2013-07-03 Skrev och visade bilder på tranor som mellanlandade vid Pulken i våras på sin flygväg till sina häckningsområden längre norr ut.
Men häromdagen kom jag i kontakt med två olika par en bra bit ifrån varandra i mitt närområde, vilket betyder att det är möjligt att de häckar här.
I detta område brukar de bara finnas vid sträcken på vår och höst, och som överflygare vid denna tid.
En annan bekantskap är den Bredbrämade bastard svärmaren, i sin vackra svarta och röda färg, en varning att den är giftig, och fåglar som försöker att ta den lär sig snart att den rör man inte.
Även dessa bilder är tagna i Gyetorpskärr helt nyligen på denna fjäril.
Det finns sex olika bastard svärmare, som är svart och röda, men detta är den största och har fem röda fläckar på varje vinge, vilket även fyra av de andra har, men med annat utseende.

(Se bilder under Aktuellt)

2013-07-02 Vi bjuds mycket av det vilda i mitt närområde, och då menar jag vad man kan se och upptäcka om man bara är ute i naturen.
Vissa djur rör sig i tidig morgon och mot kvällningen, andra mindre kan man träffa på hela dagen, som fåglar, insekter och fjärilar vill ha varma helst soliga dagar för att vara aktiva.
Så vill man ut och upptäcka allt detta, så finns det möjligheter.
När jag nu har varit ute, vilket blivet rätt ofta på sistone, har jag åter sett igelkott på annan plats än tidigare, ofta är det slumpen som avgör när man upptäcker något.
Körde sakta med bilen en morgon, stenskvättor satt på staketstolparna, försökte att komma i en sådan position att jag skulle kunna ta bilder på dem.
Då ser jag att det rör sig i gräset på betesmarken, ser en igelkott, hinner ta en bild innan den försvinner bak en sten, hade ju kameran framme.
Sitter och väntar en bra stund att den skall komma fram, men inget händer, går då ut på marken för att där förhoppningsvis ta bilder, ser inget, men det fanns hål där den försvann.
Hade tydligen kommit till platsen där igelkotten tillbringade dagen efter nattens foder sök.

(Se bilder under Aktuellt på Honungsblomster en av flera orkidésorter från Gyetorpskärr)

Dagens igelkott

                                               Stenskvätta

2013-06-01 Nu har ”Tom” importen från England varit hos oss i sex veckor, han är en trevlig liten hund,
Men med ett skadat självförtroende, som jag uppfattar det, tycker om att bära saker, men har blivet pressad när det ställts krav på honom, och velat dra sig undan, har känt tryggheten i sin låda, och vill gärna dit.
Har kommit underfund med att det är trevligt att åka bil, vilket inte varit fallet tidigare.
Har gjort med honom som jag börjar med valpar, försökt utan att pressa, övningar i positiv anda inom hus, spelat på det han vill, nämligen bära saker.
Med olika apportobjekt, stegrat dessa och låtit honom gå i genom olika viltslag.
Han har gjort detta, med ibland stöd från mig, men vid avlämnandet har svansen varit stilla och indragen, vilket jag tolkar som om han inte var bekväm i denna situation.
Att nu få komma in i detta rum, har blivet något av det bästa han vet, smiter in utan att vi märker det, men saknat honom, när övriga hundar har varit i trädgården, så har han funnits där.
Vill då att vi myser med varandra, kastar några varierande apport objekt och nu har det vänt, svansen går som det skall på en Cocker.
I stället som när vi började fick jag locka på honom för att komma in i rummet, nu är det tvärt om när han skall ut.
Det är nu inget problem i marken med att han kommer efter mig som det var från början, snarare måste jag bromsa, vid vittring på harar i marken ser man hur det tänder till och att det intresserar honom.
Även här har det gått från trav till galopp och den glada svansen hänger med.
Försöker lära honom att det han som skall hålla kontakt med mig och inte tvärt om, testar att vända honom med pipa, men mestadels är jag helt tyst.
Han har lärt sig själv, att stannar jag och har något på gång med kameran t.ex. en fjäril lägger han sig och väntar tills jag börjar gå igen.
Ser hela tiden framsteg i vårt förhållande, och hans förtroende till mig ökar, ser därför framåt med tillförsikt.
Vi, Tom och jag, går på betesmarken rundar några buskar ser då en hind en bit framför oss som går vid några buskar i skogskanten, helt ovetande om vår närvaro, står med kameran beredd att hon skall komma fram helt.
Det tar en stund, Tom lägger sig och ser på mig, vi står där en tio minuter, jag får några bilder, sedan går vi tillbaka.
Tar en annan väg, och på avstånd ser jag att hinden går på samma plats.
(Se bilder under Aktuellt)

Tom väntar medan jag tar bilder på hinden.

