2014-01-03 Nytt år, men ännu är inte jakterna över, jakt på fasan gäller månaden ut, och idag gällde det drivna fasaner.
Tre drev var planerade och genomfördes, i ett väder som lika gärna skulle kunnat vara en vårdag i april.
Skulle tillsammans med två andra spanielförare vara med på indrev och sedan resa fasaner i slutet på drevet.
Hade fyra hundar i bilen de fick jobba två och två, ingen gick som en provhund, och det är inte väntat bland drevfolk, andra hundar och mycket fasaner men de gjorde ett bra arbete för de uppgifter vi hade fått.
Alla respekterade fasaner, ingen sprang efter, förrän i sista drevet där en vingad fasan från tidigare drev befann sig, och det märkte de, och efter en rusning utan order fångades den in.
Jaktledaren hade påtalat tidigare att den fanns i området, och det var bra att den blev tagen.
Men nu kommer frågan, kände hundarna att det var en skadad fågel och av den orsaken tog den, eller var det fågelns beteende som gjorde det, att den inte lyfte som övriga fasaner och att de inte avbröt sin stöt förrän fågeln lyfte och denna gjorde det inte.
Hundar är bra på att läsa andra hundars kroppsspråk, även hur vi gör i olika situationer och beter oss, med vårt sätt att röra oss, och drar slutsatser av detta.
Antagligen bedömde hundarna detsamma med den vingade fasanen, en annorlunda rörelse på den springande fågeln, som inte andra fåglar haft, som de vid uppflog stannat och avbrutet stöten på och återkommit till mig vid deras uppflog

Vi som var med

2014-01-02 Skrev i går om en gås, och hundar som inte apporterade den.
Man kan träna det mesta med hunden, men det som händer under praktisk jakt med levande eller skadat vilt, är något som hunden måste skaffa sig erfarenhet av, för att klara de situationer som kan uppstå.
Då hjälper det inte att den tränats på dummys, eller på vilt tagits ur frysen, för att fungera riktigt, den måste fått varit med på jakt där vilt fälls, med döda eller skadade djur eller fåglar och måste lära sig att hantera detta.
Att anfalla och dra ned en kanadagås som mycket väl kan försvara sig, visa sig hotfull med utsträckta vingar, som gör motangrepp, kräver att hunden naturligtvis inte får vara rädd.
Detta har hänt för mig, under jakt och det var med min cocker ”Jerry”, som attackerade flera gånger och fick backa, innan han kom i läge, tryckte ned gåsen och kom med den.
Det är många år sedan detta hände, men minnesbilden finns tydligt kvar.
Han hade säker inte gjort detta om han inte vid flera tillfällen tidigare apporterat skadat vilt, och på sätt skaffat sig erfarenhet av detta.
Har upplevt detta ett antal gånger, med mina cockrar, som trotts sitt mindre format har bemästrat den situation som jag tidigare beskrev, inte tvekat utan bara gått på som Bruno gjorde på gåsen vid havet.
Skulle hunden tveka, då känner även gåsen det, och kan angripa, men går hunden bara på kommer den i underläge, och hunden tar den.
Det behöver inte betyda att de hundar som tvekade på att ta för dem ett nytt vilt, är sämre hundar, men de hade trotts att de fått höga priser på jaktprov inte den jaktligga erfarenheten som skulle gjort att denna tveksamhet inför ett för dem nytt dött vilt skulle förekomma.
De skulle bara tagit den, det berodde inte på den döda gåsens storlek, utan det satt i huvudet på hunden, det var något nytt den inte hade varit med om tidigare, alltså ingen erfarenhet av den situationen som uppstod på provet.
Och på prov har man inte den möjligheten att stötta och hjälpa hunden till ett positivt arbete med framgång som i detta fall, utan både hund och förare blir förlorare.
Därför tränar jag redan med den unga hunden med olika sorters vilt för att det inte skall bli en överraskning för den med något nytt vid praktisk jakt.
Med varmt och skadat vilt måste den skaffa sig erfarenhet, och för att den skall få denna måste den få vara med under kontrollerade former på jakt.
Alla mina spaniels som jag haft som valp / unghund har fått vara med vid apportering av änder eller fasaner i ung ålder, inte alltid döda, flaxande med vingar, för att just skaffa sig denna erfarenhet.
Och det som den lär sig i tidig ålder bär den med sig i livet, och det gäller både för den positiva som negativa saker som den upplever och ställs inför.

