2012-06-14  Det hade kommit e-post.
Ett av dem handlade om en av våra valpköpare som hämtar sin valp senare enligt överenskommelse.
Frågan var: kommer ni att börja öva med valpen i och med att vi hämtar honom litet senare, och i så fall vad börjar ni med? Så löd frågan.
Eftersom jag hade tänkt följa upp med en av valparna på bloggen svarar jag här!
Om jag själv hade haft en valp kvar, eller införskaffat någon utifrån.
Då skulle jag börjat med att skapa en god kontakt med valpen, haft den så mycket som möjligt, kelat, klappat och pratat lågmält, gjort detta på golvet, så valpen kunnat krypa upp på mig, och känt trygghet.
Där den fritt kan lämna mig och återkomma.
Detta för att skapa en positiv relation med valpen, få den att känna tryggheten som den
naturligtvis saknar när den kommit ifrån sin flock.
Och nu skall anpassa sig i sin nya flock.
Detta gör jag om förutsättningarna är de rätta, så snart som möjligt.
När valpen kommer i en för den ny miljö, är det lättast att uppnå resultat.
Jag är ensam med valpen, för att inte splittra den och göra den osäker på vem den tillhör.
Eftersom vi sedan valparna fått mat, vid varje tillfälle givet två korta signaler, vet valpen att
om denna signal kommer, betyder det mat och det vill den inte missa, och följaktligen kommer den.
Därför när jag ute i trädgården med valpen och den kommit från mig en bit ger jag två signaler kombinerat med valpens namn.
Har några kulor av torrfoder i fickan, det är valpens vanliga mat och en sådan fås som belöning när den kommer.
Snart lär sig valpen sitt namn och kommer på ett av alternativen, signal eller namn.
Man måste skilja på stimulans och kommandon med krav, sitt eller stanna är kommandon som om de ges måste genomföras.
När jag känner att vi fått ett bra förhållande, valpen och jag.
Kommer den för första gången att få ett för den negativt, kommando nämligen stanna.
Det gör jag alltid vid ytterdörren, kommer utifrån, tar mig innanför dörren, valpen är utanför.
Och då skall det inte finnas människor eller annat som stör valpen på utsidan.
Öppnar dörren på glänt, ligger på knä, valpen vill in, stoppar valpen med handen som stopp tecken och säger stanna!
Detta kan få upprepas olika länge, beroende hur valpen reagera innan valpen förstår vad som gäller.
När valpen stannar fast du öppnar dörren mer, har den förstått vad som gäller.
Detta upprepas vid varje tillfälle den skall in genom dörren.
Har man inte tid så bär in valpen och inget har blivet fel.
Svaret blir, om vi gör något med valpen, vi gör inget.
Förutsättningarna är inte de rätta!
Kommer att återkomma i detta tema efterhand.
Fick idag bra bilder på en rödhake, vill gärna visa dessa!

2012-06-13 Har idag varit iväg i SSRK/ södras ärenden, genom att besöka jaktansvarig på en gård
i mitten av Skåne för att diskutera ett kommande fältprov för spaniel.
Blev då visad anläggningarna för viltuppfödning, av änder och fasaner.
Ällingarna var några dagar gamla, fanns i skyddade rum, fasanerna äldre, hade nyligen kommit ut i
stora voljärer, med mycket grön vegetation.
Allt såg bra ut och man hade haft en lyckad kläckning, på de inköpta äggen.
Blev även körd runt på de marker som kunde vara aktuella, kände igen flera ställen, hade även
då för flera år sedan ordnat jaktprov på denna mark.
Vill gärna se en mark och själv bedöma, hur ett prov skall kunna genomföras, beträffade samlingsplats,
möjlighet med att anskaffa mat till funktionärer, diskutera hur man går i marken så det finns en plan,
även den ekonomiska biten pratade vi om.
Vidare tänker man på vilttillgång och biotop, detta hade jag från tidigare klart för mig och där lär inte bli något problem.
Såg ett antal fasantuppar på olika ställen, ingen höna, de exponerar sig inte gärna med eller utan kycklingar.
Såg både springande och tryckande harar, även ett rå med två kid stod på ett fält,
men försvann in i skyddande växtlighet.
Det var ett positivt besök, det var endast datum som inte var klart, jaktansvarig skulle diskutera
med sin arbetsgivare om lämplig tidpunkt för dem, och så snart det var möjligt ge besked,
fick av mig önskemål om tidsperiod.
Vi var välkomna till en provdag till hösten, och det tackar vi för.

