2012-08-12 Jag var på väg med jeepen uppe på marken, när jag får syn på ett rådjur nära vägen i sädesfältet. 
Försöker att gör flera saker samtidigt, saktar in, tar ner rutan, griper kameran som ligger på sätet,
får av linsskyddet och startar kameran medan jag stannar.
Har under tiden sett att det är en bock, tar bilder när han springer mot det håll jag kommer ifrån, han stannar och ser på bilen, fortsätter men stannar och ser ytterligare en gång mot mitt håll innan han försvinner in i skogen.
Allt är över på en liten stund, och jag hade tur att jag hade kameran med.
Hinner ta ett antal bilder under tiden.
Jag har sett några bockar men inte denna, parningstiden är inne och bockarna söker sig utanför sina revir på jakt efter motsatta könet.
De är även i rörelse mitt på dagen under brunstperioden, och är nu väldigt orädda på grund av den drift som driver dem.
Hornen har betydelse för hur andra bockar uppfattar dem, en bock med mindre horn avskräcker inte en med större och det slutar med att den får lämna området med den större i hälarna.
Skulle två bockar som uppfattar sig som likvärdiga kan häftiga strider uppstå, och jag har vid några
tillfällen fått se när bockarna går ned på knä med frambenen vid frontattacker huvud mot huvud, antagligen för att skydda sårbara delar av kroppen.
Då kan den äldre bocken som är på retur och saknar taggar vara farligare för sin motståndare och kallas också av den anledningen för mördarbock.

Till min förvåning när jag såg på mina mail, fanns det ett från Kentucky, United States, en kvinna
som undrade över Smedmästarens, hon skriver.
”My great grandfather, Sven Gustavsson, has the Smedmastaren name engraved on his gravestone .
I´m working on my ancestral tree and I am trying to get some information.
Sven was born in 1845 and died 1926. I believe he raised cocker spaniels to hunt rabbit.
He would have been from the Notteback region”.

Detta var avskrivet, finns det någon som läser detta och kan hjälpa till så hör av er!
Och hon är intresserad av all information som kan tillföra något.

2012-08-12 Hade nu fått chans att prova valparna för vaktel i gräsmark, hade bestämt med Peter som skulle hämta vaktlar att jag skulle visa honom hur jag gör när jag tränar.
Han hade sedan en tid en nu sexmånaders pointer valp, som han hade stora ambitioner med.
Och hade tingat några vaktlar för träning av sin valp.
Man måste vara minst två för att allt skall vara under kontroll, en sköter hunden, den andre håller koll på vakteln.
Eftersom jag redan tagit de första stegen, mot att lyckas i detta visste jag, att jag hade kontroll över mina valpar, hade jag inte haft det skulle jag naturligtvis inte gjort som jag gjorde.
Peter gick ut på fältet och placerade en vaktel, helt enkelt släppte den, och hans uppgift var att veta var den tog vägen under tiden jag hämtade en valp från bilen.
Jag kontrollera alltid vindriktning och går mot vind med valpen lös mot den förmodade plats där vakteln befinner sig, detta med förhoppning att valpen skall känna den och försöker att hitta fågeln.
Mycket riktigt ser jag att Piraten har känt fågeln, och är på väg mot den, jag befinner mig strax bakom, fågeln blir pressad och har den instinkten att lyfta från den annalkande faran som hunden utgör.
Varvid jag visslar stoppsignal, och Piraten stannar som om han gjort detta tidigare.
Han sitter lugnt och ser efter vakteln som landar en bit framför honom.
Går fram och berömmer honom lågmält, allt gick som jag förutsett.
Och han får gå på en gång till med samma resultat, samt för första gången förstärker jag det med ett skott från ollonpistol när vakteln lyfter.
Byter valp och Pim gör precis som sin bror, klara detta utmärkt, ingen av dem reagerade negativt av att jag sköt.
Dessa positiva saker för valpen tar den med sig, och finns där när det blir allvar. 
Här är det inte meningen att någon fågel skall komma till skada, och inte heller lämnas åt sitt öde i marken, därför finns en stor håv och en erfaren hund med som kan lokalisera fågeln om vi människor missar var den tar vägen.
Peter fick även prova med sin valp, men med koppel på, och som vi förutsåg var det bäst så för vakteln, och pointern kunde stoppas utan att skada var skedd.

(Se flera bilder under Aktuellt)

Valparna Pim och Piraten är till salu om vi finner lämpliga hem!

Piraten har känt vakteln och är på väg fram och stöter vakteln som flyger en bit

Sätter sig på signal och ser på vakteln som står en bit framför honom, även Pim gjorde det samma.