Kanada gäss

2014-01-01 Efter några dagar med jakt, är det inte fel med att ta det litet lugnare, inte gå upp så tidigt, ta hand om övriga hundar och djur.
Kanadagåsen som jag sköt häromdagen måste göras vid, allt matnyttigt vilt som skjuts bör användas till mat, inte etiskt att kasta detta, då kunde det fått leva.
Om jag inte har många gäss och de inte är söderskjutna, plockar jag dem, ett tidsödande arbete men när man ser resultatet, när Rita tagit ur, tvättat dem och det är färdigt för frysen, då är man nöjd, då efter mer än en timmes arbete per gås.
Har jag flera skär jag ut brösten, fint kött som går att tillaga på flera sätt, ibland även låren.
När jag står och gör vid gåsen, tänker jag på en händelse för flera år tillbaka, hade blivet inbjuden som skytt vid en walk-up, till ett retriever prov med högt meriterade hundar.
Stod som skytt där de provande hundarna skulle komma fram, det kom vilt av olika slag, och jag hade en dag då allt ramlade, änder, fasaner och en kanadagås.
När de var på lämpligt avstånd att pröva hundarna, kom en domare och undrade om det fanns något att skicka på, och jag pekade i områden där det skulle finnas vilt.
Hundarna fick arbeta, två fasaner kom in, tre av fyra änder, och så var det kanadagåsen, i torr trädesmark, jag kunde se något av den som stack upp och den var död.
Första hund var en labrador med erkänt duktig förare, hunden fann gåsen gick avvaktande runder runt den med sträckt hals, fick uppmaning av föraren att apportera, men lämnade platsen.
Ny hund fick chans, det var en golden, samma sak upprepades den undersökte med ville inte ta i fågeln, fick då kallas in, det var en fyrtio meter till fågeln, två hundar hade åkt ut bara för att jag skjutet en kanadagås.
Domarna ville nog inte riskera att det samma skulle upprepa sig med fler hundar så de ville inte utsätta fler med risk att det skulle hända. Jag hade en cocker vid min sida, erbjud mig att hämta den, men jaktledaren tyckte troligen det hade blivet för mycket om cockern hade kommit med den, så han svarade inte utan skickade sin labbe som hämtade nämnda gås.
Vad blir kontentan av detta, jo man skall nog låta sin hund få apportera olika jaktbara vilt, som kan tänkas förekomma på ett prov av detta slag inför ett prov, för efteråt hade enligt förarna inte deras hundar tidigare apporterat en sådan stor gås.
Nu var det väl inte sannolikt att det skulle bli en gås skjuten, utan mera slumpen att de kom över mig, och den blev inblandad i provet.
Och blickarna jag fick från en deltagare som misslyckats, var inte positiva det kunde jag förstå!
Har träffat vederbörande vid flera tillfällen senare, även då i jaktliga sammanhang, och jag tänker då alltid på gåsen, och jag tror de tankarna är ömsesidiga, och på ett skämtsamt sätt har vi pratat om det som hände den gången.

Bilder från morgonen vid havet.
(Se bilder under Aktuellt)

2013-12-31 Nyårsafton en dag med tradition för gåsjakt på Trolle-Ljungby sedan lång tid tillbaka.
Hade dagen innan rekognoserat på det område jag blivet anvisad, större gräsfält där gässen slog på flera platser vid olika tillfällen, när jag passerade.
Skulle få två andra jägare med mig, vi beslut att sitta på tre olika platser, för att gässen inte skulle slå, och bli stående där.
Öppna gräsytor, med dräneringsbrunnar, var alternativet, för att om möjligt komma tillräckligt nära, detta tillsammans med gåsbulvaner.
Filip som var med, valde en brunn inte långt från den plats jag skulle sätta upp gömsle vid buskar och större stensamling och mina bulvaner, men vinden hade vridit sedan gårdagen, men det var på morgonen försent att tänka om.
Jag hade även brunnar i min omgivning, men valde detta för hund och kamera, vilket visade sig inte vara givande för mig, när Filips tre gånger fler bulvaner lockade på öppet fält.
Flera gäss som såg mina och var på väg ned, svängde och kom till Filip, så det var inte konstigt att han tyckte det var roligt, för det small regelbundet.
Det var som att välja mellan ostmacka och räkmacka, de flesta hade säker valt det senare och det gjorde gässen.
Och han sköt ett antal, till övervägande del grågäss, själv fick jag ingen och det var första gången det hänt mig under alla år på dessa gåsjakter.
När det inte gick i gömslet, försökte även jag i en brunn, men då var det mesta över, och de som kom var i ryggen och det gick inte att vända sig.
Tycker att det var starkt av Bruno att stanna i gömslet i en och halv timme medan jag var sextio meter därifrån i brunnen, visserligen på kommando men ändå.
Fick efteråt ta några bilder på den nöjde gåsjägaren.
Medan jag har jagat har hustrun förberett med mat till väntande gäster denna kväll.
Och det ser även jag fram emot!
Och vill här passa på att önska de som besöker min Blogg ett Gott Nytt År!