2012-06-12 Kände för att gå en runda vid Skräbeån, en plats där jag under flera år fått möjlighet att gå och fiska.
Flera är de ställen där havsöringar hamnat på kroken, och de platserna sätter sig fast i minnet.
Varje säsong har nya utmaningar vid fisket dykt upp, genom att träd ramlat kors och tvärs över eller i ån.
Nu var jag inte ute för att fiska, bedömer att öringarna lämnat ån och gått ut i havet eller upp i sjön.
Men hade under våren sett mycket både fågelliv, och även räv och mink när jag fiskade.
Går längs ån, ser några par småskrakar, men utan ungar, skickliga fiskare som förmodligen tar en hel del små öringar.  Gula Svärdsliljor står på flera ställen ståtligt vid åns kanter, speglande sig i vattnet på de ställen där ån nu sakta tar sig fram.
Vattenståndet är nu annat än under tidig vår, nu finns inte längre den kraft som vattnet då visade.
Gräsänder finns på flera ställen, inte särskilt rädda, glider med det strömmade vattnet om man kommer dem nära.
Det är mindre aktivitet nu än vad jag upplevt tidigare på våren, även här har kor kommit ut på angränsande äng.
Tar mig efter en stund åter till bilen, det börjar stänka och vill inte få kameran blöt, och har inte lämpliga kläder för eventuell någon kraftig regnskur.
En fågel som jag inte ser ofta, nämligen en steglist i skarpa färger, kommer flygande sätter sig på en gren, tar en bild, försöker komma nära men den flyger vidare och försvinner.

2012-06-11 Flickorna har lämnat oss och kommit till sina hem, så nu är det bara pojkar kvar.
Jag pratar om valparna, åtta veckor, nu är det mycket bus, vill själva behålla de fynd som de gör.
Börjar springa längre ut, känner tryggheten i trädgården.
Har där funnit en större sten som är intressant, som man kan hoppa i från.
Blommor och blad på närliggande buskar går att dra bort, och blir små byten som gärna
de andra vill få tag i.
Allt skall tuggas och undersökas, för att i görligaste mån rädda omgivningen fick nya leksaker
plockas fram.
En av pojkarna skall levereras i veckan, men tre är inte placerade.
Flera bilder finns under Valpar! 

2012-06-10  Fällan var laddad, nu var det bara att vänta.
Det är alltid spännande att se om man lyckas, helt lätt är det inte.
Har under många tidigare år provat med olika fällor, samt även med hög frekventa ljud.
Även hagelbössan har provats utan resultat.
Inget har varit särskilt lyckosamt, visst någon har det blivet men inte mer.
För något år sedan, visade grannen Roland en ny typ av fälla, likt en sax, och den var mycket effektiv.
Tillsammans fick vi bort alla inkräktare på våra tomter.
Hela våren har varit lugn, men nu syntes en svart bunke ute på gräsmattan, vi hade dem igen.
Vad pratar jag om, jo naturligtvis mullvadar.
Fällan var laddad, nedgrävd över hållet som kom fram, när bunken jämnats.
Skydd hade satts upp så ingen hund skulle komma i den, nu var det att se om det hände något.
Några timmar senare var det skjutet upp jord men fällan hade inte utlöst.
Senare mot kvällningen, såg jag på avstånd, hur de två armar man spänner upp fällan med spretade ut, det betyder att den utlösts.
Spännande att försiktigtig ta med en planteringsspade, kände med spetsen något mjuktoch tar upp fällan,
tom inget i den.
Tar med spaden i hålet, visst var där något, pillar fram en död mullvad, satt inte i saxen men hade fått vad den behövde för att lämna in.

