2013-06-01 Nu har ”Tom” importen från England varit hos oss i sex veckor, han är en trevlig liten hund,
Men med ett skadat självförtroende, som jag uppfattar det, tycker om att bära saker, men har blivet pressad när det ställts krav på honom, och velat dra sig undan, har känt tryggheten i sin låda, och vill gärna dit.
Har kommit underfund med att det är trevligt att åka bil, vilket inte varit fallet tidigare.
Har gjort med honom som jag börjar med valpar, försökt utan att pressa, övningar i positiv anda inom hus, spelat på det han vill, nämligen bära saker.
Med olika apportobjekt, stegrat dessa och låtit honom gå i genom olika viltslag.
Han har gjort detta, med ibland stöd från mig, men vid avlämnandet har svansen varit stilla och indragen, vilket jag tolkar som om han inte var bekväm i denna situation.
Att nu få komma in i detta rum, har blivet något av det bästa han vet, smiter in utan att vi märker det, men saknat honom, när övriga hundar har varit i trädgården, så har han funnits där.
Vill då att vi myser med varandra, kastar några varierande apport objekt och nu har det vänt, svansen går som det skall på en Cocker.
I stället som när vi började fick jag locka på honom för att komma in i rummet, nu är det tvärt om när han skall ut.
Det är nu inget problem i marken med att han kommer efter mig som det var från början, snarare måste jag bromsa, vid vittring på harar i marken ser man hur det tänder till och att det intresserar honom.
Även här har det gått från trav till galopp och den glada svansen hänger med.
Försöker lära honom att det han som skall hålla kontakt med mig och inte tvärt om, testar att vända honom med pipa, men mestadels är jag helt tyst.
Han har lärt sig själv, att stannar jag och har något på gång med kameran t.ex. en fjäril lägger han sig och väntar tills jag börjar gå igen.
Ser hela tiden framsteg i vårt förhållande, och hans förtroende till mig ökar, ser därför framåt med tillförsikt.
Vi, Tom och jag, går på betesmarken rundar några buskar ser då en hind en bit framför oss som går vid några buskar i skogskanten, helt ovetande om vår närvaro, står med kameran beredd att hon skall komma fram helt.
Det tar en stund, Tom lägger sig och ser på mig, vi står där en tio minuter, jag får några bilder, sedan går vi tillbaka.
Tar en annan väg, och på avstånd ser jag att hinden går på samma plats.
(Se bilder under Aktuellt)

Tom väntar medan jag tar bilder på hinden.