(Se bild under Aktuellt)

2013-12-30 Hade inte varit på jakten vid havet på länge, bestämde mig i går att en sista gång medan gässen var lovliga ta mig dit.
Upp tidigt, hade förberett visa grejor, mörkt när jag och Bruno gav oss av, som jag sagt tidigare en hane är rejälare när det gäller större vilt, och en mörk hund syns inte så lätt.
Har en längre bit att gå, det har ljusnat något kan se vatten, tuvor och stenar, lätt att trampa fel.
Det är ett öppen mark, betesmark med större stenar och gärdsgårdar, inte mycket att gömma sig bakom, följer sista biten hukande bakom en gärdsgård.
Väl framme sätter jag mig på trebensstolen, hör gäss nära, efter en stund ser jag flera, styvt femtiometer från mig, några sitter på stenar andra simmar runt, tycks inte märkt oss.
Får sitta hukad för att inte synas, det känns i ryggen, har inga förhoppningar att de skall lyfta mot mig, för jag sitter i sidvind till dem, önskar de flög så jag kunde rätta på mig.
Har tagit bilder efterhand som det ljusnade, himmelen har mest moln men himmeln färgas i vackra färger, solen stiger upp bak moln som ligger i horisonten, visar sig och försvinner åter i molnen.
En örn flyger rundor sätter sig på en större sten på ön utanför mig.
Så lyfter gässen ut över havet och drar mot land längre bort, har inställningar på kameran för färgspelet som den uppgående solen skapar.
Hör något bakom mig, vänder på huvudet, ser ut som det är svanar som kommer i V-flog, hör då att det är gäss, byter till bössan, stilla tills de är som närmast, skjuter på den närmaste kanadagåsen.
Den går i marken länge bort, har inte fått mycket, reser sig, skickar Bruno, gåsen försöker komma iväg men han drar ned den, hade kameran inställd på soluppgången, försöker springande ställa om, men då kom Bruno springande med den stora levande gåsen.
Han tar den över en gärdsgård utan problem och lämnar mig den, jag tar kniven för att avliva den, sticker kniven i bakhuvudet och gåsen flaxar med vingarna, då vill Bruno hjälpa till, är rädd han skall komma på kniven tar handen och föser bort honom.
Gåsen blöder, tar kameran ser att jag klint ned mig med blod, torkar av mot gräset,
tar bilder, fortfarande blodigt på kameran det rinner blod överallt, först då märker jag att det är jag som blöder, hade tydligen själv varit på kniven när jag tog bort Bruno.
Har inget att stoppa det med, det har tagit i tummen, trycker med handen för att stoppa, medan allt med en hand skall ned i ryggsäcken, tröja, kamera, stol, gås och bössan skall med.
Det rinner mellan fingrarna, kommer till bilen där finns papper att vira om, inget farligt men det droppar, vill inte få det i bilen.
En morgon som såg ut att bli utan någon händelse att minnas, ändrades på några minuter.

