2012-11-27 Skulle varit och bowlat i måndags men då var det fasanjakt, så det blev inget av med det.
Efter att under dagen varit städare, ett av hundrummen i längan skurades, där är kakel på väggar och golv så det var lättarbetat, men det tar ändå sin tid, och sedan högtryckstvättat de yttre hundgårdarna, beslöt vi att bowla en runda, träffade där folk som jag förklarade varför vi inte kom i måndags, med att jag varit på fasanjakt.
Då berättade de, att de hade fasaner i trädgården, de var under fågelborden och försåg sig på det spill som småfåglarna skvätte ut, det var för dem en stor glädje att ha dessa vackra fåglar, som de kunde betrakta på nära håll.
De hade haft fasaner på detta sätt i flera år, om det var samma som återkom varje år framkom inte.
Tänker då på den fasantupp som besökte oss förra året, hade då en foderautomat, med vete på baksidan, i det vi kallar skogen på vår tomt, denna tupp besökte oss varje dag, och passerade grannars tomter på sin väg till maten.
Blev så orädd att när jag höll på med ved eller annat på baksidan kom han ändå fram fast jag var nära, jag låtsades inte se honom och när han kom hade han ett knorrade läte, som hördes även när han stod och åt.
Om jag hade hönsen ute kom han också fram, såg en gång att hönsen körde bort honom vid automaten, han lämnade men inte utan protester.
Vi grannar pratade ofta med varandra och då kom tuppen på tal, vem hade sett honom, på vilken plats var det och vad var klockan.
En dag hade han varit nära mig en längre stund, jag jobbade på och sneglade på tuppen, utan att vissa något intresse för honom.
Tänkte då, gå och hämta grannen, som också var intresserad av tuppen och visa henne den, själv hade jag gått förbi honom utan att han reagerat för mig flera gånger.
Men när jag och grannen försiktigt kom fram, så gav han sig iväg, tydligen var det mig personligen som han litade på.
Ser också på fåglarna i burarna, att när jag gör rent och har en räfsa nära dem i buren, bryr de sig inte, men kommer främmande människor utanför buren blir det ett annat uppträdande.
Det betyder att de skiljer på folk, på utseende eller kroppsspråk.

 Bilder från senaste fasanjakten  

2012-11-26 Är man på olika gods och hjälper till med hundarna kommer i dessa tider fasanjakterna tätt, en sådan var det idag, ny jakt på ny plats, och nya ansikten.
En dag med duggregn och molnigt, inga bra värden för kameran, men det blev en del bilder ändå, men under dessa förutsättningar.
Jag ställer mig själv alltid frågan vilka hundar skall jag ta med inför varje drev, har flera att välja på i bilen.
Några är i löp hemma, så jag hade fem med, Gabby kan jag använda vid varje tillfälle, är inte rädd om henne, hon gör vad hon skall.
Liv börja få samma funktion, Ella vill jag inte släppa i fel vegetation, vill kontrollera henne, likaså är det med Nana och Andy.
Men samtidigt vill jag ge dem erfarenhet utan att de gör fel, de är alla tilltänkta provhundar.
Skall jag stöta fasaner i täckt mark, släpper jag inte dessa, utan då får det bli de förstnämnda.
Blir det endast apportering, kan jag ta med alla om jag känner för det.
Det blev blandade uppgifter och olika hundar på olika drev.
Som vanligt mycket bra högflygande fågel, bra skytte av drivna fågelskyttar, trots detta blir fåglar skadade, fick skicka på flera springande skadade fasaner, alla kom in efter mindre hundjakter.
Man kan konstatera att vi medhjälpare och våra hundar är något man inte kan undvara vid dessa jakter.
Att kunna skicka hundar direkt man ser att fåglar träffas och förväntas springa gör att förutsättningen att lyckas få tag i dessa blir mycket större.
Efter att i många år stått bakom och sett påskjutna fåglar, hur de reagerar vid dåliga träffar, skaffat erfarenhet, och sedan kunnat följa dessa med blicken, var de går ned, och kan göra eftersök i detta område, är också en förutsättning på ett etiskt sätt ta rätt på dessa fåglar.
Åter en trevlig dag bland likasinnade människor, god mat med mycket jakt och hundprat. 

