkantens träd och rötter, han inte få upp kameran innan de var borta.
Får ingen känsla av att det finns fisk som är intresserade av den wobbler jag fiskar med.
Det blir mera en egen tävlan att blad träd och grenar lyckas placera wobblern så den inte sätter sig, vilket jag inte alltid lyckas med, men har vid dessa tillfällen lyckats få den loss
hitintills.
Jag har gått från en bro till en annan, bestämmer mig att gå tillbaka genom ett hjorthägn,
då kan jag samtidigt låta Boy söka i den gräsmark jag går igenom.
Hade inte den tanken när jag gick iväg, därför ingen pipa på mig. Men jag tränar ändå honom att han skall var inom ett lämpligt avstånd för jakt i söket utan signaler, därför fungera det ändå.
(Se bild under Aktuellt)

Knipa

alt