2012-08-11 I dag hade ssrk/södra vattenprov i Bromöllla, 18 starter, 11 Nbp och
7 Vatten.
Jag var domare, Mats Börjesson provledare samt Mats E, Ingrid E och Rita S hjälpte till.
Provet genomfördes i ett underbart väder, lugnt och solsken och med mycket bra resultat.
Av provets 18 starter gav jag endast två icke godkänd, en hund som var mycket tveksam att gå i vatten så jag fick avbryta prövningen, den andra även tveksam i vattnet men verkade inte tagit and tidigare, fick in den till stranden men där kunde inte föraren påverka hunden utan anden blev liggande.
Flera av övriga hundar gjorde bra insatser, och visade stor vilja att finna och apportera till sin förare.
När det gäller nya prov har jag klart med 1 nytt segrarklass prov med dubbelsläpp.
Domare blir Magnus Nilsson och Magnus Tenfält, provet går i mitten av Skåne 6/11.
Kunde inte låta bli att när jag hade änder från vatten provet, låta valparna fyra månader gamla få prova på att ta dessa, som vanligt gör jag det första gången inom hus där jag har kontroll över allt.
Änderna var utvuxna och mycket fina och då även tunga, men det hindrade inte valparna
att gå på dem, först i vingar och fjädrar men de kände båda att det inte gick bra, då tog de i kroppen och bar dem fritt i luften.
Och i viljan att komma med dem till mig, finns det nu ingen tvekan längre.
Ingen släpper förrän jag har det i handen, en orsak till detta är säkert att jag aldrig belönat dem med hundmat, godis eller annat när de lämnat till mig, som är ett säkert sätt att få hunden att släppa för att just få denna belöning.
Och inte alltid tagit det de kommit med och blivet en konkurrent om deras byte, utan låtit dem lämna mig för att senare återkomma med sitt byte.
Utan att vara alltför övermodig tror jag med säkerhet att dessa valpar idag redan i dag skulle klara ett Nybörjarvatten.

2012-08-09 Tog valparna med mig när jag skulle fixa kaninmat, tog några betor som blivet fröstockar och ändå skulle bort.
Hade dummy i bilen så varför inte testa dem att kasta så att dummyn inte låg synlig.
Hade Caddyn så jag kunde inte låsa in en av dem medan jag testade den andra, utan försökte att säga till den som var kvar, att stanna på golvet framme i bilen där de varit när jag körde dit.
Kastade ut en femton meter i något glesa betor, hade Piraten först, sitter stadigt bara han ser dummyn, på order springer han ut missar dummyn och gör ett sök trettiotalet meter ut i betstycket,
med fart och mycket målmedvetet, tror inte när man ser det att det är en precis fyra månaders valp som jobbar på detta sätt.
Han kommer tillbaka efter en stund, jag säger” var har du den” och tar några steg mot dummyn, han går ut på sök igen och då känner han dummyn, som han tar och kommer med.
Då får han mycket beröm och blir omklappad.
Detta hör Pim som fram till dess stannat på golvet, men det han hör, blev det för mycket för honom och han går upp i sätet för första gången, och jag fick tillrättavisa honom, och tillbaka på golvet med honom.
En kortare apport till Piraten som avslutning och allt var bra.
Byter valp, Piraten i bilen, Pim skall testas, gör något liknade med honom, samma mönster upprepas.
Lugn i kast, väntar på order att få ge sig iväg, säger bara ”Ja” inte apport, springer snabbt iväg och samma sak händer, går långt ut i betstycket och jobbar på, även han passerade dummyn med någon meter, låter honom jobba, även han kommer tillbaka efter en stund och med litet hjälp finner även han och kommer med dummyn.
Även han får en lättare apport som av slutning, har inte sett Piraten så han har under tiden varit på golvet i bilen, trots vi har varit strax utanför.
Detta var nytt för båda att de inte kunde se dummyn, som hitintills legat öppet, och de har sett den där den legat.
Här var det inte synen som fann, utan nu fick de använda näsan.

2012-08-08 Vi är ett bra gäng, vi har varit ihop i många år, aldrig bråkat, är de bästa kompisar.
Tar hänsyn till varandra och ställer upp när någon frågar, jag pratar om mitt jaktlag, vi är två äldre och två yngre.
Jag och Mats har varit med från början, Filip och Tobias kom med senare, och det är nu 19 år som vi haft denna jakt.
Mats o Tobbias är torntillverkare och gör det som yrkesmän i bygg branschen, och inte nog med det, nu har de byggt en skjutbana för salongsgevär, där jaktlaget har möjlighet att träna på löpande vilt, i detta fall vildsvin.
På mark som tillhör Tobbias, med takförsett skjuthus mm.
Där vi samlas och grillar och naturligtvis även tar en fika under våra skjutövningar,
allt noga protokollförs, så här kommer ingen undan.
Det sägs ju att övning ger färdighet, och det stämmer, för det tycks bli bättre och bättre för varje för gång.
Även lottningen för att välja pass till kommande bockjakt har lottats, och till de yngres besvikelse blev det, att ingen av dem fick välja först.

