2013-07-11 Det är kanske ingen tillfällighet att när man står vid en damm eller vattensamling, tyst och stilla, kanske för att få bra bilder på sländor, att det dyker upp annat.
Vid två tillfällen på olika platser har jag kommit i kontakt med snokar, har upptäckt rörelser i vatten vegetationen, och vid några av dessa har det varit snokar som simmat i vattnet, någon har kommit helt nära, så nära att det inte gick att ta foto, det närmaste på kameran var ca 2m, och den var närmare.
Men någon bild fick jag, på de simmande snokarna.

(Se bild under Aktuellt)

2013-07-10 Efter ett par dagar verkar det som det bara är finputsen kvar på björktrastens nybygge.
Boet har blivet mycket större och jag har sett hur trasten är och hämtar blötjord på ett gurkfält och det används för att jämna ut invändigt i redet, det blir det sista som görs.
Honan ligger och justera och forma redet till en rund skål med sin kropp.
Könen är lika, men jag förutsätter att det är hon som gör detta jobb, den andra sitter en bit ifrån och övervakar att det blir som de har tänkt.
Hittade tyvärr ett ägg på gräsmattan, sönderhackat på sidan, i storlek och färg som om det skulle kunna kommit från björktrastens bo, har redan skatorna varit där?

(Se bilder under Aktuellt)

Ett strå skall rättas till

2013-07-09 Som ofta när det händer något, så är det av en slump, skulle passera en tall med brännskador på en sida, då jag ser en större insekt, sittande på denna döda yta.
Naturligtvis lockar det mig att ta bilder på denna varelse, långa rödfärgade ben, långa spröt i huvudet, och en lång svans, som visade sig vara ett äggläggningsrör.
Totalt sett en längd på 10 cm, försedd med vingar.
Fick vid hemkomsten, utreda vad detta var för något, fann bilder på nätet och kunde fastställa identiteten.
Det är inte helt enkelt det finns bara i Sverige 7000 arter steklar.
Den tillhör parasitstekelarna, en insekt som har ett speciellt tillväga gångsätt att föröka sig på.
Söker larver i trädstammar, kan lokalisera dessa inne i trädet, kan med sitt långa äggläggnings organ träffa larven inne i trädet, lägga sitt ägg i larven, som när ägget kläcks leva på den utvalda larven, utan att i detta skede skada denna.
För stekeln i sig själv kan inte komma ut, har inte verktyg för detta utan måste förlita sig på att larven äter sig ut ur trädet.
När larven gjort detta tar stekeln över, dödar sin värd och äter upp denna.
På en bild ser man tre olika delar i bakändan på stekeln, det är äggläggningsröret och dess skydd som frigjorts, det omsluter och skyddar när det inte används.
(Se bilder under Aktuellt)

2013-07-08 Hade i dag besök av Pim med entusiastisk husse, sedan vi bestämt att träffas för stämma av hur de låg till i träningen.
Pim är den hund som fanns kvar länge hos oss än övriga från förra årets kullar, och som jag hann påverka mer än de andra valparna.
Jag han lägga en tidig grund på honom, på vad som skulle förväntas komma framöver.
Jag har ju alltid påstått, att det är viktigt att så tidigt som möjligt påverka valpen mot den målsättning man har med den i framtiden, mycket är vunnit om man tar tillvara denna tidiga tid i hundens liv.
Valpen är då mottaglig för allt och tar det till sig, både negativa som positiva intryck, och då är det vår uppgift att styra det mot det senare.
Allt är på den unga valpens villkor, lek, beröm, stimulans, får upptäcka saker på ett naturligt sätt tidigt mm, men även med vissa krav.
Att vänta och tro att det ordnar sig av sig själv med tiden tror jag inte på, att ändra på felbeteende är ofta inte lätt, och ju äldre hunden är ju svårare blir det.
Jag blev inte besviken, Pim visade en utmärkt kontakt, sökte i bra fart, var lydig, villig att apportera, lämnade av i handen på ett trevligt sätt.
Allt var bra för en sådan unghund, vi testade även i vatten med and, han visade ett bra vatten arbete, med stor vilja att lösa sin uppgift, och att leverera anden till sin förare.
Men erfarenhet föds man inte med, utan det gäller att hunden och även föraren med tiden skaffar sig detta i olika situationer, efter några anvisningar och tips, justerade vi mindre detaljer, andra blev hemläxa och något att jobba på och förbättra.
Men med den inställningen som husse och Pim har, kommer det säkert att gå bra framöver.
Även jag fick positivt besked av ”Tom” som var med vid vattnet, vattnet som första gången var som en hög tröskel för honom var borta, spontat i vattnet, hämtade apporter långt ut, även anden bärgades och lämnades i min hand.

2013-07-07 Ett talesätt är ”Gå inte över ån för att hämta vatten”, detta kommer för mig när jag skall iväg och ta bilder.
Ibland händer det intressanta saker i ens närhet, Rita ringer hon står vid en av våra bakre grindar som är i vår skogsdel av trädgården och samtalar med en granne.
De ser trastar och tror att de har ungar, de har något i näbben, kanske något som jag vill ta bilder på, men jag sitter just vid datorn.
Tar kameran och springer ut, mycket riktigt finns där björktrastar (snöskator) som inte verka speciellt rädda, vi brukar bara på höst och vinter ha dessa fåglar i trädgården.
Ser att de har bomaterial i näbben, och tydligen i närmsta björken förbereder de en andra kull.
Trasten kommer fram till den tilltänkta platsen medan vi står där, det är i en förgrening några meter upp och en del material finns redan på plats.
Kan ta bilder på den bo byggande fågeln, som tycks acceptera min närvaro.
Kan bli intressant att följa dem framöver, om nu inte skatorna tar ägg eller ungar.
Redan dagen efter var boet flera gånger större.