 2012-06-09  Telefonen ringer, Rita tar den, det är Camilla, grannen, hon har något hon vill visa mig.
Tar kameran, går över vägen, tar skydd bakom några björkar, och får se dem.
Där sitter två halvvuxna kaniner utanför deras gärdsgård.
Hon hade berättat att det fanns kaninungar, hade sett dem från fönstret, och när hon berättade detta, kom vi överens om att hon skulle ringa om hon såg dem igen.
Tar skydd av deras nätstaket, tar mig närmare när kaninerna verka upptagna av annat.
En bil kommer på vägen, som är strax intill, den ena kaninen, försvinner in i gärdsgården.
Den andra sitter kvar, kommer närmare, är till slut riktigt nära och får flera bilder.
Är förvånad att det fanns kaniner här, har inte sett några spår i trädgården och dess närhet
under vintern.
Gick i vintras och såg efter spår i snön, upp i det vi kallar Enebacken, såg då vid en lada med halm, och där de hade hästar, något spår av kanin, det var allt.
Där de finns nu i denna gärdsgård som verkligen är speciell, den är nämligen mycket bred,
och på vissa ställen omgiven av nässlor.
Detta utgör ett bra skydd för kaninerna, mot speciellt katter som gärna tar kaninerungar.
Där gör de ingen skada, och de satt i hästhagen, men när de kommer in i trädgårdarna,
och förser sig av planterade växter är det inte lika roligt.
Visst har det under åren kommit ut kaniner, oavsiktligt från mina burar, men till detta är jag oskyldig.

2012-06-08 Det hade lovats regn, och vi skulle få besök norr ifrån, för leverans av första valpen, som var Pixi.
Måste därför på eftermiddagen i väg och ordna grönt, till mina vildkaniner.
Första kullarna blev inte så lyckosamma, endast en hona lyckades få fram sina ungar.
Detta troligen för att hanarna var i burarna när de födde, och de parar direkt, då
är det oroligt i burarna, och ungarna kommer i kläm.
Denna gång hade jag inga hanar kvar i burarna och då blir lugnt och honorna har kvar
ungarna i sina bon. Men på detta sätt förlorar man en kull eftersom inte honan blir parad.
Men det känns bättre och nu har tre honor ungar.
Kör upp på vår jaktmark.
När jag har tagit det jag behöver i foder väg, och de stora spannarna är fulla.
Tänker jag gå en sväng på de öppna betesmarkerna med Nana och ”Ella”, det börja att duggregna.
Ser tydliga tecken på att sommaren har kommit en bit på väg, stora flockar med starar
drar över fälten, de flesta är ungar som lämnat boet, och samlas då i flockar och driver omkring.
Även hos kajor och skator är ungarna ute.
Blommor som gullvivor och maskrosor har blommat över ute på betsmarkerna, och ersatts med andra arter som bl.a. tjärblomster.
Ser i gräset hur fjärilslarver, sitter samlade, och de är många.
Har hundarna kort, låter en i taget få söka på den glest bevuxna marken, visst det finns
mindre områden med något högre gräs och växter.
De ställen lockar naturligtvis cockrarna att genomsöka, då händer något, en hare går upp
framför Nana, tar bilder, hon stannar, ser då vad det var, det var ingen hare.
Det var ett rådjurskid, inte större än en hare, tar bilder när den springer in i högre gräs mot skogen.
Vad hade hänt om det inte varit en dresserad hund som stannar för vilt, hon var ju
rakt över kiden som tryckte hårt, innan den sprang upp, viken olustig situation som
kunde uppstått.
Sådana händelser leder till betänksamhet, när man är ute i markerna vid denna årstid med hundar.
Rået hade säker bedömt, att det var säkrare att lägga kiden här ute öppet, än i skogen.
Med tanke på räv och vildsvin. Jag förmodar att ett större vildsvin inte skulle föraktat
färskt kött om den kommit åt det.
Tyvärr blev det ingen bra skärpa på bilderna, på kiden, kameran fokuserade på gräset,
och det gick snabbt.