I väntan på att drevet skall börja                                                           Nana med nyskjuten tupp

Liv kommer med sin tupp, passerar mig, ser inte för vingen                       Andy med en tupp

2012-11-25 Har man många djur och fåglar, måste det komma några dagar mellan jakterna som behövs för att allt skall skötas på rätt sätt, det blev till att rengöra i fågelvoljärerna.
Blev då uppmärksam på hur gräset ser ut på fåglarnas sida.
Måste säga att vi är besvikna på hur lantbrukaren utanför vår tomt, nonchalerar gällande bestämmelser angående besprutning av sin mark.
Kan inte vara ok att bespruta med gift så att det med vinden driver in på vår tomt, om vinden ligger på grannfastigheter skulle det inte få förekomma detta sprutande.
Då måste man avvakta vinden så detta problem inte uppstår.
Vi har i anslutning till gärdsgården i gränsen den plats som vi har grönsaker, sallad, morötter, lök, även hösthallon.
Vi besprutning tidigare, vissnade de toppar och grenar där hallonen började utvecklas och dog, fick av den anledningen inga hösthallon.
Tidigare besprutningar gjorde att flera vuxna kaniner dog, hade då plockat gräs strax utan för tomten vilket jag fick, först senare förstod jag, att det jag gav kaninerna var besprutat när platsen jag plockat på vissnade och dog.
Vill att folk förstår att det inte är vatten man sprutar, som jag fick tillsvar, när jag en gång påtalade detta, utan dödligt gift, det fanns en kull rapphöns utanför tomten de försvann samtidigt, och mina aningar om orsak förstår ni.
Det senaste är att gräsmattan långt in på tomten gulnar, precis som den besprutade stubb som finns utanför, åter har det sprutats med gift som drivet med vinden in i trädgården, passerat våra morötter och salladslök, kan nog inte vara lämpligt att äta detta.
Om nu allt detta sprutade som förekommit mängder av gånger på fältet utanför bland de jordgubbar som vi sedan köper och äter inte innehåller gifter så är det konstigt.
Hur påverkas vi människor av dessa gifter, när djur som äter detta dör?

Gräset gulnar mer och mer

2012-11-24 Det blev till att stiga upp tidigt, klockan var ställd på halv sex, hade en och halv timmes körning till samlingsplatsen andra sidan Lund, som var kl. åtta.
Hade sedan lång tid tillbaka lovat att komma, för att gå med hundar på en jakt som en kompis ansvarade för.
Jakten bestod av några fasandrev, med innefattande indrev, även några änder vid ett vattenhål skulle stötas upp, samt det stora hardrevet.
Jag har varit här i många år men hoppade av förra året för mina njurbesvär, och hade inte en tanke på när jag körde hemifrån att ta geväret med, för vi får skjuta hare när vi går hardrevet.
Men först fasaner, som man driver in i en lång häck, sedan med hundar och folk pressar man på från två håll och får fasanerna att lyfta till väntande utplacerade skyttar.
Hade Gabby och Liv och de gör vad de ska, kommer tillbaka när fågel lyfter, som de vet de skall göra.
Efter detta första skyttedrev, skulle änder och även fasaner stötas, där fick även vi skjuta änder.
Någon närboende hade hämtade ett bockgevär och jag fick en näve skott och då kunde även jag skjuta.
Disciplinen vid start var inte bra, vid båda tillfällen på fasan och änder kunde en skytt inte invända start, utan sköt på fågel innan det var avsett, varför änderna lyfte och tog sig ut på fel ställe, några blev skjutna men de flesta försvann.
Där fanns även några fasaner som vi drev ut till skyttarna.
Så var det dags för hardrevet, skärmar hade satts upp i fronten för att skyttarna skulle döljas bak dessa.
Drevfolket åkte traktorvagn till startplatsen, vi placerades på lagom avstånd, själv har jag gått längs en å som ytterkant på drevet flera gånger, så även denna gång, hade Ella med, trevligt att gå med en spaniel här, i diken och ogräsbestånd i dessa kantzoner.
Fick upp ett antal fasaner, även rådjur hade tagit legor här och kom på benen, men framför allt var det harar, stötte säkert ut mer än ett tiotal, fick själv skjuta ett par som sprang bak.
Ella fick apportera en av hararna, hade inte någon tendens att följa efter stötta harar utan stod lugnt kvar.
Eftersom jag gick ytterst och kanterna skulle ligga något före övriga, kunde jag inte skjuta på hare på min vänstra sida, utan fick släppa dessa till min närmast drivgranne som kunde skjuta bakom mig,
Tror han sköt minst fem, och fick hjälp att bära dessa.
Efter detta, nya fasandrev vid en å, även här var det drev från två håll mot uppspända fladdrande stopp linor, där fasanerna skulle lyfta.
Det blev över hundra fällda vilt av nämnda sorter.
Dagen avslutades med gemensam lunch, en komplett utsökt måltid.
Sedan var det att köra hem medan det mörknade.