(Se bilder under Aktuellt)

Några gäss sitter på stenar                                                    Sätter sig på en större sten
 
 

2013-12-29 Var åter på en bjudjakt, men nu med de drivande hundarna, i trakten av Bräkne-Hoby i Blekinge.
I dag med ett passligt väder utan regn för omväxlings skull.
En trevlig omväxlade mark som innehöll vilt, hundarna som gärna driver tillsammans med varandra, blandrashunden Terry och Wachtelhunden Humla, hade flera drev, vad de drev vet ingen för inga skyttar fanns där dreven gick fram.
Någon hörde drevdjuren och uppfattade att det var större djur än rådjur, men det får vi aldrig veta, om det var rätt eller fel.
Jag är helt nöjd med vad hundarna gjorde, Terry var långa stunder ute på sök, och det var ofta han som drog igång på drev.
De drev upp mot en större väg och Humla hade varit på vägen, gick att se på GPS vilket inte är bra, det kan lätt ske olyckor med hundar på större vägar, men vad gör man när man själv är en km därifrån.
Som vanligt på flera jakter är matdrevet det säkraste, en eld tändes, här bjöds på grillad korv, som passar att ätas i dessa sammanhang.

2013-12-28 Vi hade bestämt att släppa mina drivande hundar, på vår mark.
Går upp tidigt och det regnar kraftigt, inget man önskar att gå eller passa i skogen med våta sikten och fukten krypande in i kläderna.
Det fortsatte när vi samlades och fortgick de timmar vi höll på, och fortsatte efter jakten.
Med andra ord skitväder, det blev ett par drev på rådjur, djur som passerade inom håll för skytt var inte djur som ansågs skjutbara.
Det blev för mig och hundarna mera en motionsdag, och kanske inte fel det heller.

Tog bilder för ett tag sedan på vad jag tyckte var ett vackert mönster, men vad är det?
Svaret finns under Aktuellt!

2013-12-27 Var inbjuden på en jakt på västra sidan av Skåne, på för mig inte obekanta marker.
Har varit på denna mark åtskilliga gånger, som hundförare vid hundprov på både spaniel och stående hundar, samt som spanieldomare.
Denna mark har tidigare under flera år fått komma SSRK/södra till del, för just spanielprov på kanin.
Men som på många andra platser finns nu bara en spillra av dessa eftertraktade kaniner. Detta var tidigare en utmärkt kaninmark med en lämplig biotop för just dessa prov.
Platsen är Löddesborg som ligger vid havet, vilket vi jägare fick känna av, för den kraftiga vinden svepte in, när den drog fram över de öppna strandängarna som drevs av på hare, kändes det i ansikte och fingrar.
Även rådjur av rätt sort fick skjutas, de exponerade sig tydligt i det öppna landskapet, tycktes inte vara speciellt rädda, stod i grupper och avvaktade tills någon i gruppen bestämde sig och de bröt ut, vana vid att mycket folk rörde sig i området.
Var det ont om kaniner så var det motsatta med hare, de tycktes komma fram både från den svarta plöjda jorden som i torra gräsmarker.
Vi turades om att gå eller stå, hade Bruno med på förmiddagen, först var det fasan drev, mycket hönor, det fälldes några fåglar.
Nästa gick vi, Bruno fick en stöt på fasan höna med respekt, hade rådjur inom hagelhål, men man skjuter inte på rådjur med en spaniel som inte skall intressera sig för detta vilt.
Nästa fick jag post vid ett träd i vägkanten, det kom harar och Bruno fick tre apporter på dessa, han springer lätt med dem i hög fart, trotts att en inte var död.
Sedan bjöds på lunch, grillad korv med tillbehör, smakade bra, som alltid när man är ute.
Ytterligare drev, nu fick Ella komma med, söker helt ok, i gräsmark, hare springer upp.
Träffar långt bak, skickar Ella då skjuter grannskytten ytterligare ett skott, och haren slutar att röra sig.
Ella tar ann löpan, finner haren, har inte lika lätt som Bruno att bära den, lägger och får ta nya grepp, innan den är inne.
Här ser man vad en något större hane lätt kan göra mot den mindre och lättare tiken.
Det visade sig med litet eftertanke att där var sex cockrar med anknytning till vår kennel.
Två var medförda valpar från de senaste kullarna nu halvåret gamla, förutom mina två hundar deltog
Smedmästarens Bris och Hela i jakten.
Vill även här tacka Stina och Jan som bjöd in mig till denna trevliga jaktdag med flera bekanta ansikten.

Smedmästarens Hela och Smedmästarens Vilja med respektive. Vilja fem månader visar inte upp någon valppäls än.
 

Smedmästarens Malte, även han fem månader med valppäls på gång, Trevligt inslag med hornplåsare.