Starungar på stengärdsgård                                                                  Tjärblomster

Larver i gräset                                                                                 Kiden springer mot skogen

2012-06-07 Vill idag återkomma till gårdagens träff, en blandning av spaniel och retriever.
Vi blev uppdelade i två grupper med ledare för varje hundtyp.
Som på förmiddagen hade övningar på olika platser.
Inte mycket att kommentera, möjligen att alla hundar inte var klara för dubbelsläpp som stod på menyn,
men flera fick förhoppningsvis goda råd på vägen.
Den medhavda lunchen åts.
Sedan bar det iväg för ett samarrangemang mellan de båda grupperna, under en ”walk up”
där spaniel skulle arbeta framför retrievers, som var placerade en trettio meter bakom skyttar
och spaniel. Här kommer mina tankar in, för vilka var detta bra? Naturligtvis retrievers blir svaret.
Och då kommer frågan varför? På detta avstånd hade hundar och förare stora möjligheter att se,
de iväg skjuta apportobjekten, även de blindapporter som placerades ut markerades med skott.
Några av dessa hundar visade stora kvalitéer, andra var inte lika framträdande.
Hur gick det för de två spaniels som var de hundar som skulle producera det tilltänkta viltet.
Jag har naturligtvis bäst blick på vad som hände min egen hund, i detta fall Andy, de gånger vi var bland de två där framme. Ändå uppfattade jag att han var den som hade mest jakterfarenhet.
Vid de första skotten stannade han i skott och såg sig efter någonting att markera.
Eftersom man skjuter iväg dummisar, så i knallen är de redan på väg någonstans.
Hur kan en spaniel som arbetar i vegetation med förhoppningsvis låg nos, stanna, hinna se något som han inte doftmässigt markerat, och förväntas stöta, helt oförbred när det kommer, uppfatta vad det handlar om, när det smäller. Naturligtvis när detta upprepas med mycket skjutande ofta nära spanieln, så trubbas efterhand spaniel av i både att stanna och se efter markeringar.
Så många skott och på så kort tid har han aldrig utsatts för, och jag skulle avbrutet långt tidigare än jag gjorde.
Vad händer när du träna detta själv, med skottfasthet, markering och apport.
Du väljer ett lämpligt tillfälle att skjuta, hunden stannar, ser efter en markering då kastar du, och något faller.
Hunden stannar, har sett en markering, fått lära sig att vara uppmärksam för det gäller att markera,
för en smidigare apport. Det efterlikna den jaktliga situationen, stöt, sedan skott, och apport.
Allt detta försvann efter en stund, stannade inte direkt, fick tillgripa signal, ta tillbaka, ser inte efter
markeringar utan ser bara på mig.
Ser ett samband med detta som vid fasanjakter med stötande spaniel till förhålls skyttar.
Hundarna får stöta men inte apportera, snart lär sig hunden att arbetet är över när fåglar är i luften, har stannat eller kommer tillbaka ser inte efter fåglarna utan bara på föraren.
Och inväntar besked på att få söka och stöta igen, och samma upprepas hela tiden.
Ett vad jag kallar klappjaktsbeteende.
Skulle aldrig låta en av de hundar jag tänker starta på prov utsättas för detta, därför vid praktisk jakt använder jag äldre redan meriterade hundar vid dessa jakter.
Därför anser jag, att göra på detta sätt som vi gjorde är helt förkastligt för en spaniel, och även en äldre gubbe gör misstag, kommer därför inte att upprepa detta.
Nu måste jag börja från början med honom, för att komma tillbaka där han var innan denna dag.
Förövrigt ett stort tack till Carin och Isak, samt alla trevliga människor på denna träff.

Vid de första skotten stannade han i skott