2012-08-07 En dag med blandade aktiviteter, naturligtvis först sköta om alla djur, sedan en runda i skogen för att leta kantareller, men trots allt regnande var det väldigt torrt och de svampar som hittades var även de flesta torra.
Det blev inte många men som alltid när kameran är med finns det alltid något av intresse att ta bilder på, så även idag.
På en äng fanns en växt som inte såg ut att höra dit, med kraftfulla gröna flikiga blad och vita trattliknande blommor, under bladen fanns taggiga runda kapslar, äggrunda med långa taggar.
Fick se i en florabok när jag kom hem, kunde läsa där att blomman slår ut om natten, växten är sällsynt men finns även som odlad och den är mycket giftig.
Läste även att den var ett årig och kapslarna öppnar sig med fyra flikar och kan bli metern hög och det stämmer med detta exemplar.
Nu frågar ni nog er vad namnet på denna växt är, svaret blir Spikklubba.

2012-08-06 Duvorna i valnötsträdet har nu rätt stora ungar, och föräldrarna värmer dem under natten och vid kall väderlek, men under varma dagar ligger ungarna ensamma på det enkla redet.
Att jag upptäckte boet var att ”Terry” stod under och markerade upp i trädet och jag blev nyfiken på vad som fångade hans intresse.
Valnötsträdets nötter har blivet större och man ser från marken ett större antal på dess grenar.
Träningen med valparna har blivet, att två apportobjekt kastas samtidigt, och de får skickas och hämta två gånger på en markering.
Även här var de undrande de första gångerna, tvekan är att det skulle finnas mer än en att hämta, men de kom snart på att det fanns mer.
Avlämningarna blir att de får komma upp på mig med det de apporterat och därefter får de beröm när jag sagt loss och har det i handen.
Ingen av dem släpper innan jag har det i handen, och att de gillar detta det syns tydligt på dem.
Har även provat att låta båda samtidigt sitta, lägger ut två apportobjekt av varierade sort, skicka båda samtidigt och de tar varsin och kommer med och det har gått riktigt bra.
Denna träning gör vi ännu i vårat träningsrum.
Valparna har i dagarna blivet fyra månader, växer och tar för sig mer, även när de leker blir det hårdare tag, känner att det finns gott om ruvor på deras halsar efter de vassa valptänderna. 

Duvan i valnötsträdet                                                           På dagen ligger ungarna ensamma på redet

Ungarna växer och har blivet större                                       Valnötter på trädet

2012-08-05 Valpträff.
Nu hade dagen kommit till vår valpträff för de senaste tre kullarna, unghundar från två år till valpar på sex och fyra månader.
Vi startade med att varje hundägare fick berätta om sig och sin hund, och på så sätt bekanta oss med varandra under det att vi fikade.
Varje deltagare fick tala om på vilken nivå de var på, och vi anpassade övningen efter detta så att alla gjorde för hunden och sin förare positiva övningar, främst då på stadga och apportering.
Villigheten att apportera och bära fanns hos samtliga unghundar/valpar, och de löste sina uppgifter bra efter sin ålder.
Först med dummy sedan med olika vilt som fåglar och även kaniner.
Eftersom det var första gången med vilt och olika vilt för de flesta av hundarna blev det något nosande när det kom något nytt, men med förarstöd togs det hem.
Alla var inte på samma nivå, och jag tog hela tiden hänsyn till detta med förhoppning att alla skulle få något positivt med sig hem.
Alla fick även pröva att förhålla sig lugn inför en levande vaktel i en mindre bur, säkert deras första kontakt med levande vilt.
Sedan gjorde vi samma övning med vildkanin i mindre inhägnad, först med koppel utanför och sedan
med hunden innan för hos kaninen.
Där jag gick runt och fick kaninen att springa vilket gör det ännu mera frestande för den unga hunden.
Visst, flera gjorde försök att komma åt kaninen, men kunde stoppas genom kopplet av sin förare,
och efterhand satt även de stilla och såg på sitt tilltänkta byte utan att förgripa sig.
Man kan ju utan att vara expert, förstå vad som skulle hänt om valpen/ unghunden kommit på den i marken utan att vara förberedd, med sådana övningar som jag visat under dagen.
Allt detta för att avdramatisera den kommande viltkontakten som kommer för eller senare vid jakt eller träning.
När unghunden/valpen kan befinna sig utan koppel i en mindre inhägnad med både vildkanin och vaktel samtidigt och lugnt betrakta dessa och deras rörelser, utan att försöka förgripa sig har man lagt en bra grund för att lyckas vid framtidens viltkontakter.
Även den grund som kräver att föraren med mycket små medel, kan om valpen visar att den vill ta, stoppa den genom att väsa ”SSSSS” för att valpen skall förstå, att det här rör man inte utan order om att hämta.
Vi avslutade dagen med korvgrillning och Ritas hembakade tårta.
Vill även tacka Anneli och Patrik som kommit ända från Luleå för att deltagit på denna träff, vilket visar på ett stort intresse av sin unghund och vad den skall göra i framtiden.
Vi hann även gå en runda i marken med denna hund på lördagen för om möjligt ge några tips om att föra hunden under sök i marken.
(Se mera bilder under Aktuellt!)

Första kontakten med levande vilt för Peg i detta fall vaktel                           Senare även med vildkanin                                       

Visst tycker Ila att kaninen är intressant                                                                Ila under det att vi gick på fältet