(Se bilder under Aktuellt)

2013-07-06 Att söka upp platser där man kan finna sländor har varit något som lockat.
Och det hör sommaren till, därför har jag lagt många timmar på att försöka få bra bilder på dessa fascinerande varelser som trollsländor verkligen är, och hela tiden lär man sig mer om dessa.
Dess beteende, platser och miljöer där de kan tänkas finnas, olika sorter, vilket inte alltid är lätt att bestämma, könen är inte lika och man lägger efteråt mycket tid vid datorn för att få bekräftat vad jag tagit bilder på, och detta gäller även fjärilar och större insekter.
Har tagit bilder på Större sjötrollslända som lever vid vatten, vid dammar eller vid en sjö, när de parar sig, hanen är blå med svart bakända, honan mera gulbrun med längsgående svarta markeringar på ryggen, och tydligen kan de variera i färgnyanser ofta beroende hur länge det är sen de lämnade puppan.
Det är intressant att se hur skickliga de är i sin flykt där hane och hona kopplar ihop i luften.
Hanen tar ett grepp bak huvudet på honan med sin bakdel och detta sker på ett ögonblick.
Det är alltid hanen som flyger, och styr färden, honan hänger under, för att sedan sätta sig för att genomföra parningen.
Efter ett antal minuter kopplar de loss, honan hos denna slända flyger lågt och doppar bakändan i vattenytan och lägger sina ägg, förhoppningsvis driver dessa iland och skydd för småfisk som säker tar dessa om möjlighet ges.
Sländor har ofta favoritplatser där de sätter sig, vila och sola och återkommer gärna till dessa, efter en tid skådande på en trollsländelokal, kan man räkna ut var chansen att komma nära är störts och anpassa sig för det.
Det gäller att ha tålamod, och det verkar som att efter ett tag accepterar sländan ens närvaro, fast att man befinner sig där landar den på sin vanliga plats.

(Se bilder på parande sländor under Aktuellt)

                                               Större sjötrollslända hane

Större sjötrollslända hona

2013-07-05 Kan inte låta bli att återkomma till Gyetorpkärret, när några orkidéer arter blommat färdigt, kommer en ny sort som är senare, nämligen Kärrknipprot.
Denna orkidé kan bli upp till en halv meter hög, och även den tillhör de sällsynta, men finns här.
Som övriga är själva blomman liten men det sitter mellan 5-15 i en klase, och man måste se den på nära håll för att upptäcka hur fin den är.
Vid besöken där fanns fjärilar av olika sorter, visar på bilder en av de man ser flest utav, en nätfjäril, nu finns det minst sju olika arter av dessa, och det svåraste är nog inte att ta bilder utan att söka uppgifter på de man har tagit bilder på.
Man vill ju alltid lära sig mer och vad jag kommit fram till så tror jag att detta är en Grodbladsnätfjäril eller dess nya namn Skogsnätfjäril.
Skulle någon som ser dessa bilder veta bättre, och om jag har fel kontakta mig för rättelse.
(Se bilder under Aktuellt)

2013-07-04 För våra spanielprov på vildkanin, som vi i många år tillbaka har fått hålla, på betesmarkerna på det fridlysta området vid Tosteberga ängar ser det inte speciellt bra ut.
Har själv varit där nyligen och gått genom marken utan att påträffa någon kanin.
Ser dock tecken på att det finns några, men troligen blott en spillra mot tidigare år.
Provet slopades förra året pågrund av just kaninbrist, sjukan kom och kaninerna tycks inte repat sig.
Glädjande för oss som vill se kaniner i markerna, har jag under den senaste tiden sett kaniner på ett flertal platser, utspridda i olika grupperingar, och då på marker tillhörande Trolle-Ljungby, men även inne i bebyggelse där jag förmodar de är mindre välkomna.
Kaniner är ofta knutna till en viss plats, med en lämplig biotop, där de kan gräva och göra gryt, det betyder att man inte ser kaniner på lerjord utan på mark med sandjord, vilket också dränera vid regnväder och torkar upp snabbt vilket behövs när de har gryt.
Kaniner är djur som ligger långt ned i näringskedjan och är ett inbjudande byte för alla predatorer, en av de värsta att plocka kaninungar är katten, som med tålamod vaktar vid gryten och tar ungarna när de tittar fram.
Inte en utan plockar ofta alla, har själv sett hur en viss katt hämtade den ena efter den andra och bar dem mot huset, vilket ägaren måste varit medveten om.
Försökte en gång springa emellan katten och dess väg när den hade en sprattlande kaninunge i munnen, men den släppte inte utan sprang in i ett snår där den hade kommit ifrån.
Ser tyvärr alltför många katter ute i markerna, alla för att jaga, en instinkt som alla katter har.
Läste att katterna tar 16 miljoner småfåglar varje år i Sverige, en skrämmande siffra, som kattägarna inte vill prata om, men måste vara väl medvetna om eftersom de ofta tar bytet med sig hem.
En annan otrevlig upplevelse var när vi hade kaniner på andra sidan vägen där vår verkstad är, från matsalsfönstret på andra våningen kunde vi se hur ett femton tal trutar satt vid ett kaningryt, alla väntande på att de små kaninungarna skulle komma upp.
Allt var stilla, så plötsligt blev det ett flacksande och vi kunde se en trut svälja en levande kaninunge, detta upprepades under ett par dagar troligen tills alla ungar var uppätna.

(Se bilder under Aktuellt)