2013-06-29 Vid denna tid har rådjuren ungar, har på mina rundor stött på ett antal, ett par har haft två kid, men de flesta har endast haft ett, om de har haft två från början och att den andra försvunnit vet man ju inte.
För det normala födds två kid, men även tre förekommer.
Räven är en av de värsta att ta de oskyddade kiden, och ofta kan geten skydda dem, men det är svårare om hon har två, som inte är tillsammans.
Först efter tio dagar brukar kidet flytta sig från födelse platsen, och efter fjorton dagar följer det modern.
Kidet diar i ca fyra månader, sedan klarar den att skaffa egen föda.
Visar idag bilder på tre olika rå med kid.
(Se bilder under Aktuellt)

2013-06-29 Var iväg en tidig runda på morgonen, då dyker det upp en igelkott på vägen, jag kör sakta för att upptäcka intressanta objekt, så det var ingen fara.
Hade för några dagar sedan läst i Spoven, fågelklubbens tidning, att Naturskyddsföreningen gör för närvarande en riksinventering av just igelkottar, och det fanns då anledning att rapportera denna.
Rapporteringen gäller döda som levande och man kan gå tillbaka i tiden och rapportera äldre observationer.
Nu lever den farligt på den plats där den befann sig, alla människor är inte intresserade och ser efter djur och även om man gör det är det ett ögonblick att den springer ut framför en bil.
Jag vet inte om det är bekräftat, men jag tror att den största dödsorsaken är just vägarna. Annars finns det rävar, mårdar och grävling som kan angripa igelkottar, även fåglar som örn och berguv, sägs kunna ge sig på dem.
Såg också två flockar med spovar som flög söder över, förmodligen storspovshonor som sträcker, och har nu lämnar ungarna till hanen som då får ta över ansvaret för dessa.

2013-06-28 Berättade för ett tag sedan att jag var på väg till ett jakttorn, för att tillbringa några timmar mot kvällningen med förhoppning att få bilder på något intressant, och det blev på räven på stenen den gången.
Men på väg till detta gick jag på betesmarker, när en större slända kommer mot mig och passerar, följer den med blicken och den sätter sig på en sten.
Kan då inte släppa detta utan går tillbaka och försiktigt närmar jag mig den, och tar bilder, den flyger men inte långt och jag hade koll på vad den gick ner.
Samma igen och jag får ytterligare bilder, det visar sig att denna vackra gula trollslända är
 en hona av Större sjötrollslända.
Långt ifrån vatten, där man troligare skulle finna denna slända, skulle jag gått för att söka denna, hade det nog inte gått, men slumpen förde oss tillsammans.
Det har hänt flera gånger, att man försöker att finna något som man letar efter men funnit något helt annat intressant, därför är ett allmänt intresse för allt levande i vår natur en fördel, när man vill ta bilder som förhoppningsvis även andra kan finna glädje i.

(Se bild under Aktuellt)

2013-06-27 Har den senaste tiden tagit flera bilder på rådjur, de flesta på bockar med horn i olika storlekar.
Mindre bockar som fortfarande har basthorn, horn som fortfarande utvecklas och inte är färdiga.
Stora sextaggade bockar på olika ställen, vilket de blir om de får leva några år, och även bockar som är ännu äldre där hornen mister taggar och är grova i roten, ser ut som formen av morötter.
Jag kommer att visa bilder på några senare, men det som mera anmärkningsvärt är, att det finns bockar vid denna tid som saknar horn eller har mycket små antydningar till horn på djur som trots detta är kraftiga i kroppen.
Varför det är på detta vis, vet jag inte, men tror att det kanske beror på hormonrubbning, som hindrar utvecklingen av hornen, liksom att äldre hondjur kan få hornliknade bildningar i pannan av samma orsak.
Eller bocken i det ena fallet har tappat dem och nya har inte hunnit växa ut.

(Se bilder under Aktuellt)

De minsta horn jag sett på en större bock

2013-06-26 En härlig kväll, beslutar att ta mig till ett torn på vår jaktmark.
När jag går ur bilen, ser jag ett rådjur inte långt från mig, går vid en gärdsgård i högt gräs.
Kan ta mig närmare och högre, hon ser åt bilen men har inte märkt mig, kan lämna henne efter ett par bilder och hon går kvar.
Börjar gå mot ett hygge, ser en dovhjort som kommer åt mitt håll, och försvinner, tar mig försiktigt närmare, kommer upp på en höjd, spanar men ser först inget, en rörelse bakom en större sten, går ner på knä, då kommer hjorten fram, nära, ser på mig, tar bild, halsen sträcks, ännu en bild, innan den springer iväg.
Tar ned kameran ser hur bilderna blev, ser upp, då står det ett rådjur nästan på samma plats som hjorten, tar bild och den ser åt mitt håll och springer, den måste också varit bakom den stora stenen.
Det var en bock visade sig med de minsta horn jag sett, fast bocken var stor i kroppen, tycker det var konstigt.
Senare från min upphöjda plats i tornet, då tittande i kameran på de bilder jag tagit tidigare, hör jag en spillkråka, bryr mig först inte, med dessa gälla rop hörs nära, upp i toppen på ett dött träd sitter den, trädet är strax intill.
Bara jag nu kan få upp kameran utan att den flyger, sakta söker jag mitt mål och den sitter kvar, hinner ta några bilder innan den tycker att nu får det vara nog.

(Se bilder under Aktuellt)

Hon ser mot bilen

                                           Då kommer hjorten fram