Ella kommer med en av mina harar                                  När viltbägen är full av harar kan man ta en under armen

Vilt hängs upp i skopan                                                         Stoppgräns för fasaner

2012-11-23 Drevjakt stod i dag på programmet, på ett större gods.
Många hundförare och skyttar, större områden skulle jagas av med huvudinriktning på vildsvin, men även hjort, rådjur och älg fanns med vissa begränsningar på dagordningen.
Vildsvinsskadorna är påtagliga på betesmarker insprängda i skog, en biotop som gynnar vildsvinen.
Mat och skydd väsentliga förutsättningar för många djur, finns det så passar det för alla klövdjur.
Hade mitt barnbarn Froste sju år med på pass i ett torn, som stod öppet i kanten på ett hygge.
Hundförare skulle passera framför i ungbjörke med undervegetation, vi kunde följa detta.
Vi ser samtidigt ett vildsvin som bryter ut från såten, Froste som håller min mindre kamera, lämnar denna till mig, en större gris kommer upp på vägen, svart i färgen ca
åttio meter bort, men vinklar från oss, och försvinner över ett krön.
Fanns ingen tanke på att skjuta, det är tabu på suggor, och endast trofé galtar fick skjutas.
Att på detta avstånd på några sekunder avgöra detta är omöjligt, och fel vill man inte göra.
Vi hör skott i olika riktningar, skymtar en gris på av stånd, ser även skytten , det smäller,hör på radion att det gick bra.
Det är kallt Froste fryser och även jag känner kylan, när inget händer undrar han när det är slut, får då till svar att vi måste vara här tills det blåses av.
Snart blir han kissnödig, föreslår honom att göra det från tornet, men det går han inte på.
Får då klättra ned och utföra detta, och återkommer, snart kommer frågan åter om det snart är slut, hundförarna hade passerat för länge sedan, de som var närmast ansåg sig klara, men det fanns på annat håll fortfarande drev.
Eftersom  han fryser får han gå ned och röra på sig under tornet, inte lätt att sitta stilla om inget händer.
Gick med hundarna i det efterföljande dreven, vid dagen slut fanns alla uppräknade vilt samt räv på listan över dagens byten.

Försvinner över ett krön                                                         Med en pinne till hjälp kan man få upp värmen

2012-11-22 Södra Sverige är taggtrådens förlorade land, i ett landskap blandat med odlad mark och beteshagar finns de, inte i en rad, inte heller i två rader utan upp till fyra.
Den nedersta är ofta dold av gräs och annan växtlighet, ett gissel för djur, vilda som tama. Tänker då på våra spaniels som gärna söker i just den höjd som undre tråden sitter, otaliga är de gånger när de kommer ut med nos och tunga röda av blod.
Och har förundrat mig många gånger att de klara sina ögon.
De tycks inte bry sig för söket avtar inte pågrund av detta.
Själv blir man hängande när man skall passera dessa hinder, skall man över så sätter sig piggarna i skrevet, skall man under kan tröjan fastna på ryggen.
Ibland får man hjälpa varandra, när man fastnat i en olämplig ställning.
Tog några bilder häromdagen, sitter på pass, med bössa och kamera, ett rådjur kommer ut ur en energiskog, tar kameran.
Det stannar på fältet, ser på mig, känner vittring, väntar att ta bild, hoppas att det fortsätter fram, efter tvekan vänder det tillbaka, mot ett fyrtrådigt taggtrådsstängsel, tar då bilder.
Ser först när jag ser på bilderna hur det med fart passerar i ett hopp mellan de två mellersta taggtrådarna, inte mycket plats för ett rådjur, men vilken precision, fälla in benen mot kroppen, passera detta hinder på detta sätt, antagligen inte första gången, även om man kan tänka att det blev någon rispa. 

2012-11-21 I dag kom Pim på besök, naturligtvis inte ensam utan med sin ägare Douglas T.
Vi hade sedan några dagar avtalat om lämplig dag för detta, som skulle passa oss båda.
Ett trevligt återseende, Pim kände verkligen igen mig, blev i vissa situationer villrådig vem av oss som han skulle till.
Försöker som alltid vid sådana här träffar, se hur man hantera hunden i olika övningar.
Och med utgångsläge från detta försöka att ge tips och råd, och kanske se på saker på ett annat sätt.
Pim hade tidigt ett kontaktsökande sätt, vi hade tränat på detta och det fanns kvar, sökte inom ett lagom avstånd, men gick ut i detta utan kommando vilket blev en uppgift att träna på.
Hade litet konster för sig vid avlämnandet, men med litet tips och hur jag skulle gjort, blev just detta mycket bättre.
Jag pratade mycket om förarens kroppsspråk som på alla sätt påverkar hunden i sök, fart och kontakt, och jag visade hur man ändrar hunden genom att vara intressant.
En fasantupp från gårdagens jakt, fick bli det vilt vi gjorde apportövningar med, och efter första tvekan var det inga problem, han bärgade tuppen i bra grepp, och höll den fint till kommandot loss.
Då hade vi tidigare gjort övningar med dummy och han apportera villigt, ville någon gång gå till sidan och lägga sig med dummyn, men med litet knep ändrades detta.
Ett beteende är när det inte finns vilt i marken är att hunden söker och rotar efter sork, detta är något som inte är önskvärt och inget man skall acceptera utan man säger till att så skall man inte göra, kanske med ett kraftigt nej! 
Trevligt med positiva intresserade, valpköpare och om det passar tidsmässigt är de alltid välkomna.

Pim kommer med tuppen                                                     Sitter fint och väntar på att få lämna av

2012-11-20 Åter en ny jaktdag stod på programmet, det skulle handla om drivna fasaner.
Fyra såtar hade planerats denna dag, med tillhörande indrev.
Indrev är bara lätta att utföra i teorin, svårare rent praktiskt.
Att styra fasaner i vissa riktningar, till väntande skyttar, när områden inte har naturliga gränser i biotopen kan också tyckas svårt.
Men totalt under dagen gick det över förväntan, bagen var fylld redan på förmiddagen,
fasanerna som var många, hade även de bjudit till, varit höga och fina.
Vi var två spanielförare som vid slutet på dreven, fick de sista fasanerna att ta till vingar.
Skulle haft Kee och Gabby som jag använder till detta, men nu är bägge ur spel och har löpningar. Det har även Ella och Gry, Fanny är för gammal och hör inte.
Då kommer tanken, vilka andra skall jag ta, där jag fördärvar minst, det fick bli Liv och Nana.
Liv kommer jag inte att starta på prov fler gånger, där i mot Nana skall startas, måste vara försiktig med henne.
Bruno vill jag inte offra till detta, och Andy fick stanna i bilen.
Att släppa hundar i granplanteringar, stora slån och björnbärssnår utan att veta vad de har för sig bland mycket fasaner är inget en hund blir bättre utav, det kan bara bli sämre.
Och då tänker jag på avstånd, respekt för fågel, stadga och att inte knalla på fåglar de ser falla mm.
Har man inte olydnad på sin spaniel, så kommer det som brev på posten.
Nu hände det inte att någon gick efter, ingen knallade, men Liv satt inte när fåglarna var stötta utan kom tillbaka till mig, gick aldrig ur hand, gjorde det jobb jaktledningen och jag förväntade av henne.
Nana fick under kontroll stöta några fåglar och satt under mitt överseende kvar.
Hon fick även ta en skadad springande tupp och detta gjorde hon bra.
Kan bara konstatera att jag har nu tre hundar, inga prov hundar, men hundar som gör sitt jobb på denna typ av jakt, Kee, Gabby sedan tidigare och nu även Liv, för nya fasanjakter vänta på lördag och måndag på andra platser.

Mats E med två Smedmästare, Nessie och SEJ(j)CH Tiga   Viltparad med eld på stubbar